Åhörde den 9 juni på självstyrelsedagen en intervju med socialdemokraten och Emmausaktive Carina Aaltonen i radions aktuelltsändning i anslutning till självstyrelsens 100-årsjubileum. Miljöfrågor fördes på tal.
Aaltonen konstaterade att fiskodlingen utgör det största miljöproblemet på Åland och den bör snabbt förbjudas i havet. Hon sade vidare att det är möjligt att flytta upp odlingarna på land. Det har bevisats genom odlingen i Eckerö.
Jag är inte emot odling på land men den är inte lönsam, andra exempel än Eckerö finns också. Vill man ta död på fiskodlingen ska man kräva att den flyttas upp på land.
Carina Aaltonen gav fiskodlingen och kommunerna Brändö och Föglö en bisarr present på jubileumsdagen.
Det åländska fisket har reducerats till att vara marginellt. Ska man nu också enligt Aaltonen förbjuda den lönsamma hårt begränsade fiskodlingen? Detta förefaller destruktivt nu när skärgården är mer hotad än den varit under historisk tid.
Olof Öström
Brändö-Tavastehus
Carina Aaltonen svarar:
Åland är långt ifrån målet att uppnå god vattenkvalitet till år 2030. Det krävs radikala, långsiktiga lösningar och modiga politiska beslut som helt säkert kommer att vara obekväma och kortsiktigt skapa oro och osäkerhet. Min fasta övertygelse är att det inte längre går att fortsätta med fiskodlingar i havet på nuvarande sätt. Det är i dagsläget ett fåtal människor och företag som förtjänar väldigt mycket på denna miljöförstöring, samtidigt som skärgårdens attraktionskraft minskar. Dessutom är trafiksystemen till stor del anpassade för fisktransporter.
Skärgårdens överlevnad, befolkningsstruktur, arbetsplatser och trafiksystem är givetvis viktiga och komplexa frågor, men dessa måste man arbeta på i ett bredare perspektiv. Man måste involvera befolkningen, unga och äldre när man tar sikte på en skärgård utan havsbaserad fiskodling. För mig är miljön, Östersjön och kommande generationers livsvillkor viktigare än kortsiktiga ekonomiska vinster.
Om vi ska kunna fira Åland 200 år med samma livsglädje som under senaste veckas festligheter, behöver våra politiker i dag fatta de nödvändiga besluten så att vårt livsviktiga vatten inte förgiftas och långsamt dör. Att återställa havets ekosystem tar tid – om det ens är möjligt – men de som har det politiska ansvaret måste göra vad som krävs. Och vi, som vill ha en förändring, ska inte låta oss skrämmas till tystnad.
