Foto:

Det finns bara möjligheter i skärgården

Aldrig mera skärgårn sa jag med bestämdhet då jag likt alla 16-åringar flyttade hemifrån för att studera. Löftet höll många år, men det var när jag tog klivet från fast anställd på ”den stora stenen” till företagare i skärgården som bitarna i livspusslet föll på plats.

Livsstilen som i ungdomen kändes som ett gissel är i vuxen ålder en trygghet. Återflytten var otippad, som så mycket annat efter det, för då man lever som vuxen i skärgården finner man sig dagligen i situationer och roller man inte kunnat tänka sig, och får konstatera som Pippi Långstrump ”Det har jag aldrig provat, så det kan jag säkert”. Eller åtminstone kan man hålla i andra ändan när nån annan kan, och lära sig längs vägen. För vi hjälps åt, både som byssbor och företagare.

I det lilla samhället är vi alla beroende av varann. Butikens verksamhetsförutsättningar ökar tack vare intilliggande gästhamn, gästhamnens attraktionskraft är stark tack vare summan av servicen i hamnen.

På gästhemmet är jag beroende av all service, och den städade byn och det extra ”lull-lullet” som vandringsstig, Andrum och museum som gör vårt miniatyrsamhälle inte bara till en trevlig plats att bo på utan även att besöka, som skulle inte finnas om det inte vore för den talkoanda som lever i byn. En levande vardag är enligt mig en förutsättning för att det ska finnas en attraktiv skärgård att besöka för rekreation.

”Att överleva pandemin” har varit på mångas läppar senaste året. Här kanske mikroföretagen hade en fördel då jag upplevde att många gäster sökte ställen med lite folk. Eftersom företagen på Lappo, som ligger ett stenkast från finska gränsen, dessutom naturligt riktat marknadsföring mot den närliggande finska marknaden och inte mot Sverige, stod finska gäster i vanlig ordning för merparten av besöken senaste sommar, och vi noterade glädjande nog en ökad mängd hemestrare.

Jag tar nu tillfället i akt att förklara varför den svenska som pratas på Lappo sommartid fläckvis kan vara lite knagglig: vi verkar ha störst attraktionskraft på sommarjobbare från finska fastlandet. Men jag hoppas ni ser charmen med deras språkbad, för vi hoppas ni trivdes så vi får glädjen att se er igen!

Det mest utmanande med företagande i skärgården är att vara helt i händerna på de styrande rörande bland annat trafik, ibland utan att de styrande har någon som helst förståelse för skärgårdens annorlunda verksamhetsförutsättningar. ”Hela Åland är en skärgård” heter det. Förvisso, men är man en del av en liten befolkning på en liten ö är det inte självklart att man får tag på en reparatör som vill ”lägga bort hela dan” på att komma och göra ett litet jobb, och man sväljer tyst lidande att transporter hit är fyra gånger dyrare än på fasta Åland.

Som företagare önskar jag till att börja med stabila verksamhetsförutsättningar, inte sådana som genom ett myndighetsbeslut hastigt ändrar; ändringar i bokningsregler för färjorna, ändringar i villkoren för varutransporter, ändrade turlistor för bränsleturer och så vidare.

Vidare borde här, speciellt sommartid finnas alla möjliga flytetyg, även båtbussar och taxibåtar, för att ge fler både bofasta och besökare möjlighet att ta sig runt bland holmarna. I och med pandemin har folk hastigt lärt sig distansarbeta, och de har alla möjligheter att året runt ta del av den livsstil som skärgården erbjuder, men trycket är förstås störst under den ljusa tiden på året.

Om jag just nu skulle behöva åka nånstans är sannolikheten stor att jag ser ”plats för valt fordon finns ej” i bokningssystemet. Hur många potentiella gäster har då inte fått samma svar? Jag önskar att vi på Åland kunde vara lika glada över vatten som man verkar vara på andra ställen; till och med i Hyde Park har de roddbåtar på dammen så att folk ska komma ut på vattnet! På Åland upplever jag många gånger att vattnet ses som ett hinder och en fördyrande faktor, och det kan om formkurvan är på nedåtgående få en skärgårdsföretagare inom turism att tappa humöret.

När vi nu går in på vårt artonde verksamhetsår i andan ”den som sätter sig ner och säger att den är färdig går utför” kan jag stundom önska att jag hade den nyblivna företagarens iver och vidsyn. Jag har med åren lärt mig säga att ”jo någon borde göra något, men det är inte vi”. Men låt dig för all del inte nedslås av min betraktelse om du funderar på att bli företagare i skärgården, det finns plats för dig också, varmt välkommen! Som en vän brukar säga ”det finns bara möjligheter”

Hittat fel i texten? Skriv till oss