Det är bra att Ålandstidningen tar upp lagtingets löner och arbetstider, eller ”lattinget” som en lagtingsledamot utryckte sig.
Ett lagting med 20 ledamöter skulle vara lagom. Eftersom det alltid sägs att det mesta arbetet görs i utskotten, och det finns totalt 21 stycken utskottsplatser, så har inte alla ledamöter plats i utskotten, och har knappast så mycket meningsfulla arbetsuppgifter att det motiverar deras lön. Man kan ibland undra hur en del lagtingsledamöter överhuvudtaget hinner sköta sitt lagtingsarbete som de ska, när man ser hur mycket extraknäck en del har.
Lagtinget övergav ett bra lönesystem som följde de allmänna löneförhöjningarna, och gav sig själva genom att tillsätta en ”oberoende lönekommission” en 30-procentig löneförhöjning, troligtvis den största löneförhöjning någon lanskapsanställd någonsin har fått. Lagtingsledamöterna har nu 60.000 euro för 60 procents arbetstid. Omräknat till fulltid blir det 100.000 euro i året. Jämför med finska riksdagsledamöter som har 75.000 euro per år för heltidsarbete. Eller Sverige där de har 80.000 i året, där de enligt en undersökning jobbar i snitt 50 timmar/vecka.
Lagtingledamöterna pratar så vackert när någon ifrågasätter deras lön att lagtingsledamot är man året runt och dygnet runt men i praktiken betyder det ingenting. Lagtingsledamöterna säger också att det är upp till väljarna att bedöma om de är värda sin lön och har skött sitt jobb. Men hur ska vi kunna bedöma det, när vi inte vet hur mycket ni har deltagit i utskottsarbetet, och om ni alls har varit där när det bara förs statistik för plenum och inte för utskotten!
Det skulle vara en fin gest av lagtinget att, av solidaritet med sina ”undersåtar” som många har blivit av med sina arbeten, blivit permitterade och så vidare, avstå från sin 30-procentiga löneförhöjning till exempel i ett år, och låta pengarna gå till behövande istället.
Detta skrivet av en pensionär med en tredjedel av en lagtingsledamots lön i inkomst, och inget extraknäck.
Pensionär
