I familjen av demokratiska europeiska länder, som Finland tillhör, förväntas den politiska majoriteten fatta motiverade beslut. Det innebär att folket förstår innebörden, nödvändigheten och konsekvenserna av besluten.
Vad den finska regeringen gång på gång sysslar med för att mota pandemin vid landsgränsen saknar alla ovanstående krav. Här handlar det om makt som med statsministerns goda minne utgår från att enskilda ministrar ser spöken på ljusa dagen.
I strid med landets egna expertorgan och EU:s rekommendationer, intern kritik från övriga regeringspartier samt protester från rese- och transportnäringen och inte minst från Ålands regering bestämmer den finska regeringen att de tuffa inrereglerna ska förlängas till årsskiftet.
Återigen struntar regeringen i Helsingfors fullständigt i de åländska propåerna om att de omfattande och för ÅHS mycket kostsamma restriktionerna är omotiverade och inte på något sätt står i proportion till nyttan. Och återigen tillåter samma regering fortsatt fritt resande över gränsen i norr. Frågan om logik ekar för döva öron eftersom begreppet inte tycks existera i den finska regeringens medvetande.
Viking Lines vd anser att riksregeringens beslut är ”befängt” och att rederierna inte klarar ytterligare en vinter med inreserestriktioner. Öppnas inte gränserna väntar omfattande uppsägningar av personal och vi ålänningar kan bara se på då arbetslösheten stiger medan skatteintäkterna och färjetransporterna minskar. Precis då vårt redan hårt pandemisargade näringsliv fått upp näsan över vattenytan efter en hygglig sommar väntar nästa stålbad.
Ålands lantråd har under pandemiresan ömsom använt kraftord mot den finska regeringens agerande med hot om JO-anmälan, ömsom en mer diplomatisk ton. Den här gången definierar hon den finska regeringens agerande som ”märkligt”. Hotet om att JO-anmäla riksregeringen vill hon helst inte verkställa. Nå, egentligen spelar det ingen roll vilka ord och hot vårt lantråd använder mot den finska regeringens handlande. De har ändå ingen effekt.
Enligt uppgift har den åländska förvaltningen räknat till 43 fall där riksregeringen brutit mot självstyrelselagen under gällande pandemi. Fyrtiotre! Det visar med all tydlighet att den finska statsmakten inte överhuvudtaget bryr sig om Finlands hundra år gamla internationella åtagande och löfte att värna ålänningarnas svenska språk och rätt till så stort självbestämmande som möjligt utan att utgöra en egen stat.
Den finska statsmaktens allt mer graverande handlande mot Åland väcker frågan om det finns en dold agenda att röka ut ålänningarna en gång för alla för att visa omvärlden att det självstyrda öriket inte klarar sig självt och därför bör bli en vanlig del av Finland. Istället för att delta i firandet av självstyrelsen 100 år inleds offensiven att sänka densamma.
Förslaget till ny självstyrelselag som nu är ute på remiss följer samma syfte. Det är dikterat av Finland där ålänningarna erbjuds ta över behörigheten som inte har någon som helst betydelse för att stärka autonomin utan endast öka byråkratin och därmed kostnaderna för den åländska förvaltningen. På så sätt ökar det ekonomiska beroendet av Finland.
Konspiratoriskt eller inte? Så här kan det i alla fall inte fortsätta om ålänningarna ska fortsätta vara ett självstyrt folk värt namnet. Om Ålands lagting godtar den nya självstyrelselagen med sitt värdelösa innehåll är det början på slutet för vår autonomi. Men det kanske inte har någon betydelse. Frågan verkar ju inte engagera ålänningarna.
Ove Andersson
