”Landskapsregeringen avser att bygga en tunnel till Föglö. En utredning inleds som särskilt tar i beaktande säkerhetsaspekter och finansieringsmöjligheter och som utgör beslutsunderlag för landskapsregeringen.”
I regeringen Veronica Thörnroos (C) regeringsprogram ”Tillsammans för Åland” är tunnelfrågan glasklar. Det ska byggas en tunnel.
Men redan när beslutet om hur tunnelfrågan skulle formuleras i regeringens plan för mandatperioden byggdes två avgörande faktorer in som gjort att hela projektet nu står och darrar på en instabil lerfot.
Den första faktorn som skadade projektet var att de övriga regeringspartierna inte lyckades övertyga Moderaterna om förträffligheten i att fimpa elhybridfärjan och bron till Gripö. Ett projekt som leddes av MSÅ-ministern Mika Nordberg i den förra regeringen. Partiet valde att föra in en protokollsanteckning att man inte stödde skrivningarna kring tunneln i beslutet om regeringsprogrammet – en mycket ovanlig åtgärd.
Den andra faktorn som nu kan sänka hela tunnelprojektet är den andra meningen från programmet som citeras här ovan. Den utredning som åsyftas är den parlamentariska kommitténs rapport som presenterades i mars. Den gav mycket få svar på om tunneln är en god investering för landskapet eller ej.
Framför allt är utredningen undermålig som ekonomiskt underlag för ett beslut eftersom den helt enkelt inte kan användas som underlag för den största investering som landskapet stått inför. Dels är osäkerhetsfaktorerna vad gäller tunnelkostnaderna stora, dels är alternativen, olika varianter av färjtrafik, inte beräknade på samma grund som tunnelalternativet.
Det är kort sagt, ett undermåligt underlag.
I Ålandstidningens enkät fick lagtingsledamöterna svara på frågan om de är beredda att godkänna en tunnel som med 85 procents säkerhet inte kommer att kosta mer än 217 miljoner euro. Flera av ledamöterna ansåg att man inte kan svara på det i dagsläget.
Lagtingets två kanske starkaste tunnelförespråkare, Rainer Juslin (Lib) och Jörgen Pettersson (C) ifrågasatte därtill kostnaden om 217 miljoner euro. Det gör de rätt i, men samtidigt satt båda i just den tunnelkommitté som beräknade sina kalkyler utifrån en kostnad om 217 miljoner, och båda godkände slutrapporten.
Båda ifrågasätter också infrastrukturminister Christian Wikströms (Ob) åsikt om att de ytterligare utredningar som behöver göras för att bättre kunna specificera tunnelkostnaden kommer att kosta cirka tre miljoner euro.
Att medlemmar i samma tunnelkommitté inte tolkar en slutrapport, som de alla godkänt, på samma sätt är ett tydligt bevis på hur dåligt den rapporten fungerar som underlag för lagtinget att besluta om en enorm investering.
Landskapsregeringen ska enligt planen skicka ett meddelande till lagtinget i tunnelfrågan före sommaren, men frågan är om man kommer att göra det. I dagsläget har LR långt till en majoritet för en tunnel. Inte ens om alla de som valde att inte svara skulle ändra sig och i stället svara ja – flertalet centerpartister bland andra – skulle man få ihop en enkel majoritet. Regeringspartierna Moderaterna och Obundna säger enhälligt nej.
När sedan Christian Wikström vill att lagtinget ska omfatta kostnadsramen för tunneln med kvalificerad majoritet – 20 röster – och ledamöter, exempelvis Anders Eriksson (ÅF), till och med vill att beslut ska fattas med trefjärdedels majoritet så ligger ett ja till tunneln långt, långt borta.
Tunnelfrågan på sin lerfot handlar nu mindre om vad som är vettigt ekonomiskt och betydligt mer om politik. Åsiktssprickorna inom flera partier är tydliga, antingen i lagtingsgrupperna (Centern, Liberalerna) eller utanför (Moderaterna), och kommer att spöka för partierna.
Utan uppslutning kring kostnadsramen vill Christian Wikström heller inte anslå mer pengar till ytterligare undersökningar. En åsikt som har stöd av många i lagtinget. Och då står vi där med ett klassisk moment 22. Inga pengar till ytterligare utredningar utan stöd i lagtinget, inget stöd utan en mer specificerad prislapp, ingen mer specificerad prislapp utan utredningar.
Sådana situationer brukar effektivt sätta stopp för projekt som detta.
Jonas Bladh
