Hanna Saurén växte upp på Sottunga i en syskonskara på fyra. I den lilla skolan hade hon bara en klasskompis.

– Jag är otroligt social, så det kanske inte var optimalt för mig, säger Hanna eftertänksamt och tillägger:

– Det finns ju också många väldigt värdefulla delar i att växa upp i en liten skärgårdskommun. Man lär sig umgås över generationsgränserna, hjälps åt och lär sig se till att saker händer. Jag är otroligt glad att det skett en inflyttningsboom på Sottunga senaste året, så roligt om fler förstår att uppskatta de värden som finns i att leva i skärgården.

Hanna kompenserade det hon saknade socialt genom att ha ett 40-tal brevvänner. Hon höll även i gång genom att engagera sig för djur och natur. Som elvaåring gick hon runt på Sottunga och samlade in namn till protestlistor mot plågsamma djurförsök och skrev en insändare i Ålandstidningen.

Flyttlasset gick när det var dags för studier vid Ålands lyceum.

– Jag var så ivrig, tyckte allt skulle bli kul. Jag ville gå i princip alla kurser och tog lång matte.

Väl i Mariehamn blev studielivet lite utmanande. Det var ett stort steg att sköta studier på den nivån helt självständigt och samtidigt sköta ett eget hushåll. I sig inte något unikt eftersom många skärgårdsbarn genom åren har flyttat hemifrån tidigt på grund av studier.

– Otroligt egentligen att det går så pass bra som det gör för de flesta.

När Hanna, som hade praktiserat på Ålandstidningen och hållit kontakten, fick erbjudandet att göra ungdomssidan ”Högtryck” nappade hon.

– Det var jättekul att jobba på tidningen, men det blev dödsstöten för mina studier på lyceet.

Efter ett år sökte Hanna sig till samhälleliga och sociala linjen på Ålands yrkesskola.

– Jag fick en ny chans med skolan och den linjen passade mig väldigt bra.

Hon nämner lärare som Viveca Lindberg, pedagogiken och att hon lärde sig mycket om sig själv. Hanna ville vidare till Stockholm och sökte sig till Lärarhögskolan. Hon hade insett hur viktig en lärare kan vara. På Sottunga hade hon kämpat med matten, men efter tre och ett halvt år på Lärarhögskolan hade hon – förutom svenska och svenska som andra språk – även matte i sin examen. Orsaken var en professor som med några få klossar kunde visa både enkla och komplexa grundelement i matematiken på ett väldigt greppbart och målande sätt.

– Jag fick svar på frågan ”varför” som jag ofta fastnar i, och som ingen tidigare hade kunnat besvara inom matematiken. Den där aha-upplevelsen ville jag ge vidare om det bara var möjligt.

Från lärare till design

Efter examen bestämde sig Hanna ändå för att låta läraryrket vänta.

– Jag var bara 22 år och det fanns så mycket mer jag ville hinna testa också. Samtidigt såg jag att unga nyexaminerade lärare ofta gick in i väggen.

Hanna gick ett år på Poppius journalistskola och jobbade samtidigt extra i inredningsbutiken Design House Stockholm på Karlavägen. Så småningom fick hon chansen till ett heltidsjobb och tog den.

– Det var ett litet familjärt företag. Affärsidén är att förlägga produktidéer och formgivare på motsvarande sätt som ett bokförlag förlägger böcker.

Gradvis blev det mer av marknadsföring, sälj och mässor för Hanna. Efter något år konstaterade grundaren Anders Färdig att hon hade varit där så pass länge att hon borde fokusera på något och därmed det som intresserade henne mest.

– Formgivningen och produktutvecklingen var själva hjärtat i verksamheten, och fram till dess hade Anders förvaltat den på egen hand. Det var såklart en ära att han tog an mig som adept och så småningom fasade över en stor del av ansvaret för produktutvecklingen till mig.

Många av formgivarna hade Hanna redan mött i huset och fått en insyn i den kreativa processen.

– Det är väldigt tillfredsställande att få driva fram en produkt från idé till prototyp och vidare till något färdigpaketerat och säljbart.

Hon började besöka fabrikerna i bland annat Thailand, Kina och Taiwan. Det var långa resor på egen hand, där hon mötte upp olika representanter som tog henne till anläggningarna för att få se och förstå produktionen inom glas, keramik, textil och belysning. En viktig del var att bygga långsiktiga relationer med leverantörerna.

– Det absolut mest lärorika och utvecklande jag gjort.

Hållbart arbete

Efter sammanlagt åtta år på Design House Stockholm kände Hanna sig som en inventarie, även om hon visserligen bara skulle fylla 30. Under sina resor hade hon tänkt mycket på hållbarhet och schyssta förhållanden.

