Foto:

Konservatismen bygger på att alla ges samma förutsättningar

Det är med stor glädje jag läser Jesper Carlssons utmärkta beskrivning av konservatismen i måndagens ÅT.

De är ytterst sällan som denna ideologi omnämns i positiva eller ens neutrala ordalag nu för tiden. Den vanliga beskrivningen är snarare att konservativa är motvalls kärringar som alltid tycker tvärt emot, är negativt inställda till allt som är nytt, inte har några visioner, och så vidare.

Och, ja, visst ligger det något i den kritiken, men för att förstå vad som ligger bakom kritiken av de progressiva företeelser som formligen öser över oss så måste man tänka till lite.

Är det faktiskt negativt eller konstigt att man vill att samhället utvecklas i sin egen takt utan att politiska lobbyister driver den ena normkritiska frågan efter den andra?

Normer i sig är ingenting konstigt, de finns i alla samhällen, och de måste finnas i alla samhällen. De utvecklas över tid, i en naturlig takt.

Är det negativt att vi vill skydda våra barn från att utsättas för propaganda i form av politiskt drivna teorier?

Den senaste tiden så har identitetspolitiken vuxit med en våldsam takt, och känslor står helt plötsligt över fakta.

Alla grupper ska ställas mot varandra, och kompetens får stryka på foten till förmån för såväl kön som etnicitet.

Vi har till och med stiftat lagar och skrivit policydokument som kräver att vi särbehandlar människor för parametrar som dessa inte kan påverka.

Vi konservativa motsätter oss detta för vi anser att alla människor ska givas samma förutsättningar. Vi struntar i om vi företräds av en man eller kvinna, det enda som är viktigt för oss är rättvisan och likabehandlingen.

Att vara konservativ handlar om att man vill bevara det vackra vad andra har skapat, och att skapa något som är värt att bevara.

Stellan Egeland (Ob)

Hittat fel i texten? Skriv till oss