Visst, det är för mycket örnar runt vårt örike.Visst, vi borde kanske med facit i hand inte matat örnar så mycket som vi gjorde.
Men örnar har allsköns skydd i EU-lagar och -förordningar, så jag tror inte att jag skulle vilja kalla mig ålänning ute i Europa om vi börjar skjuta örnar i den skala som säkert skulle behövas för att göra det lättare för sjöfågel. Vi får kanske hoppas att en fågelinfluensa börjar härja bland örnen. Naturen brukar ju som bekant reglera själv när stammen blir för stor. Se på oss människor och covid-19, utan vaccin hade det nog sett mörkt ut för mänskligheten.
Då frågar jag mig i stället vad kan jag som jägare göra för andra åtgärder för att göra det lättare för alla sjöfåglar? Jo, jag har mårdhundsfällor ute! Jag har skaffat sms-larm, så nu blir de gillrade nästan året runt. Noterade stora kråkflockar under höstjakten på fågel! Nu är det några färre kråkor på mina jaktmarker.
Sedan vårjaktens glansdagar så undrar jag hur många som tar sin gamla hagelbössa ur skåpet och skjuter kråkor. Troligen inte så många, för kråkor vill vi väl inte äta heller. Finns ju enorma mängder trut också, senast jag såg en ådunge bli fågelmat så var truten boven. Och om vi bortser från enbart ejderns bevarande så äter nog gråhäger sin beskärda del av andungar med. Ska vi ha skyddsjakt på gråhäger med?
Vad vi kan hoppas är att nån örn flyger ihjäl sig i nåt vindkraftverk, åtminstone Långnabbaverken ligger nära havet och på hög höjd.
Ivrig fågeljägare
