Senaste tidens turbulens runt Harry Jansson och skriverier om hur dåligt debattklimatet är i lagtinget påminner en om den kollektiva bestraffning man råkade ut för i skolan. Bråkade två fick hela klassen kvarsittning. Nu dras hela lagtinget över en kam trots att det denna lagtingsperiod är Harry som sätter nivån och under förra perioden var det Nina Fellman. Båda två är tydligen som före detta chefredaktörer vana med att alltid få det sista ordet och inte vara speciellt mottagligaför andras åsikter. Fast de är kunniga och inte har fel i sak upplevs tonen ofta som provocerande mot andras åsikter och både debatt- och arbetsklimat blir därefter.
När försämrat arbetsklimat uppstår i vanliga arbetslivet är det oftast dåligt ledarskap som är grunden till problemen och samma här. Nuvarande lantrådet gjorde i alla fall ett försök ta Harry i örat nu senast medan förra lantrådet lät Nina försöka göra nästan allt för tvinga igenom en kommunreform ingen då ville godkänna.
Både kontakterna mot fastlandet och någon form av nödvändig kommunreform är viktiga för Åland så att börja med att bränna broar bakom sig är ingen bra början. Snarareflera steg bakåt vilket är bevisat nu. Bevisat? Kontakterna mot fastlandet är som se på brandman Sam med barn/barnen, ständiga utryckningar i sista minuten, senast i tullaffären där riksdagsmannen fick hjälteglorian. Finns det verkligen inte personliga kontakter ens på tjänstemannanivå så att dessa sista minuten-utryckningar kan undvikas?
Med tanke på bättre kontakter österut borde det nog prioriteras attchartra en buss och åka till Finlandsveckan i Björneborg istället för att ta båten till Gotland och Almedalsveckan, skulle säkert ger mer för pengarna.
Kommunreformen behöver bara Sottunga nämnas vid namn. Kommande val finns det skäl för en del att inte rösta samma som sist.
Från frukostbordet
