Foto:

RIKSDAGSBREV: Hand i hand med Sverige

”Hand i hand, vårt budskap gick från land till land”. Så går texten i en lysande låt av Magnus Uggla från 1983. Texten passar också bra på Finland och Sveriges ansökningar till försvarsalliansen Nato.

Republikens president Sauli Niinistö tog för en vecka sedan ställning till läget med Finland och Sveriges ansökningar och de problem som Turkiet har aktualiserat. Eftersom problemen överlag är större för Sverige än för Finland har det kommit någon röst i debatten om att Finland borde vara redo att också gå vidare utan Sverige. Niinistö tog mycket klokt död på sådana spekulationer. Han sa klart och tydligt att Finland och Sverige kommer fortsätta gå hand i hand. Det är viktigt.
Under hela processen har det varit viktigt att Finland och Sverige agerar tillsammans. Det har inte ändrat. Genom att agera tillsammans minskar vi riskerna för att någon skulle sätta extra stort tryck på någon av oss. Nu måste man sätta press på både Finland och Sverige samtidigt, och det skyddar oss.

Det är inte svårt att se vem som skulle gnugga händerna ifall Sverige skulle dra tillbaka sin ansökan. Då skulle man ju kunna sätta fullt tryck på Finland, om man ville. Ryssland har agerat mer aggressivt och varit redo att ta betydligt högre risker än tidigare, vilket gör landet oberäkneligt.

Det finns inget som säger att Finlands ansökan skulle behandlas snabbare ifall Sverige drog tillbaka sin ansökan. De facto är det nästan tvärtom. Det skulle kunna finnas en risk att det då kunde gå ännu långsammare. Därför är det så viktigt att Finland och Sverige håller ihop.
Sverige är också Finlands i särklass viktigaste partner. Det kommer inte ändra fast vi blir medlemmar av Nato. Sverige ska alltid kunna lita på oss.

Turkiets problem med Finland och Sveriges ansökningar är objektivt sett svåra att förstå och kom som en överraskning. Finland och Sverige uppfyller alla kriterier som gäller för befintliga medlemmar i Nato. Man har antiterrorlagar på samma nivå och man är redo att bidra till alliansen och till Turkiet på samma sätt som alla andra. Finland och Sverige har ju ansökt om medlemskap i Nato, inte om att bli en del av Turkiet. Därför är det svårt att förstå att det finns krav på Finland och Sverige att uppfylla mycket högre krav än alla andra.

Turkiets president Erdoğan sa tidigare i våras i ett samtal med president Niinistö att Turkiet skulle välkomna en Nato-ansökan av Finland. Utrikesminister Pekka Haavisto fick samma budskap flera gånger av sin kollega och att Turkiet skulle gratulera då Finland lämnat in ansökan. Tjänstemännen på utrikesministeriet hade fått exakt samma signaler av sina turkiska kollegor. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har också sagt att inte heller Nato fick några signaler om ett turkiskt motstånd mot Finland och Sveriges ansökan, tvärtom.

Den kvalificerade slutsatsen man kan dra av detta är därför att Turkiets problem med ansökningarna inte handlar så mycket om Finland och Sverige, utan om andra saker. Turkiet har val om ett år och president Erdoğans parti AKP har det tufft i opinionen då ekonomin har stora utmaningar med en inflation på över 70 procent. Turkiet är också en regional stormakt med krig runt hörnen. Sedan USA förbjöd försäljning av nya F-35 jaktplan till Turkiet, efter att Turkiet köpt luftförsvar av Ryssland, har relationerna också varit frostiga.

Finland och Sverige sitter inte på nycklarna till lösningarna i alla dessa frågor. Därför måste vi demonstrera vårt tålamod, att vi kan behålla lugnet samtidigt som vi tar Turkiets krav på allvar och försöker hitta lösningar på dessa frågor inom ramen för vår grundlag.

Det är viktigt att minnas att också Turkiet har saker på spel. Natos utvidgning till Finland och Sverige är ett ”storstrategiskt beslut av Nato som Turkiet inte kommer stoppa, men nog förhala”, sa en deltagare i ett viktigt samtal i Helsingfors i torsdags med turkisk närvaro.
Finland och Sverige har temporära och starka bilaterala försvarsgarantier (som dock kommer behöva förlängas nu) som gör att vi har råd att ha tålamod samt att Finland håller fast i Sveriges hand.

Mats Löfström

Hittat fel i texten? Skriv till oss