– Vi tittade mycket på större företags hållbarhetsarbete och verkade delvis i kölvattnet av dem. Hållbar produktion blev successivt en hjärtefråga och drivkraft för mig. Jag ville vidare i det.

Hanna hade kikat på modebranschen och hittade det lilla modeföretaget HOPE som tog fram mindre kollektioner högkvalitativa och skräddade plagg.

– Jag fick ta hand om inköpen – allt från att sätta upp nya leverantörer, förhandla priser och beställa tyger från Italien, till att bevaka produkternas lönsamhet och göra likviditetsplaneringar. Det var krävande och otroligt jobbigt i början. Jag fick lära mig kollektionsarbetet från grunden. Alla var extremt högpresterande. Jag träffade Thomas i den svängen och vi fick Bruno. Jag var där i två år, men kände inte riktigt att det var ett ställe att jobba på som småbarnsförälder, så jag sa upp mig.

Vid det laget hade paret redan renoverat på sitt 1930-tals hus i Stockholm under ett par år. Snart tog de sig an ett nytt projekt. När Bruno var nio månader köpte de två gamla stugor från Sottunga Stugby, flyttade dem till en tomt på andra sidan ön och byggde ihop dem till en sammanhållen större stuga.

– Det var ett enkelt och billigt sätt att få ett eget sommarboende på, och vi gillar återbruk.

Sedan dess har familjen tillbringat varje sommarsemesterdag på stugan.

– Tanken är ju att vi ska vila och göra ingenting, gärna få lite tråkigt. Dit har vi kanske inte riktigt nått än, men vi jobbar på det, säger Hanna och skrattar.

H&M och & Other Stories

När det var dags att gå tillbaka till jobbet efter föräldraledighet tog Hanna sikte på H&M. Företaget hade alltid funnits på en piedestal för Hanna. Dels för att både hennes syster och flera kompisar jobbade där och verkade trivas, dels för deras arbete kring hållbarhet och produktion.

– Vid den tidpunkten hade inte så många företag tagit hållbarhetsfrågorna på stort allvar ännu, men H&M hade kommit långt. Med sin storlek hade de också andra möjligheter att göra skillnad.

Hanna fick jobb på H&M, som inköpare på den visuella avdelningen. Tidigare erfarenheter av produktutveckling inom olika områden kom väl till pass. Sedermera hamnade Hanna på det H&M-ägda modevarumärket & Other Stories och fick en bredare roll inom inköp och produktion, inom expansion och butiksetablering. Hon köpte in allt från butikernas förpackningsmaterial till skyltdockor och inredning.

– Stories har en tydlig varumärkesidentitet som jag tycker mycket om. Butiksinredningskonceptet bygger på enkel och lite rå inredning, men med lyxiga detaljer. I teamet fanns arkitekter, ekonomer och inköpare och tillsammans sökte vi efter butikslokaler i anrika byggnader över hela världen, där man sedan skrapade fram det autentiska i lokalen. Idén var att framhäva arkitekturen och låta den kontrastera mot kläder och inredning.

Varierade typer av uppdrag hamnade på Hannas bord. När nya små butiksformat skulle testas bestämde man sig för skapa en kiosk som kunde rullas ut på gatan utanför den ordinarie butiken, för att skapa möjligheten att kunna lyfta ut en liten del av kollektionen som läppstift och scarves i samband med modeveckan. Hanna tog fram kiosken över en julledighet ihop med en arkitekt och leverantören och den huvudsakliga arbetskanalen fick bli chatten på WhatsApp.

– Vi tog fram den på rekordtid för att hinna testas i vår butik i Paris i samband med modeveckan. Det var ett roligt uppdrag.

Gröna levande växter och antikviteter var andra viktiga inslag i butiksinredningen som Hanna jobbade ut nya inköpsprocesser för.

– Jag är så glad att jag fick möjligheten att jobba med så varierade typer av uppdrag vid sidan av våra annars stora och ganska tunga, systematiska upphandlingar.

Men så följde en ny omorganisation, och så kom coronan. Onlineförsäljningen fick en allt större del med färre fysiska butiker som följd.

– Allt gick snabbt. Omvärlden förändrades och företaget behövde ställa om. Hösten 2020 upplöstes hela min avdelning. Då hade jag varit där i fem år. Jag upplever mig själv som en förändringsbenägen person och tänkte att det här kommer nog att bli bra, men när vi blev ombedda att mappa ner våra kompetenser i molekylnivå i en databas för att utvärderas inför nya roller i den nya organisationen så tog det på krafterna, mer än jag kunde ana. Jag valde att hoppa ur karusellen mot att sugas in i en större centralfunktion.

Nya utmaningar

Det blev ändå fortsättningsvis & Other Stories, men inom affärsutveckling och förändringsarbete – och en plats som projektledare.

