Att driva jordbruk som ett företag, liksom att vara lite av en företagsutvecklare, är självklart för Johan Holmqvist. Lika naturligt har det varit att bli bonde. Sommaren 2016 köpte han gården av sina föräldrar, Bertil och Carin Holmqvist. Det var en smidig övergång. Han har inga syskon och hans föräldrar hade jordbruket som en bisyssla.

Själv har Johan alltid varit intresserad av gården. När han tog över var det heller ingen som blev förvånad. Det var inte en fråga om han skulle ta över den, snarare när. Tacksamheten över att alltid ha vetat att det var bonde han ville bli lyser igenom.

– Det sparar tid och energi om man vet.

Skaffade erfarenhet

Som 17-åring började Johan i Uppsala yrkesgymnasium i Jälla. Då hade han haft ett mellanår efter grundskolan.

– Man uppskattade Åland på ett annat sätt, säger han om fördelen med att vara borta från Åland ett tag.

Efter gymnasietiden var han återigen hemma på Åland under ett par år för att skaffa sig arbetserfarenhet innan han kunde börja studera till lantmästare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp i Skåne. Där träffade han människor från hela Sverige. Bägge föräldrar hade studerat vid SLU i Ultuna och uppmuntrade sonen att studera innan han tog över gården.

– Det är bra att få perspektiv!

När han väl tog över den var det ingen markant skillnad mot innan.

– Jag hade haft så stor frihet med gården redan innan och också haft lite verksamhet.

Då Johan föddes fanns det inte längre några mjölkkor på gården, men väl köttdjur. Dock inte längre när han tog över.

– Jag hade räknat på de flesta inriktningar. Jag är glad att jag inte har djur på gården. Det passar bra med lök och potatis. Gården lämpar sig bäst för det. Och spannmål däremellan.

Det råkade sig så passligt att han fick möjlighet att arrendera flera åkrar runtomkring. Hela tiden har han samarbetat med goda vännen Jon Eriksson, också han bonde.

– För mig är det väldigt viktigt!

En viss tävlan sinsemellan finns det också.

– Ingen vill vara sämre än den andra …

Man kan alltid skylla på vädret för att hitta på orsaker till dåliga skördar. Visserligen har allt en orsak, men det är också något man måste acceptera, menar han. Det han kan påverka och göra något åt, det lägger han energi på. Inte det han inte kan påverka. Han ligger heller inte sömlös om nätterna och funderar bakåt. I så fall funderar han och planerar framåt.

Började lite motigt

Första egentliga odlingsåret var dock ingen höjdare för Johans del. Lökskörden blev lite av ett mysterium. Den ruttnade i lagren. Och det gällde inte bara Johans lök, utan det var ett allmänt problem. Han beskriver vädret den sommaren. Hur det först var torrt och sedan började regna i juli och löken började växa på nytt.

– Den hann inte mogna av innan skörden.

Då hade Johan dessutom precis byggt sitt löklager.

– Jag gör rätt saker men tajmingen är inte rätt, säger han lätt suckande men samtidigt småleende.

Året därpå, 2018, var det den värsta torkan i mannaminne. Det här innebar att han inte på något sätt råkade gå och bli naiv.

– Man blev nertagen på jorden och medveten om att vad som helst kan hända.

När han och sambon Liz Mattsson flyttade till gården 2019 började de dessutom med att leva strömlöst under åtta dygn. Stormen Alfrida hade slagit till.

– Det var ganska kallt …

Efter torkan sommaren 2018 byggde Johan hursomhelst en bevattningsdamm. Även om han redan hade haft en i åtanke, blev den då snabbt en realitet. En resa med Ålands trädgårdshall till Gotland hade gett inspiration och han valde att bygga dammen uppe på land, i stället för att gräva ut diket som han hade tänkt först. Bevattningsdammen har helt klart gjort skillnad.

– Helt och hållet. Det blir säkrare avkastning och lättare att planera sin produktion.

På frågan om han är positivt lagd svarar han:

– Jag är nog en pessimistisk optimist. Det finns möjligheter överallt, men allt går inte på ett snöre.

Sammantaget kan man ändå säga att han är en optimist. Han ser framåt och ältar inte bakåt.

Ekonomiskt intresserad

Nu har all lök skördats för det här året. Allt är inne i lagret. 500 ton blev det, odlat på tolv hektar. Resultatet blev både bra och dåligt.

– Jag hade en del ny mark som jag tror att löken inte riktigt trivdes i.

Även tolv hektar chipspotatis har han odlat den här säsongen. Den åker direkt till Chipsen i Haraldsby. När han byggde lagret hemma på gården visste han att han ville öka odlingsarealen. Nu är det ändå på gränsen till för litet. Både mer mark och bevattningsdammen har bidragit till en rejäl skördeökning av löken.

Om han ska visionera framåt handlar det mest om grunden i jordbruket.

– Ett företag som är livskraftigt och ekonomiskt hållbart. Ekonomin ska inte vara en orsak till att behöva lämna gården.

Det ekonomiska, själva företagandet, är också ett stort intresse.

– Får man bra resultat har man gjort något rätt.

Han är trettonde generationen på gården som har funnits i samma släkts ägo åtminstone sedan 1634. Han uppskattar det. Känner en stolthet. Under uppväxten var han mycket hos sin farmor som bodde i grannhuset. Bägge föräldrarna jobbade på annat håll och han gick gärna till henne efter skolan.

