Foto:

Dags att lämna prestigen bakom sig

Utvecklingen och moderniseringen av Ömsen hamnar i skugga när ett nytt kapitel av stridigheter utspelar sig i den åländska gubbklubben.

Maktkampen inom Ömsen har fått stor uppmärksamhet sedan bolagsstämman för två veckor sedan då Peter Wiklöf kuppades ut från bolagets förvaltningsråd. Sedan dess har en hel del hänt. Dagarna efter stämman fick Bo-Sture Sjölund, som var den som lade fram förslaget om att rösta bort Peter Wiklöf, lämna alla sina uppdrag inom Ömsen och i går meddelade bolagets styrelse att vd Dan-Erik Woivalin får ta en time-out i väntan på en utredning som ska ge svar på om han ”aktivt agerade för att fälla valberedningens förslag”.

Under tisdagen meddelade dessutom Christophe Jourdan att han frånsäger sig sin plats i förvaltningsrådet då han inte vill bli en bricka i något större spel om makt. Flera storägare har också ställt krav på att en extra bolagstämma ska hållas.

Oaktat spelet i kulisserna kan man i alla fall konstatera att den kupp som, under rådande pandemi, genomfördes för två veckor sedan inte direkt andas demokrati. Att som bolag under pandemitider uppmana ägare att stanna hemma samtidigt som en gruppering av ägarna förbereder och samlar röster till ett motförslag som presenteras på stämman är minst sagt anmärkningsvärt.

Mariehamns stadsdirektör Barbara Heinonen konstaterade att det är så det går till i diktaturer och hon har en poäng.

Inte heller andas kuppen, när man väger in tillvägagångsättet, särskilt mycket ambition och utvecklingsvilja. Vilket förstås borde vara utgångspunkten för den här typen av förändringar.

Så vad handlar det då om?

Makt. Och att ha den bara för att ha den, snarare än att ha den för att anpassa sig, modernisera, utvecklas och göra framsteg. I stället väljer man att tuppfäktas i sandlådan alltmedan den faktiska utvecklingen av bolaget står och stampar på stället.

 

Vid sidan om står förstås alla ”vanliga” försäkringstagare och frågar sig vad det riktigt är som händer. Faktum är att de större bolagen på Åland bara står för en liten del av ägandet i Ömsen, men ändå har bolaget blivit en arena för deras stridigheter.

Den åländska gubbklubben, som påstår sig värna om bolagets bästa, visar sig inte heller direkt från sin bästa sida när den här typen av konflikter sipprar ut i offentligheten, och man kan undra varför personer som i övrigt är både framstående och framgångsrika sjunker till en så privitiv nivå.

Det är – för att tala klarspråk – en nivå som hör hemma i sandlådan.

Att KPMG:s utredning ska ge några klara svar om förspelet till stämman är också mycket osannolikt. Att få de svaren skulle antagligen kräva hemliga telefonavlyssningar, och sådana befogenheter har mig veterligen inte en revisionbyrå.

I sammanhanget får man ändå hoppas att Dan-Erik Woivalin inte haft något att göra med saken. Det vore minst sagt dumt av honom.

Med facit i hand kan vi också konstatera att stridigheterna så här långt resulterat i att en av förvaltningsrådets mest kompetenta medlemmar, Peter Wiklöf, försvunnit och att ersättaren Christophe Jourdan, efter uppståndelsen, frånsagt sig platsen.

 

Som betraktare från sidlinjen får man ändå säga att det känns som en förlustaffär för det ömsesidiga bolaget. Oavsett hur mycket de inblandade försöker ge en bild av något annat.

Att Christophe Jourdan säger att han inte vill bli en bricka eller ny generation i maktspelet är också en tydlig signal om att det är just det som det handlar om. Ett spel om makt. Och vem vill vara en bricka i ett sådant spel?

Den pågående maktkampen inom Ömsen bromsar bolagets utveckling. Det åländska näringslivet borde, som Christophe Jourdan skriver i ett pressmeddelande, rannsaka sig själv för att inte bli kontraproduktivt.

Om den åländska gubbklubben vill Ömsens bästa är det dags att lämna prestigen bakom sig, eller åtminstone flytta tuppfäktandet till någon annan plats.

Hittat fel i texten? Skriv till oss