Debatten om vacciner av olika slag tenderar snabbt att spåra ur och bli extremt polariserad. På den ena sidan står de som säger ja till vaccinationer, och som tar i princip alla som erbjuds, och på den andra de som lite slarvigt brukar klumpas ihop under epitetet vaccinmotståndare.
Ofta glöms gruppen i mitten bort. De människor som kanske egentligen skulle vilja vaccinera sig, men som samtidigt känner att de inte vet tillräckligt om vaccinerna.
I Institutet för hälsa och välfärds (THL) färska enkät med tusen medverkande finländare, svarade 64 procent att de ska vaccinera sig mot covid-19, 20 procent att de inte tänker göra det och 16 procent att de inte vet. De som svarade ja på frågan har blivit färre sedan våren, då siffran var 70 procent. Mest tveksamma är unga i åldern 18-29 år, där svarar inte ens hälften att de är villiga att ta vaccinet.
Att folk inte vill vaccinera sig finns det förstås många olika förklaringar till – rädsla för biverkningar, skepsis mot att vaccinet verkligen fungerar, uppfattningen att man inte tillhör en riskgrupp, att pandemiläget tillfälligt förbättras och så vidare.
Forskare vid Södertörns högskola har lyft en annan aspekt som kan ha betydelse i sammanhanget. De fördjupar sig just nu i hur svenskarnas förtroende för myndigheter, sjukvården och medier ser ut. Forskarna gör en koppling mellan ett högt förtroende och en större villighet att vaccinera sig. Förutom att viljan att vaccinera sig kan härröra till faktorer som kön, ålder, politisk åsikt och utbildning, hänger den alltså också samman med personens tillit till samhällsinstitutioner av olika slag.
När det gäller de ungas attityder till vaccinet finns flera av ovanstående utmaningar. En av dem handlar om att många unga förväntar sig milda symtom vid konstaterad sjukdom. Det samtidigt som vi sett att andelen sjuka ungdomar och unga vuxna ökat under hösten.
En annan fråga som myndigheterna behöver fundera på är hur de ska nå ut med informationen om vaccinet till en grupp som inte, i lika hög grad som de äldre, hyser förtroende för auktoriteter, och som därtill konsumerar nyheter på långt fler plattformar än de traditionella mediernas.
Inom en snar framtid inleds vaccineringarna i Finland. Alla i landet ska erbjudas vaccinet, men inledningsvis prioriteras hälso- och sjukvårdspersonal, äldre personer, personal på vårdhem samt personer med sjukdomar som ökar risken för allvarlig coronavirussjukdom.
Så fort det är fastslaget vad det är för vaccin finländarna ska få gäller det för myndigheterna att gå ut med så mycket forskningsbaserad fakta som möjligt.
Vissa kommer förstås aldrig att ändra sig, tio procent av deltagarna i THL:s enkät svarar att de starkt motsätter sig att ta vaccinet. Den här gruppen står troligen fast vid sin åsikt vad än myndigheterna och forskarna säger. Men det finns alltså också en stor grupp personer som kan komma att ändra sig om deras oro tas på allvar och de får korrekt, rak och tydlig information. Och det är primärt till den här gruppen informationsinsatserna inför coronavaccineringen borde rikta sig.
THL har, i en intervju med Hufvudstadsbladet, aviserat att myndigheten ska lansera en webbplats där allmänheten kan ställa frågor om vaccinet. Det är förstås ett steg i rätt riktning, men det förutsätter att personer aktivt går in på sidan. Egentligen borde THL och andra institutioner som är relevanta i sammanhanget satsa på att öka sin närvaro på sociala medier, och få in informationen i det dagliga flödet där. På nätet finns de ivrigaste motståndarna till vaccinet, och på nätet hämtar ofta många i dag sin information.
Det finns dessutom en fråga vars svar kanske kan få fler att säga ja till vaccinet: Vilka kan biverkningarna bli, både på individuell nivå och för samhället, av att inte ta det?
Lyckas man förmedla konsekvenserna säger troligen fler än 64 procent av befolkningen ja till sprutan när erbjudandet väl kommer.
