Del 1: Om konservatismen och wokerörelsen

Frågan är: ”Varför hatar woke-kulturen den äldre vite mannen?” Svaret på samma linje är: ”Därför att han är ansvarig för allt det onda i världen.”

Att söka syndabockar när något gått snett är inget nytt fenomen i sig, men i dag känns det som att metoderna blivit allt mer radikala. Den vite mannen är inte bara en del av mänskligheten – utan är också en metafor för traditioner och värderingar som woke-kulturen bekämpar.
Resultatet blir att våra västliga samhällen i allt högre grad tappar förmågan att i saklig anda diskutera viktiga ämnen. Personer som argumenterar med ”avvikande” åsikter eller till och med fakta diskrimineras genom så kallad cancel-kultur, censur, skuggbanning, deplattformering, yrkesförbud eller andra frihetsbegränsande åtgärder.
Det ”äldre” i sammanhanget av den ”äldre vite mannen” syftar i praktiken på bevarandet av traditioner – förvärv av erfarenhet genom att ta lärdom av historia, jordnärhet, sunt förnuft, mognad och disciplin – egenskaper undertecknad skulle vilja tillskriva konservatism. Woke-kulturen är motsatsen till detta. Denna präglas i stället av infantiliteten – en vägran att bli vuxen och ta ansvar. Den har spridit sig från aktivismen in i politiken och näringslivet. De så kallade progressiva krafterna har målet inställt på att krossa stora delar av vår kultur och värderingar.

Vi ser hur böcker skrivs om enligt den nya politiskt korrekta normgivningen. Gatunamn byts ut, statyer fälls och vissa filmer som återspeglar traditionella normer ändras. Projekt som deltar i denna aktivism kan däremot räkna med bifall från myndigheter och stora medier som ofta syns på listorna om statliga bidragspengar. Även vissa politiska rörelser som till exempel Black Lives Matter, Antifa, klimataktivister eller olika feministiska organisationer främjas av den offentliga sektorn och hyllas både på medialt och politiskt håll.

Det visar sig tydligt i vilken riktning våra samhällen utvecklas om den progressiva, med alltför mycket ideologi belastade, agendan får bestämma. Det kan nämnas att den så kallade hållbarhetsagendan samlar stora delar av nämnda områden under begreppet, så som kommer till uttryck exempelvis genom Agenda 2030.

Resultatet kan vara att historien nu skrivs om, steg för steg. Man borde i stället komma ihåg att historia är samhällets lärare. Mänskligheten har gjort framsteg genom lärdom av både misstag och succé – lärdomar vilka tillsammans bidrar i stort till samhällets utveckling. Om man suddar ut eller ändrar vinkeln på historien ger man möjligheten att rita om kartan och kan då forma en helt ny realitet som matchar ett önskat narrativ. Allt som inte bejakar woke-kulturen avfärdas som ”reaktionärt”, det vill säga ”bakåtsträvande”.

Konservatism är dock inte nödvändigtvis detsamma som att vara ”reaktionär”. Den vill inte gå tillbaka till dåtiden utan den intresserar sig för det som ger stabilitet och verklig hållbarhet. Det handlar mer om att bevara saker som uppnåtts tack vare tidigare prestationer som skapat välfärd och kan bärs framåt genom traditionernas kraft. Konservatism är inte immun mot förändring – men den ska ske med försiktighet och med rationellt tänkande som bas utan realitetsförlusten som den progressiva vänstern är så starkt präglad av.

René Janetzko
Viceordförande i Ålands konservativa förening Urd r.f.