I tidningens referat från föreningen Nordens jubileumsfest fredagen den 19 september i Smakbyn i Sund fanns oriktiga uppgifter rörande föreningens tillkomst, som måste korrigeras. Där påstås felaktigt att föreningens grundare var Hasse Svensson. Hasse var dock först den tredje som tog ordförandeansvaret: Den första som fick ansvaret för att dra i gång verksamheten var Peter Wahlberg, och han efterträddes efter två år av Henrik Gustafsson, som också ansvarade för två år i föreningens viktiga uppbyggnadsskede från 1970-talets början.
År 1975 tillträdde sedan Hasse Svensson och det för en unikt lång, aktiv och engagerad period –30 år, fram till 2005. Med allt skäl hade man beslutat till honom utdela föreningens första förtjänsttecken i guld.
Enligt uppgift kommer den jubileumsskrift som föreningen nu förbereder att komma ut nästa år, till Nordens dag den 23 mars. Där beskrives med säkerhet på basen av protokoll och andra handlingar hur det gick till när Åland fick sin huvudförening Norden, likställd med huvudföreningarna i de stora nordiska länderna och den på Färöarna.
Ett särskilt stort ansvar fick föreningen för övrigt redan under sitt första år. Föreningarna Nordens förbund beslöt att Färöarna och Åland skulle vara temat för 1971 års gåvobok till Nordenföreningarnas medlemmar. Den trycktes i 86.000 exemplar under den danska föreningens huvudansvar, men den nybildade åländska föreningen fick alltså redan under sitt första år en verkligt verkningsfull möjlighet att lyfta fram Åland i de nordiska sammanhangen. Skriften som i text och bild presenterar de två örikena blev, har jag förstått, mycket uppskattad. För Ålands del tryckte vi för övrigt upp en särskild delupplaga med det åländska materialet – för hemmabruk.
Detta bara som ett exempel på betydelsen av den nybildade föreningen. Snabbt kom också annan verksamhet i gång: Kulturprogram med nordiskt innehåll arrangerades, åländska deltagare i kurser och andra arrangemang förmedlades, och den viktiga kontakten med huvudföreningarna i de nordiska länderna och Föreningarna Nordens förbund upprätthölls; med andra uppgifter som ankom på vår nordisk förening.
Om allt detta kommer föreningens historik över de 50 första åren att ge besked. Att jag här nu snabbt tar till orda har sin grund i att jag var med ”när det begav sig”. Jag har sparat en kopia av ett protokoll från ett sammanträde 1969, den 2 december ” å Strandnäs gård i Mariehamn” för den interimsstyrelse som utsetts för ” en under bildning varande självständig åländsk förening Norden ” Närvarande var ritare Åke Aspbäck, rektor Rolf Carlsson, försäkringsdirektör William Nordlund och docent Peter Wahlberg.
Kanske kan det citerade protokollet från 1969 locka till fortsatt läsning, i den kommande jubileumsskriften, om hur denna mycket viktiga åländska Nordenförening kom till och om vad den så tog sig an.
En paragraf i protokollet lyder: ”på ordförandes förslag beslöts att till interimsstyrelsen sekreterare utse rektorn vid Ålands folkhögskola Sten-Erik Fagerlund.” Uppenbarligen ansåg man att det var en rimlig uppgift, för en ung nytillträdd (1969) folkhögskolerektor. Följande år blev jag sekreterare också i den nybildade föreningen, och den uppgiften skötte jag fram till 1975.
Sten-Erik Fagerlund
