Måndagen den 11 oktober klockan 18 hålls ett infomöte i stadshuset för allmänheten angående planerna på en ny 18-håls discgolfbana i området kring Sjöbevakningen i Mariehamn. Då nyttjandet av stadens grönområden rör oss alla, hoppas jag att så många som möjligt tar tillfället i akt att komma dit med sina frågor och synpunkter.
För närvarande ligger flera besvär hos förvaltningsdomstolen gällande utökningen av discgolfbanan på Badhusberget. Min åsikt är att inget beslut om nya bygglov för discgolf bör fattas innan Ålands förvaltningsdomstol (ÅFD) har behandlat de här besvären, då domslutet självklart påverkar stadsbornas inställning till planerna på en ny bana, och hur omfattande den får vara. Dömer ÅFD att beslutet om utvidgning på Badhusberget var korrekt, kan det betyda att vi får hela två 18-hålsbanor i stan. Blir domen däremot att banan inte får byggas ut, är utgångsläget ett annat.
För att ytterligare komplicera frågan finns det numera två olika aktörer: AX Discgolf som vill ta över Badhusparken och Ålands Discgolf Förbund som vill bygga nytt kring Gnisten/Stenkrossen. Hur de två samarbetar är oklart. Att efterhöra stadsbornas åsikter, i ett skede när vi inte vet vad som gäller och vilka konsekvenserna blir, är därför vanskligt. Av samma orsak vore det synnerligen oklokt om infrastrukturnämnden i det här läget, går in för att ge lov till en ny discgolfbana.
Jag vandrar ofta på Lotsberget och i skogarna runt Sjöbevakningen. Utsikten från berget är kanske den mäktigaste i hela stan och jag anser att bergets sjösida måste få fortsätta att vara tillgänglig för alla samt säker från flygande discar. Inget hindrar discgolfarna från att söka sig dit för att njuta av vyerna medan de är i området och spelar, ifall det blir en bana där. Men om sjösidan reserveras för discgolf hindras andra besökare från att slå sig ner där, då det är spelarna som sätter villkoren för hur länge ”obehöriga” får vistas på banan.
Naturen på det tilltänkta 7,4 ha stora banområdet (varav en del är naturskyddsområde i gällande stadsplan) är mycket vacker och orörd, utom där berget är söndersprängt, bland annat på platån där det en gång skulle byggas ett hotell. Av dessa planer blev intet, förutom en brant ”väg” av grovt krossgrus. Trots att vägen är avspärrad med betonggrisar och fårstängsel är det många som har hittat dit ner. Att stället är populärt förstår man då man ser spåren av krossat glas, dryckesburkar, engångsgrillar och graffitimålningarna på de sprängda bergväggarna. Alla är inte så välgjorda, men somliga är faktiskt riktiga konstverk. Jag tycker också att det ska få finnas platser för dem som sysslar med graffiti. Mariehamn har få ytor som passar bättre för den verksamheten än just de här söndersprängda klipporna.
Min vision är att platån kunde bli en fantastisk rastplats för alla om staden skulle placera ut några stockbord och bänkar, en rejäl soptunna samt mura en enkel eldstad. Vägen måste också förbättras med finare grus, eller ännu hellre trappor för att hejda mopeder från att ta sig dit. Pricken över i:et skulle vara om man dessutom kunde förbinda platån med en trappa till strandpromenaden nedanför.
Såsom skissen för de 18 hålen ser ut nu korsar tyvärr kastbanorna befintliga promenadstigar på ett flertal ställen. Och tvärs över den här platån, som skulle kunna bli en fantastisk utsikts- och rastplats för oss själva och för våra turister, har man ritat in två kastbanor. Om de blir verklighet omintetgörs möjligheten för andra att vistas där.
Sonja Nordenswan
