Bordtennisherrarna hamnade i underläge med 0–2 i matcher sedan Kristian Karlsson och Källberg förlorat den inledande dubbeln och Truls Möregårdh tappat matchen mot Tomokazu Harimoto.
Det såg inte mörkt ut, det var becksvart. Semifinalen var i rask fart på väg mot ett bittert svenskt slut.
Då kom upphämtningen som slutade i en vändning som inte bara går till den innehållsrika och framgångsrika svenska pingishistorien, den platsar också bland de stora svenska OS-ögonblicken.
Ryggen mot väggen
Med ryggen mot väggen gav trion Karlsson, Möregårdh och Källberg inte upp. När allt ställdes på sin spets hängde det på Källberg, i skiljematchen vid 2–2.
Han tappade snabbt de första två seten mot Tomokazu Harimoto. Ännu en tung förlust för 26-åringen som haft problem när det hettat till? Inte den här gången. 5–11, 5–11 vändes till 11–7, 11–7 och så 11–9 när Harimoto missade.
Vad minns jag? Jag skär väl en forehand och så missar han en backhand. Och så vänder jag mig om och helt plötsligt lyfter Truls upp mig i luften och jag känner att jag inte vill använda mina ben längre.
Att just han fick avgöra betydde extra mycket.
För landslaget har jag väl inte presterat speciellt bra i lag. Jag har förlorat många viktiga matcher. Knappt vunnit någon känns det som. När jag har fått chansen så har jag inte tagit den. Så det känns jätteskönt att det inte gick så i dag.
"Tog fram trollstav"
Förbundskaptenen Jörgen Persson skakade fortfarande lätt när han mötte svenska medier efter bragden.
Han prestation är svåröverträffad efter de två första seten – att sedan vända mot Harimoto, som är seedad fyra, på det sättet. Jag vet inte vad han gjorde men han tog fram en trollstav och började spela.
Han fortsätter:
I sista set var vi på honom att våga hela tiden.
Det gjorde Anton Källberg. Belöningen för det modet är chansen att vinna ett OS-guld mot antingen Kina eller Frankrike på fredag.
I hagen firade han och spelarna vilt och publiken var med på noterna.
Jag fick aldrig uppleva en OS-final som spelare, men det är fantastiskt att göra det från bänken. Här får jag uppleva två OS-finaler. Det kunde jag aldrig drömma om när jag kom hit, säger Persson.
