Med bara dagar kvar tills landskapet går in i jubileumsåret Åland 100 presenterar aktör efter aktör sina bidrag till firandet. Det är en bred palett, från Önningebymuseets och LumparLab teaterförenings satsningar på att lyfta fram det lokala till Mariehamns stads ambitiösa skulpturprojekt med verk av främst finländska och rikssvenska konstnärer. När det officiella programmet på självstyrelsedagen avslutas med en jubileumskonsert på Alandica är det dessutom bara en dryg månad som återstår till det att Lisbetaoperan har premiär på samma scen.
”Något för alla smaker” är förvisso ett slitet uttryck – men det passar väl in här. Som kulturkonsument är det bara att tacka och ta emot – och fundera på hur man egentligen ska hinna ta del av hela den buffé av föreställningar, konserter, böcker och utställningar som nu dukas upp.
Det är imponerande hur ett samhälle av Ålands ringa storlek kan erbjuda en sådan kulturell mångsidighet – och det dessutom efter ett år då kulturfältets olika grenar i större eller mindre omfattning har drabbats av coronapandemins verkningar.
Med hjälp av bidrag och rena krisstöd från bland andra Svenska folkskolans vänner, Svenska kulturfonden och Ålands kulturdelegation har flera projekt kunnat förverkligas, men endast finansieringen i sig skapar förstås inga verk – för det krävs framför allt kreativa och drivna människor som drar i trådar, skapar och bjuder in.
Under pandemins inledande fas var delar av kultursektorn blixtsnabba med en digital omställning. Nordens institut på Åland har gång på gång bjudit den åländska publiken på virtuella vernissage, dansföreställningar och spelningar. I stället för att sätta lapp på luckan genomförde Mariehamns litteraturdagar sitt program digitalt, och Vera filmfestival ordnade tv-sända visningar när restriktionerna omöjliggjorde för publiken att komma till biosalongen.
Ute i kommunerna har biblioteken tidvis tampats med nedstängningar, men så fort dörrarna slagits upp har man framför allt i Lemland, Vårdö, Finström, Jomala och Mariehamn presenterat nya utställningar. Flera teatrar har också drabbats av inställda föreställningar på grund av restriktionerna och det är roligt att se att till exempel Teater Alandica nu inte bara spikat sina satsningar för återstoden av året utan även för 2022 och 2023.
Även om uppsjön av kulturevenemang som nu presenterats ger en känsla av tillförsikt finns en del orosmoln på himlen. Pandemin är inte över och inte heller kultursektorns utmaningar. Budgetnedskärningarna får konsekvenser och för många enskilda utövare är inkomsterna fortsättningsvis osäkra.
Kanske kommer pandemin även på sikt att förändra både utövandet och konsumerandet av kultur, om det är det ännu svårt att sia. Men tills vi vet mer om vad framtiden bär med sig kan vi alla stöda branschen genom att ta del av det rika utbud som står till buds.
