När min farmor i Kimito, på 1940-talet, ville besöka sin mor i Nagu krävdes ett pass och det har vi skrattat åt. Om jag i dag, år 2021, vill skicka ett litet paket mellan Åland och fastlandet krävs förtullning –men det har jag svårare att skratta åt. Varför?
Jo, i november fick jag en ankomst-avi på en brevförsändelse. ”Försändelsen behöver förtullas inom 20 dagar” stod det på avin och om värdet understiger 22 euro kunde jag skicka en begäran till tullen om frisläppande. Eftersom jag inte visste vilket värde min försändelse hade gick jag till posten i Mariehamn. De hänvisade mig vidare till Sviby och eftersom det kändes för långt att gå tog jag en taxi.
I Sviby frågade de igen vad brevförsändelsen innehöll och då jag inte visste beordrade den tuggummiidisslande tjänstemannen mig att öppna. Det var mycket tejp och jag jobbade på under suckar från de fem andra i kön.
– Kan jag få låna en sax, frågade jag och med ett lätt irriterat tugg kom saxen glidande mot mitt håll.
I paketet fanns en tunn bok och ett roligt gratulationskort från en god vän och jag hann tänka att det var tur att det inte var något värre när fem personer följde processen.
Jag tänkte precis ta brevet med mig och återvända till taxin när den tuggande tjänstemannen sa:
– Jag behåller paketet tills tullen har sagt sitt.
Men hur skall tullen veta vad paketet innehåller när det är kvar i Sviby, undrade jag så när jag kom hem skrev jag ett mail: ”Kära mariehamnstull@tulli.fi …” och förklarade läget. Nästa dag kom svaret att jag skulle få hämta mitt brev på posten, men nu i Mariehamn.
Nu råkade det sig så illa att jag hade födelsedag just den här tiden på året så två dagar senare fick jag en avi igen: ”Försändelsen behöver förtullas inom 20 dagar …”
Jag vandrade snällt till posten men innan tjänstemannen hann säga något sa jag:
– Och jag åker INTE ut till Sviby! Tjänstemannen försökte ringa Sviby, ingen svarade där men han lovade ordna det. Nästa dag kunde jag hämta ut min present, en pytteliten kalender i ett vanligt litet kuvert.
Det blev nästan löjligt när det två dagar senare kom ytterligare en avi: ”Försändelsen behöver förtullas inom 20 dagar …” Den här gången behövde jag inte säga någonting alls, tjänstemannen förstod direkt att han skulle fixa brevet till posten, fort som tusan.
Sedan kom december men nya avin, med flera förtullningar, med flera resor till Mariehamn, Maxinge och Sviby, med munskydd, sprit och avstånd och med olustiga samtal till avsändarna med frågor om julklappens innehåll och värde.
Fråga till finansministern: Enligt vilken lag behöver brevförsändelser inte längre komma fram till mottagaren? Posten har i alla tider kommit fram till brevlådan och jag undrar när brevförsändelser har blivit något som man skall åka runt och tigga för att få?
Posten säger upp personal med hänvisning till att folk inte skickar post längre, men hur skall man kunna skicka något när själva postgången inte fungerar?
Isela Valve
