Foto:

Ett värdigare alternativ

Ju närmare konsumenten kommer produktionen, desto bättre djurhållning.

Det ska bli slut på hönsuppfödning i bur. Det har EU-parlamentet bestämt. Senast 2027 ska verksamheten få ett slut inom unionen, och det är nu upp till kommissionen att ta fram relevant lagstiftning.

Frågan är inte ny. Djurrättsorganisationer har länge arbetat för att burhöns ska bli historia. Det som fick Bryssel att agera just nu är troligen en kombination av två faktorer: allmän opinion och grönt ljus från storföretagen.

Den allmänna opinionen yttrade sig nyligen i en europeisk namninsamling som resulterade i 1,4 giltiga underskrifter. En så stor mängd tvingar kommissionen att åtminstone ge ett utlåtande.

Utöver det har de stora livsmedelsföretagen i flera år ställt sig positiva till omfattande utfasning av burhönsen. Jätteproducenten Nestlé satte 2017 upp ett mål om att sluta använda ägg från burhöns globalt under 2020-talet.

Tillsammans med några andra livsmedelsbjässar skrev man nyligen ett brev till EU-kommissionen där man uttryckte sitt stöd för namninsamlingen, och meddelade att över 100 stora äggproducenter redan bestämt sig för att bli av med burarna senast 2025. Inom Europa, bör tilläggas.

Att djur hålls i trånga och onaturliga förhållanden är en styggelse. Är det då inte bra att EU lagstiftar bort hönsburarna?

Nja, får väl svaret bli.

På en känslomässig nivå är det förstås ett naturligt steg. Genom lagstiftning från Bryssel kan man i ett svep garantera att det på pappret inte längre finns burhöns i hela EU. På ett praktiskt plan finns det åtminstone två problem.

För det första har vi nyckelorden ”på pappret”. Som Djurens rätt och många liknande organisationer ofta påpekar är de vanliga alternativen till burar oftast bara en marginellt bättre lösning för hönorna (låt oss glömma tupparna för stunden).

Den näst vanligaste lösningen, frigående höns inomhus, ger fjäderfäna aningen mer utrymme men kan innebära en minst lika onaturlig och stressande situation. Luftkvaliteten lider och onormala beteenden uppstår på grund av sysslolöshet.

Det är inte heller säkert att de två kategorier av uppfödning som vanligtvis anses djurvänligast är särskilt mycket bättre. Både frigående höns utomhus och ekologiskt uppfödda höns kan behandlas på ett för djuren synnerligen onaturligt sätt och fortfarande hålla sig inom regelverket.

Att förbjuda burhöns innebär alltså inte per automatik att djuren får det bättre i praktiken. Buruppfödning i rätt händer kan göras betydligt mer djurvänlig än andra alternativ.

För det andra är det något opportunistiskt med hela processen. Så sent som 2012 beslöt EU att höns skulle hållas i burar som gav dem 0,075 kvadratmeter per individ. Det må vara en ökning från de 0,06 kvadratmeter som gällde i Finland fram till dess, men det är ändå bara ett utrymme som motsvarar ett drygt A4-papper.

Alla, från Bryssels byråkrater till isolerade stadsbor, visste för nio år sedan att burhöns har ett hårt liv. Om man ville djuren väl hade man kunnat stifta en lag som förbjöd burarna redan då.

Det krävdes ett ställningstagande från de stora livsmedelsproducenterna för att saken skulle komma i rullning. Problemet är bara att storföretagen endast förespråkar skärpt lagstiftning när de har något att vinna på det.

I det här fallet handlar det om stordriftsfördelar: ett stort bolag har betydligt bättre möjligheter att finansiera en övergång till en dyrare uppfödningsmetod, medan mindre bolag slås ut. Resultatet blir svalare konkurrens och en sämre situation för konsumenten.

Som ytterligare exempel på samma fenomen, och för att äntligen få med tupparna i bilden, kan nämnas att Tyskland nyligen blev första land att förbjuda masslakten av tuppkycklingar. Inom konventionell uppfödning sorterar man bort tupparna och tar livet av dem, vanligtvis på synnerligen osmakliga sätt.

Eftersom det är Tyskland har man hittat en förväntat ingenjörsmässig lösning på frågan. Om några år ska alla äggproducenter använda sig av en nyligen utvecklad lasermetod för att bestämma könet på embryot i ett tidigt skede. Ägg som innehåller hönor tillåts kläckas som vanligt, ägg som innehåller tuppar förstörs eller används som djurföda.

Givetvis kommer små uppfödare inte att kunna få lönsamhet i verksamheten med den typen av investeringar.

En borgerlig hållning i frågan om äggproduktion borde luta sig på det faktum att människan har ett ansvar att sköta djuruppfödning på ett värdigt sätt. Det är ovärdigt att medvetet låta djur lida.

Samtidigt, som vi sett ovan, är detaljerad lagstiftning inte nödvändigtvis rätt väg att gå för att lösa saken. Det enda sant hållbara sättet att förbättra situationen är att konsumenten avgör saken varje gång den går till mataffären. Dagens märkning av ägg enligt produktionsmetod ger en grundläggande fingervisning, men det finns mer att göra.

Det fina med hönsuppfödning är att det varken kräver mycket utrymme eller resurser. Det är troligen det mest tacksamma djuret att föda upp i liten skala.

Det finns plats för fler äggproducenter på Åland. Kanske inte som heltidsverksamheter, men som bisyssla.

Allra bäst vore om ägg inte producerades av anonyma storföretag utan av synnerligen lokala verksamheter. Ju närmare produktionen man kommer, desto bättre beslut kan konsumenten fatta.

Tänk dig köpa veckans färska ägg från byns eller kvarterets uppfödare! Ibland får man drömma.

Hittat fel i texten? Skriv till oss