– Hon var ivrig att jag skulle studera. Kanske såg hon inte potentialen i jordbruket som jag gjorde.

Många timmar i traktorn

Hur det kommer sig att han tidigt såg den där potentialen menar han kommer från ett annat håll.

– Jag var alltid ivrig över att vi skulle köpa nya traktorer och nötte med pappa att han skulle köpa en ny traktor. Han sa: ”Räkna på det!”.

Kanske var det ett smart drag, inser Johan. Skulle hans pappa bara ha svarat nej skulle han ha nött vidare.

– Jag blev tvungen att förstå ansvarsdelen.

Och ja, det finns många kartonger traktorbroschyrer från den tiden. Redan som liten tittade han i broschyrer tillsammans med sin farfar medan han ännu levde. Och han har alltid varit intresserad av att köra och att veta hur saker fungerar.

– Men jag är inte speciellt bra på att skruva på egen hand, säger han och inflikar att kompanjonen Jon är bättre på maskindelen – det tekniska. Själv är han bättre på det ekonomiska.

Traktorn är ett arbetsredskap där han tillbringar väldigt mycket tid. I våras köpte han en ny som han verkligen uppskattar.

– Den behöver vara vettig!

Ibland lyssnar han på radio, ibland på poddar.

– Och ibland är det skönt att ha allting avstängt.

Kring möjligheten att ta ledigt som jordbrukare, säger han:

– Vill man ha ledigt får man planera för det. I midsomras var vi i Sverige hos goda vänner, då skötte en granne bevattningen. Annars är det lättare att lämna vintertid. Innan coronan åkte vi mycket till Sverige på bröllop och fester.

När han vill koppla av räcker det dock gott med att åka till Liz familj i Sund, Strömbolstad, bada i Kyrksundet och umgås med hennes två bröder. Eller så tittar han på fotboll – spanska La Liga. Varför det är just den spanska ligan som intresserar honom har en naturlig förklaring. Tidigt skaffade hans mormor och morfar ett vinterboende i Spanien och Johan har ända sedan han var barn kontinuerligt åkt dit på lov och helger tillsammans med familjen. Numera är det han och Liz som åker dit.

Öka kunskapen

Överlag är det viktigt för Johan att lyfta upp jordbruket av i dag. Därför ställde han också upp när Svenska Yle kontaktade honom om att göra en dokumentär om honom och hans bondgård. Det är inte sig själv han har behov av att lyfta fram, utan själva jordbruket och att öka kunskapen. Han vill att folk ska lita på jordbrukarna – att de vet vad de gör.

– I miljödebatterna är allt så svart-vitt, ger han som exempel.

– Det är väldiga skillnader i hur det produceras, om man ser det globalt.

Han återkommer ofta till just det – att inget är svart eller vitt och att det handlar om att ge och ta.

– Vad man gör i ena änden kan få olika utfall, säger han och exemplifierar med miljöaspekter och ogräsbekämpning.

Han menar att vi ligger i framkant när det gäller det etiska och miljömässiga i Finland.

– Det är inte vi som står för skövlingarna i regnskogen.

Även jordbruket känner förstås av lite oroliga tider, som nu då bland annat energipriserna går upp.

– Gödselpriserna har höjts med 50 procent sedan i somras.

Lyckligtvis hann John köpa på sig gödsel innan höjningen. När man bevattnar krävs det mer näring. I anslutning till bevattningsdammen har han självfallet även byggt en fosforfälla som samlar upp näringsämnen.

– Jag skaffade en elpump till bevattningen i somras, möjligtvis blir det solpaneler framöver.

Nya utmaningar

Det bästa med att vara bonde är kanske friheten, funderar han.

– Man är fri att planera sina egna dagar. Det är ingen annan som säger åt en vad man ska göra. Och mer arbete ger bättre resultat.

I stunder när allt krånglar finns det förstås sämre sidor med det här yrket.

– I våras hade vi vattenläckor och maskiner som gick sönder. Onödiga saker som ”aldrig händer”. Då tänkte jag att det skulle vara skönt att bo i lägenhet. Men det gäller bara att lösa ett problem i taget.

Det där med att bo i lägenhet har han dessutom testat på. I början när han hade tagit över gården bodde han och Liz i hennes lägenhet i Godby. Det blev mycket körande. Nu bor de i stället mitt på gården, med åkrar och ängar runtomkring – och förstås hela verksamheten.

– Det är mer värt att bo så här!

Johan har även varit med i ungdomsutskottet inom Ålands producentförbund och sitter nu i kommunstyrelsen i Hammarland.

– Lite engagerad är jag nog, säger han leende samtidigt som han känner att det räcker med att vara engagerad på den nivån.

– Jag gör mer nytta genom att hålla på med mitt!

Snart får löken och potatisen sällskap av äpple bland grödorna på gården. I vår kommer det att planteras äppelträd.

– Vi har en ”moknöl” med sten där det passar bra med äppelträd.

Han ser verkligen fram emot att även ha äppelodlingar på gården och har valt äppelsorter som inte kommer att vara plockfärdiga precis samtidigt som löken ska skördas. Just nu är det en period på gården då han kan se allt vad som har skördats och summera vad han har åstadkommit – vad som har varit bra och dåligt. Han njuter av det, precis som han gör efter vårbruket.

– Men då har man också mycket arbete framför sig.

– Alla tider har sin charm! Det går i ettårscykler. Det är inte samma dag efter dag. Och man behöver utmana sig och utvecklas hela tiden!