“Nu lyser våra backar av vivans gula kalk” sjöng vi falskt i Vikingaåsens gymnastiksal. Efteråt sträckte vi fram buketter av gullvivor inslagna i bräckligt aluminiumfolie till Pamela, Åsa, Monica, Kurt och Siv. På friluftsdagen lärde jag mig att rycka loss blommorna från blomfodret. Den lilla bollen av nektar tryckte jag ut i min mun och lät den söta saften sippra ut på min tunga. När jag fyllde 17 gav min crush mig en gullviva i silver att hänga runt halsen. Men, gullvivan, hur mycket jag än älskar dig, kanske det är dags för en utvärdering. Din gula nuna har gett dig rätten att växa ifred och krönt dig till landskapsblomma. Men på sidan om dina gyllene ängar trängs tistlar och nässlor i dikeskanten.

Vad gör en växt till ogräs och en annan till landskapsblomma? Ordet gräs kan deriveras från engelskans grass, som i sin tur kommer från germanska ghros-; att växa och ghre-; att grönska. Gräs kategoriseras alltså av estetiska kvaliteter men också av funktionella egenskaper. Om ett gräs är grönskande och växer, vad är då ett ogräs? Vad skiljer ett djur från ett odjur, ljud från oljud och vad skulle en omänniska vara?

Ogräset har nästan alltid växt i kolonialismens spår. Den kulturella implementeringen av ordet ogräs skedde i slutet på 1700-talet när brittiska botaniker i Australien bestämde vilka växter som ansågs vara värdefulla och därmed skulle tas med hem till Storbritannien. De andra växterna var ogräs och skulle så småningom förgöras, förbrukas och utrotas till förmån för kolonialisternas agenda. Ängar blev till vetefält som seglades norrut med skepp som Pommern. I andra delar av världen ryckte samma kolonialister upp svarta och bruna människors rötter. Deras kultur exploaterades och deras ekosystem förstördes. De förslavades, förbrukades och utplånades, som om de inte hade ett värde. Allt som en konsekvens av ett liknande kategoriseringssystem som det som skiljer gräs från ogräs.

Som en queerperson, har jag många gånger känt mig som ett ofrivilligt ogräs. Min sexualitet och könsidentitet anses vild och ska helst inte synas. Värdekonservativa har inte sällan beskrivit homosexuella som ett gift som sprider sig och infekterar våra samhällen. I gymnasiet skvallrades det om transpersoner som blivit misshandlade på Torggatan. Ryska konsulatet såg regnbågsfärgade ballonger som ett hot och försvarade sig med gevär. I det tysta och i det offentliga är vi klassificerade som avvikande. Som o.

Så nu när pissberget, Norrhavet, Rökka, Havanna mountain och gullvivan snart fyller hundra vill jag föreslå att du ger lite plats, älskade landskapsblomma. Vad tror du om Johannesört till exempel? Hennes torkade blad innehåller acetylsalicylsyra och anses förebygga mjölkstockning. Eller kanske gråbo. Hon som lindrat skärgårdskvinnors mensvärk och hjälpt dem utföra aborter. Hon sägs ha sövande effekter och ge livliga lucida drömmar. Ett landskapsogräs för alla oss O, känns inte det som en dröm ändå? Kanske kan den bli sann.