– Jag tog över ett komplext projekt av en kollega. Det handlade om företagets framtida kunderbjudande. Men covid och hela omvärldsförändringen gjorde att alla planer hamnade i limbo. Inga chefer vill riktigt ta skarpa beslut i den miljön.

Därifrån gick Hanna vidare till den del på H&M som heter Business Ventures – en avdelning där man samlar nya startups under koncernparaplyet. Hanna började på varumärket Creator Studio som jobbar med en on-demand driven-produktion. I första hand handlade om att göra unika tryck på t-shirts och hoodies

– Förenklat kan man säga att min roll var att säkra ”det perfekta printet” ihop med det operationella teamet och med de två leverantörer vi jobbade med.

Under den senaste sommarsemestern kom tankarna kring en återflytt till Åland, precis som många tidigare somrar.

– Jag har inte känt mig riktigt färdig med Stockholm och jag har haft svårt att se framför mig vad jag skulle kunna hitta för jobb på Åland.

Coronapandemin visade sig innebära nya möjligheter. Plötsligt insåg Hanna att det troligtvis skulle gå att ta med sig det nya jobbet till Åland.

– Jag ringde upp min nya chef som var schysst och såg till att lösa det för mig. Då tog vi snabbt beslutet att inte åka hem från Åland den här sommaren!

Familjen blev helt enkelt kvar och de tre sönerna började i Övernäs skola.

– De fick ju ta den största förändringen och jag oroade mig nog lite. Men de stortrivs.

Samtidigt som familjen gavs chansen att pröva en ny miljö fanns tankar om ett mer kvalitativt liv närmare naturen och med lite mer tid över för varandra.

– Jag hade en bild av att jag skulle få det bästa av Stockholm när jag åkte över och jobbade några dagar varannan vecka, och sedan det bästa av Åland när jag var här. Det gick väl rätt bra, men på något vis kände jag att det ändå fortfarande gick åt så mycket tid till jobb, pendlingen i kombination med ett ganska krävande uppdrag gjorde att det blev svårt att få till det där skiftet i balans mellan jobb och fritid som vi strävar efter. Och jag upplever att det sociala livet riskerar bli lite eftersatt när man arbetspendlar.

Hanna upptäckte utannonseringen av jobbet som projektledare och affärsutvecklingscoach för Business Lab Åland samma dag som rekryteringen stängde, och slängde in sitt cv.

– Jag bara gjorde det, sa inget till någon. Jag ville få lite tid att fundera. Jag har varit på H&M över tio år och tanken på att lämna kändes överväldigande, jag har verkligen älskat att jobba där. Dessutom var det här bara en projektanställning på ett år.

Vågade hoppa

Innan jul blev det klart att jobbet var Hannas och hon bestämde sig för att ”hoppa”. Det som avgjorde var att jobbet handlar om en hjärtefråga.

– Jag brinner för entreprenörskap. Och i synnerhet för entreprenörskap på Åland!

Hon ser stor potential i möjligheten att ”locka hem” kompetens till Åland, särskilt nu i pandemiefterdyningarna.

– Många, särskilt barnfamiljer, ställer sig säkerligen positiva till en Ålandsflytt med tanke på livskvalitet, skolorna och naturen. Kanske tvekar de på grund av att de inte ser att de kan hitta ett tillräckligt spännande eller utvecklande jobb. Tänk om man skulle få ihop de här personerna, få till idéutbyte mellan dem och redan bofasta som i sin tur skulle föda nya affärsidéer och någon form av ”nybyggarvåg” fylld av entreprenörsanda. Jag har hört att till exempel Åre har lyckats med det här. Många flyttar dit för att få leva närmare naturen, men också för att man lyckats skapa en inspirerande kultur just kring entreprenörsandan.

Även om hon börjar jobba heltid för Business Lab Åland först från mars har hon smygstartat jobbet lite redan eftersom urvalsprocessen är igång. Också Thomas har hittat ett nytt jobb på Åland, som vd för Östersjöfonden.

– Helt otroligt att vi båda hittade jobb så snabbt.

Miljöarbete, återbruk och djur engagerar både Hanna och Thomas. De har valt bort kött med tanke på djurens villkor i köttindustrin och ur hållbarhetssynpunkt. Ledig tid försöker de ta sig ut i naturen med barnen och har börjat spendera en del tid i kusinens stall i Sviby. Förra året tog de paddelpass och köpte varsin kajak.

– Vi längtar verkligen efter mer och fler stunder närmare naturen. Nu ska jag se till att göra mer plats för de här sakerna – lite mindre jobb och lite mer familj. Snart är pojkarna så stora. Vi vill ta tillvara de här åren vi har framför oss nu. Åland känns verkligen som rätt plats att göra det på.