Jonas Holmströms engagemang för miljön bottnar sammanfattningsvis i oron för de omfattande hoten från klimatförändringarna. För tre år sedan sa Jonas: ”Nu slutar jag flyga”. Och så blev det.

– Då tänkte jag ”hur många år tar det”, säger han och åsyftar när det skulle bli mer allmänt det här med folks avståndstagande till flygresorna ur ett miljöperspektiv. 

– Vi flög till Madeira då, men jag sa till min fru Catarina att det här är min sista flygresa. Året efter tågluffade vi till Tyskland.

Det visade sig inte ta så länge innan allt fler fick upp ögonen för alternativa, mer miljövänliga färdsätt och började ”tåga”, som han säger.

Just nu försöker Jonas bli varm i kläderna vad gäller det nya jobbet som partisekreterare för Hållbart initiativ (HI), och samtidigt hitta rytmen i den delade tiden mellan Visit Åland, Zebrabil och HI. På den förstnämnda jobbar han halvtid, för de bägge andra 25 procent vardera. Mellan jobben på Visit Åland och Zebrabil hade han redan innan partisekreterarjobbet hittat en fungerande arbetsrytm.

Studerade i Åbo

Han berättar om sin bakgrund. Om hur han började studera vid statsvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi 1993, med nationalekonomi som huvudämne. Samhällsintresset bidrog, men efter ett tag in i studierna kom tankarna på att inriktningen visserligen skulle ge en bra allmänbildning, däremot blev han fundersam över vad den skulle ge för jobb.

Han hade redan då blivit bekant med datorer och informationssökning. Tanken kom på att kunna bli informatiker, till exempel på ett forskningsinstitut, så han gick över till bibliotek och informationsstudier och valde det som huvudämne

– Där man typ betjänar forskare, förtydligar han och inflikar att tanken inte var att jobba på ett stadsbibliotek. 

En av de första uppgifterna han gjorde i informationsekonomi, berättar han, handlade om att spekulera i hur det skulle se ut i framtiden.

– Jag tog fram den nyligen och tittade igenom den. Utveckligen har gått tusen gånger längre, säger han och jämför med spekulationerna då. 

– Det är helt ofattbart.

Senare har han funderat över om han borde ha studerat datavetenskap helt och hållet.

– Men i dag kanske jag skulle ha valt ekonomi, säger han eftertänksamt och minns samtidigt hur han troligen var den första vid institutionen som hade en bärbar dator med sig till föreläsningarna.

Jobb innan klar

Riktigt klar med studierna blev han inte innan flyttlasset gick från Åbo.

– Jag gjorde det felet att jag flyttade hem innan gradun var klar. Det är det vanligaste felet man kan göra, säger han småleende.

Jonas fick ett jobb som informationsutvecklare på Ålands landskapsregering 1998-1999.

– Det var en tvåårig projektanställning och jag var kanske inte hundra procent redo för att jobba i en förvaltning.

– Sedan träffade jag en tjej på Åland som jag kände från Åbo. Hon fick jobb i Grankulla så jag flyttade dit. Varannan vecka jobbade jag på dagis på Drumsö, varannan skrev jag på gradun. Det var jätteskoj och jätteskönt, säger han om jobbet på dagis och om den passliga kombinationen.

Skulle han ha gjort motvarande uppdelning med ett jobb på kontor och uppsatsskrivningen skulle det ha blivit tufft att få den skriven, inser han i efterhand. Under tiden han skrev den kom han också i kontakt med en forskningsgrupp vid Hanken i Helsingfors. Han fick möjlighet att börja doktorera med fokus på hur man kunde göra de vetenskapliga publikationerna offentliga genom open access-format. 

Egenföretagare

Så småningom tog förhållandet slut och han gjorde, som han säger, samma ”fel” igen. Han flyttade hem till Åland. Parallellt hade han då redan halkat in på sökmotormarknadsföring och -annonsering och startade sitt eget företag.

– Facebook började komma då, inflikar han.

Han byggde Zebrabils första hemsida och använde sig av sina kunskaper för familjeföretaget. Fler och fler hörde av sig, via hans pappa som drev Zebrabil, med frågan om han kunde fixa motsvarande till dem. Han fick en kundbas på Åland och kände att han kanske kunde jobba med det och parallellt doktorera. 

