På en åländsk fårgård dog 75 procent av besättningen på två år och åtta månader åren 2017–2019. 83 får fick sätta livet till på grund av för lite mat och vatten. Hälften av lammen dog. Den bristfälliga hygienen i fårhuset var en bidragande orsak till den höga dödligheten.
Dessutom betäcktes för unga tackor, det förekom inavel, fåren rymde flera gånger och klipptes inte tillräckligt ofta. Vid en inspektion på gården hittades mögligt foder.
På en åländsk hästgård uppdagades flera brister då Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) efter anmälan gjorde flera inspektioner på gården sommaren 2016 och den här våren. Hästarna, de flesta hingstar, var utan vatten, de hölls utomhus året om men utan tillgång till torra och rena liggplatser. En hade ett sår i pannan som inte blivit omskött utan läkt fel och ofullständigt. En halt hingst hölls tillsammans med de andra i en hage med mycket ojämn terräng och den halta hade bitmärken som inte skötts om.
Hästägaren åtgärdade vissa av bristerna efter vårens inspektioner men bristerna återkom. Ägaren har inte kunnat säkerställa att hästarna inte skadar varandra, inte heller att de inte rymmer. En hingst skadades så allvarligt i trafiken att den måste avlivas. En hingst sköts på platsen efter att ha attackerat en annan som fått över 30 sår varav flera måste sys.
Enligt Nya Åland utreds hästägaren även av svenska myndigheter efter allvarliga missförhållanden då hästägaren bodde i Sverige. En häst fick avlivas på grund av skador och undernäring. Ett bättre samarbete mellan myndigheterna också över gränsen skulle kanske innebära att missförhållanden upptäcks snabbare.
Tidigare den här veckan hade hästägaren åtgärdat vissa brister och från ÅMHM meddelar man att fler uppföljningar ska göras tills allt är åtgärdat.
Vi har också nyligen kunnat läsa att ÅMHM ålagt en djurägare att rengöra kornas ladugård. En grundlig rengöring ska utföras varje år men i den här ladugården gjordes det inte under fjolåret. I ett annat fall har många kor drabbat av parasiter. Inte heller deras ladugård var tillräckligt rengjord, i stället hade nytt strö tillsatts efter hand och trampats ner av korna.
På en annan fårgård var det också mycket smutsigt och en tacka hade klövar som växte tokigt. På en annan hästgård, som också inspekterats, har hästarna däremot fått tillgång till torra och rena liggplatser och daglig utevistelse. Hotet om vite till ägaren kunde därför upphävas i början av maj.
Vi är många som med rätta upprörs av de vidriga djurtransporter som sker inom EU. Djuren packas ihop så att de inte kan röra sig och körs långa sträckor utan tillgång till vatten, foder och frisk luft. Väl framme på slaktdestinationen kan de ha brutit ett eller flera ben i trängseln men tvingas med hugg, slag och elstötar att kravla sig från fordonet.
Det här är naturligtvis fullständigt oacceptabelt och måste upphöra. EU vill vara en föregångare på olika områden, här är ett att åtgärda omedelbart. Att plåga djur av snöd vinning kan inte vara förenligt med hållbar livsmedelsproduktion. Kan man förbjuda en folkspillra i Östersjön att skjuta sig någon fågelstek på våren måste man få slut på det djurplågeri som dessa transporter innebär. Så politiker, här finns jobb att göra!
Men vi ska inte brösta upp oss för mycket för, som ovan beskrivs, står inte allt rätt till heller inom den åländska djurhållningen. Det är därför mycket bra att ÅMHM är på tårna och utför inspektioner och uppföljningar på eget initiativ eller efter anmälan. Det är också bra att tidningarna och radion rapporterar om fallen så att vi alla blir, och förblir, medvetna om att Åland minsann inte är paradiset för alla djur. Och det är synnerligen viktigt och bra att allmänheten reagerar och anmäler när man ser att djur far illa.
Hur är det då med påföljden för den som inte tar hand om sina djur? Den fårägare som blev av med 75 procent av besättningen dömdes nyligen i tingsrätten till villkorligt fängelse i sex månader och djurhållningsförbud för får, kor och grisar i fem år.
Villkorligt fängelse och djurhållningsförbud i några år är uppenbarligen den vanliga domen, även då tingsrätten konstaterar att djuren utsatts för onödigt lidande och onödig plåga. Men om 75 procent av besättningen och hälften av lammen dör av svält, törst och smuts, då borde påföljden åtminstone vara ett bestående djurhållningsförbud! Djurskyddslagen tillåter det om djurskyddsbrottet är grovt eller djurägarens hälsa är svag. Straffet för grovt djurskyddsbrott är fängelse i minst fyra månader och högst fyra år. Kanske ett kortare men ovillkorligt fängelsestraff skulle fungera mer avskräckande vid ett grovt djurskyddsbrott.
Den som inte förmår, orkar eller kan ta hand om sina djur måste be om hjälp. Kan djuren inte tas omhand är det mer humant att avliva dem än att långsamt låta dem dö av svält och vanvård.
Kerstin Österman
tel: 26 026
