Den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön har förändrats och antagit obehagliga drag på grund av Rysslands agerande i form av hotfull språklig kommunikation, krigsfartyg i södra Östersjön som visserligen dragits bort, stora truppförflyttningar till Ukrainas gräns som i värsta fall kan leda till angrepp. Ryska arméplan har också flugit över finländskt område.
Frågan att uppnå en diplomatisk lösning pågår med klent resultat.
Finland är inte direkt hotat men indirekt om det utbryter krig nära oss. Situationen ur åländsk synvinkel är också självfallet oroande i synnerhet därför att vi vet att Åland på grund av sitt geografiska läge är intressant för en eventuell angripare, så har det varit och så är det även om en viss förändring skett föranlett av den vapentekniska utvecklingen.
De flesta åländska politiker anser ganska säkert att den demilitariserade zonen utgör ett skydd för angrepp. Man säger ”det berör inga oss”. Zonen har en betydelse men den som är hyggligt påläst vet att också internationella avtal ofta bryts i krigslägen.
Jag är rädd för att demilitariseringen fungerar bättre i teorin än i praktiken.
Militären i Finland har sagt att man i händelse av krig följer de internationella avtal som existerar och försvarar Åland efter bästa förmåga. Mot bakgrunden av detta är det svårt att förstå åländska politikers starkt negativa eller fientliga inställning till landets militär så fort man närmar sig gränsen. Det är faktiskt inte en fiende ...
Men låt hoppas att man finner en diplomatisk lösning.
Olof Öström