Tillbaka på Åland köpte Jonas också ett hus, en gård, i hembyn Ämnäs. Han hade delad vårdnad om hunden han hade skaffat tillsammans med före detta flickvännen. En labrador. Och med tanke på den passade det bra.

– Jag tänkte då, att nu blir jag här. 

Efter att ha jobbat som egenföretagare under ett par år såg han att Visit Åland annonserade efter en destinationsmarknadsförare och han sökte tjänsten. Den unika organisationen lockade.

– 10-15 personer jobbade med marknadsföring.

Tanken slog honom på nytt att han skulle ha kunnat kombinera jobbet med att doktorera. Men Annica Jansson, dåvarande vd på Visit Åland.fick honom att inse att det var heltid som gällde. 

– Det funkar inte. Man får välja. Så jag la ner det projektet, säger han om att forskningsprojektet. 

– Jag sörjer det lite. Det var ett intressant projekt. Personligen lärde jag mig mycket av det. Mer än på någon annan utbildning.

Nu, säger Jonas, är han för gammal och bekväm, och åsyftar också den ständiga jakten på finansiering, osäkerheten och den hårda konkurrensen.

– Man får nog doktorera direkt efter grundstudierna, eller när man blir pensionär, konstaterar han.

Forskarvärlden upplever han dock som väldigt intressant. Den tilltalar honom. Det som däremot inte tilltalar honom är att den enda vägen att komma framåt är att publicera artiklar.

– Jag fick en artikel accepterad till en konferens, och var glad hela vägen hem, säger han beskrivande.

Fantastisk utveckling

Till en början var hans titel marknadskoordinator på Visit Åland. I något skede bytte den till webmaster. Nu har han jobbat där i tio år och börjar känna sig som en inventarie, och kallar sig lite skämtsamt för Dinosaur Marketer.

– När jag började hade vi 400 följare på Facebook, nu har vi 120.000. Vi har utvecklat allt och bytt ut alla verktyg vartefter. Jag har lärt mig otroligt mycket, säger han om åren som gått.

– Jag har fått göra allt möjligt i den här organisationen.

I dag är jobbet på halvtid. 25 procent jobbar han i familjeföretaget Zebrabil som hans far startade och hans bror numera driver. Efter generationsskiftet delades bolaget upp i ett holdingbolag, ett fastighetsbolag och så Zebrabil Ab. Jonas är ordförande i de alla. Han har också engagerat sig i företagets solcells- och elbilssatsning.

– På fredagar jobbar jag där. Nu har jag tid att göra lite mer än enbart marknadsföringen och betalar bland annat lönerna, säger han och kallar sig själv för lite allt-i-allo.

Den stora utmaningen

Jonas parallellhistoria går just i hans klimatengagemang. Han berättar om ett tillfälle år 2013, när han hade jobbat på Visit Åland ett tag och var ute och gick med hunden. Han lyssnade på en podcast där de pratade om företag och entreprenörskap.

– Och jag funderade över ifall jag skulle göra något annat – vad det i så fall skulle vara.

Han insåg att man lika bra kunde jobba med de största frågorna och han landade i klimatet.

– Klimatet är ju nog det största problemet mänskligheten står inför. Då insåg jag inte hur akut det var. Det tog ett tag innan jag förstod det.

Han liknar det akuta vid att det inte handlar om att bygga och planera i lugn och ro, utan att det snarare handlar om att ringa brandkåren.

Han kom på idén att utveckla en gåvogivningsapp, varigenom man kunde ge gåvor till välgörenhetsorganisationer. Under två års tid, på fritiden, processade tankarna. Han sökte finansiering men fick nej från 20 olika organisationer. Ändå tror han att det låg rätt i tiden. Men det var i samma veva som det kom nya bestämmelser kring integritetsskydd. Och småningom insåg han att det skulle bli svårt att få till den. Rätt snart kom också en liknande funktion på Facebook och dylika på flera håll.

Under den tiden kom Jonas också i kontakt med rörelsen Effektiv altruism och åkte bland annat till en konferens som de anordnade i Oxford. Det handlar om en global rörelse och om att använda forskning och förnuft för att förbättra världen så mycket som möjligt.

