Foto:

Demilitariseringen i Europas intresse

Det upptrissade säkerhetspolitiska läget i Östersjön har minst sagt satt Åland på kartan. Dessvärre bidrar media och debattörer med flertalet historielösa påståenden om den åländska demilitariseringen. Ett sådant är att det enbart är ålänningarna som bryr sig om den. I själva verket har demilitariseringen aldrig varit något eget åländskt projekt.

Den västligaste utposten i det ryska imperiet gäckade under början av 1800-talet den stora sjöfartsnationen Storbritannien, som bedrev en allt intensivare handel i Östersjön. På 1830-talet, då bygget av befästningen i Bomarsund hade påbörjats, menade den brittiske premiärministern att Åland kunde spela en större roll i ett kommande kontinentalkrig. Med Bomarsund kunde man bevaka de viktiga segellederna till Bottenviken och Finska viken. Sverige var i sin tur oroat över dess närhet till Stockholm.

När Storbritannien och Frankrike gick med i Krimkriget 1854 blev Östersjön en naturlig krigsskådeplats vilket tvingade den ryska militären att dela upp sig i två flanker. I västmakternas önskan att få med Sverige-Norge i kriget för att lägga press på Ryssland blev Åland ett lockbete. Men efter Bomarsunds fall och fästningens sprängning ville Oscar I inte överta Åland för att riskera ett krig mot Ryssland utan tillräckliga garantier.

Revanschlusten i Sverige hade dock inte ebbat ut sedan 1809 års förlust av Finland. Oscar trissade upp opinionen, intensifierade de diplomatiska kontakterna och förberedde militären att gå på västmakternas sida.
Frankrike var dock trött på kriget, särskilt efter slaget om Sevastopol 1855. Inte heller stormakten Österrike hade något att vinna på att vara barriär mellan krigförarna. Under Österrikes ledning sändes ett ultimatum till Ryssland att gå med på fyra punkter som rörde Balkan och Mellanöstern samt en femte punkt: “de krigförande makterna förbehåller sig rätten som tillkommer dem att i europeiskt intresse framställa särskilda villkor utöver de fyra garantierna”. Underförstått visste alla att den femte punkten handlade om att Åland skulle demilitariseras. Medveten om den femte punkten engagerade sig Oscar i en intensiv diplomati med västmakterna i saken.
Insändaren fortsätter med en andra del i morgon.

Simon Holmström

Hittat fel i texten? Skriv till oss