Under rubriken ”Publiken kräver raseri – jag föll för pressen” gör medieprofilen Cissi Wallin avbön i en krönika i Expressen. Där tar hon avstånd från hur hon tidigare har agerat på sociala medier i feminismens namn. Cissi Wallin skriver i krönikan att hon har påverkats av sin publik som kräver raseri och ”en kultur, frontad av några slags totalt onyanserade ledargestalter”.
Självrannsakan är svårt och det krävs mod att tänka om, särskilt i det offentliga. Ändå är det något som skaver. Cissi Wallins publik består till stor del av unga kvinnor som lojalt har stått bakom hennes vevande och drevande. För Wallin har inte bara hakat på, hon har gått främst i ledet. Nu hävdar hon att det var de mest hängivna följarna som fick henne att känna pressen att vara så där rasande hela tiden.
Cissi Wallins vittnesmål om en våldtäkt blev startskottet för metoo i Sverige. Trots att hon dömdes för förtal har hon vägrat att vika sig, det går inte att ta ifrån henne att hon har spelat en viktig roll. Kampanjen fick kvinnor att dela erfarenheter av sexuella övergrepp och trakasserier.
Över tre år senare vet vi att metoo har förändrat samhället. Fler kvinnor vågar säga ifrån och berätta om övergrepp och unga tjejer har en annan uppfattning om vad som händer dem när de utsätts. Fler kvinnor anmäler också brott.
Det som hände med Cissi Wallin var att hon gick från att vara en halvkänd medieprofil till förebild och makthavare. En osund personfixering uppstod kring henne. Följarskaran har hejat på när hon osorterat har tagit sig an den ena kampen efter den andra och hamnat i schismer.
På sitt stora Instagramkonto har hon lyft personer eller saker som antingen ska försvaras eller totalsänkas, ofta på ett känslodrivet sätt och utan mellanlägen.
Det har svingats vilt, inte bara mot sexistiska män – även mot ”osysterliga” kvinnor. Ett litet snedsteg har kunnat explodera till en storm som är omöjlig att rida ut. Stämningen i kommentarsfälten har varit elitistisk och onyanserad, som till exempel när nykomlingar som inte använder rätt begrepp blivit utskällda.
Alla som inte har hållit med eller kommit med kritik har avfärdats som ”ingen riktig feminist” eller någon som går patriarkatets ärenden. Den som har lyft frågor om pressetik eller försökt få Cissi Wallin att förstå att hon ställer till med skada har blivit blockad.
Kraven på hur en ”bra människa” ska vara blev till slut så stränga att inte ens Cissi Wallin själv klarade av att leva upp till dem. Hon tröttnade på att vara en så snäv person – då kom kovändningen. Men ursäkten ter sig platt, att skylla på sin publik är inte att ta ansvar för sina egna fel och brister. Om avbönen är ärligt menad återstår att se.
Förtryck finns och ska bekämpas, men i stället för ett inåtvänt projekt där enskilda personers moral ska skärskådas borde vi intressera oss mer för de stora principerna och idéerna om hur samhället ska förändras. Låt detta bli slutet för sluggerfeminismen.