– Det var otroligt intressant, med intressanta människor och jag fick bra feedback på min idé. Sedan dess har jag varit involverad i den rörelsen. Där är det en nackdel att det inte går att engagera sig i dylika på Åland, som i större städer. Men jag följer med – läser och lyssnar.

Ålands natur och miljö

Han drog ett streck vad gällde appen. I stället kom han med i Ålands natur och miljös Advisory Board.

– Jag nominerade mig själv, berättar han och inflikar att det tog emot eftersom han är en person som inte gärna framhäver sig själv.

Jonas blev också föreningens talesperson i energi- och klimatfrågor, och han var med och skapade rapporten kring ”Åland 2030 för fulla segel”

– Jag var kanske den som främst sa: ”Hallå, hallå, det finns klimatförändringar som vi borde sätta främst”. 

För honom skulle det ha varit viktigt att mobilisera föreningen. Han säger krasst, och lite bildligt, att föreningen visserligen ägnar sig åt jättemycket bra lokala saker, men att det inte spelar någon roll hur bra vi sköter frågorna på Åland om det kommer en jättestorm som en följd av klimatförändringarna och drar över Åland.

Så fick han möjlighet att börja som partisekreterare för HI. Han vill påverka i kulisserna. Han vill inte själv bli politiker. Samtidigt inser han att det är genom politiken – genom lagstiftning och budgetmakt – man får till de stora förändringarna.

– Och då kan jag ju vara partisekreterare och hjälpa partiet att föra fram sin linje och driva sina frågor.

Månaderna innan han tillträdde den första januari satt han med på lagtingsgruppsmöten och lärde känna gruppen och såg vad som är aktuellt och hur de jobbar.

– Jag har fått slussa in mig lite.

Paus i badmintonspelandet

– Det att jag har intresserat mig för klimatet har konsumerat en del av min tillgängliga tid, kan han konstatera.

Förutom att Jonas har slutat åka flyg, äter han vegetariskt på lunchen och cyklar mer än han kör bil.

– Men det skulle jag nog göra ändå, säger han om den miljömässiga aspekten i det sistnämnda.

Han bor i Östernäs tillsammans med frun Catarina och bonusdottern som ännu bor hemma. Huset i Ämnäs hyr han ut.

– Vi har valt grön el, och på huset i Ämnäs har jag solpaneler, inflikar han.

På fritiden är han i vanligtvis i övrigt främst en inbiten badmintonspelare. I höst hoppas han kunna börja spela igen. En korsbandsskada har inneburit ett uppehåll i spelandet.

– Nu har jag lite glömt bort det, men i början var det ledsamt, säger hon om skadan och ett år av uteblivna badmintonstunder

Badminton började han spela ordentligt i Helsingfors badmintonklubb när han bodde i Grankulla. Men redan i slutet av 90-talet när han flyttade tillbaka till Åland första gången, spelade han firmaspel tillsammans med kompisar.

Efter den bestående återflytten till Åland, blev det engagemang i BK Smash. Han var ordförande i föreningen under några år och höll föreningen vid liv.

– Fram tills dess att det kom tre killar med som också skulle vara med i ö-spelen.

Han beskriver hur deras föräldrar kom med i föreningen och Jonas tacksamt gav över ”föreningsansvaret” till dem.

– Skulle jag ha stigit av tidigare hade föreningen dött.

Just nu jobbar han, som så många andra, på distans – hemifrån. Och det blir lite si och så med tränandet i övrigt. Badmintonspelandet är onekligen efterlängtat.

– Då är man helt fokuserad på den där bollen. Det är otroligt roligt, säger han om badmintonstunderna.

När han ska koka ner sig själv i en beskrivning blir det kort och gott:

– Ämnäsbo, badmintonspelare och effektiv altruist!

Text: Linda Wiktorsson-Lång

Jonas Holmström

Personligt

Ålder: 48 år.

Yrke: Mångsysslare.

Bor: I Östernäs.

Familj: Frun Catarina och fyra bonusbarn varav ett bor hemma.

Intressen: Badminton.