Vid det gångna årsskiftet förvaltade landskapets pensionsfond nästan 451 miljoner euro, pengar som ska trygga betalningen av framtida pensioner för alla som omfattas av landskapets pensionssystem. Ålandstidningen har granskat fondens innehav för att se hur den är uppbyggd och vilken investeringsfilosofi den styrs av.
I stora drag styrs fonden och dess placeringar dels av lagstiftning, dels av en placeringsplan som antagits av fondens styrelse där finansminister Mats Perämaa (Lib) är ordförande. Den senaste placeringsplanen antogs i oktober 2015 och styr i grova drag hur fondens tillgångar ska vara placerade. 
Till exempel måste minst 30 och som mest 100 procent placeras i olika ränteinstrument, medan direkta och indirekta placeringar i aktier maximalt får utgöra 50 procent. Enligt den normalportfölj som finns i strategin ska 50 procent vara placerade i ränteinstrument, 40 procent i aktier och 10 procent i övriga typer av placeringar.
Den stora majoriteten av de faktiska placeringsbesluten tas av fyra diskretionära förvaltare som fonden har avtal med. 
– Förvaltarna har ganska breda mandat att placera pengarna som de vill inom ramen för vår placeringsplan, säger Johan Budd. 
Enligt fondens senaste bokslut betalades 198.528 euro ut i avgifter till de här förvaltarna under 2017. 
Minskat direkt ägande
Granskningen visar att förvaltarna valt att placera en väldigt liten del av kapitalet i ett direkt ägande av aktier. Vid årsskiftet ägde fonden aktier i 14 bolag. Aktierna hade ett marknadsvärde på 25,8 miljoner euro, det vill säga aktier utgjorde cirka 6 procent av fondens totala innehav. Bara tre år tidigare ägde fonden aktier i över 50 bolag och direktplaceringar i aktier utgjorde en dubbelt så hög andel av den totala portföljen, cirka 12 procent.
Johan Budd säger att det här är ett resultat av val förvaltarna gjort, men att han inte ser minskningen av det direkta ägandet i aktier som helt oproblematiskt.
– Trenden bland förvaltarna har varit att komma bort från det direkta ägandet, men vi har fortfarande en förvaltare som fortfarande tycker att de sköter förvaltandet bättre genom ett direkt ägande. Det här vill vi inte styra, utan om förvaltarna vill ha aktier är det upp till dem. Om vi däremot ser att det inte går så bra på lång sikt kan vi ifrågasätta det.
– Personligen är jag positiv till förvaltare som vill prova med ett direkt ägande i aktier. Det finns både för- och nackdelar med fonder. Det är kostnadseffektivt och jag förstår att förvaltarna vill ha dem eftersom det innebär mindre arbete, men ibland måste du fundera om du får den bästa produkten genom fonder.
Innehav i Danske Bank
Jämfört med de aktiefonder pensionsfonden äger uppvisade aktierna en något sämre avkastning 2017. Utvecklingen för flera av de största aktieinnehaven har dessutom varit mycket svag under 2018.
Pensionsfondens tredje största aktieinnehav sett till anskaffningsvärde är skandalomsusade Danske Bank. Efter att det avslöjades att banken utreds av amerikanska myndigheter för penningtvätt har aktien tappat ungefär hälften av sitt värde, vilket innebär att drygt en miljon euro i värde har gått upp i rök ur landskapets pensionsfond.
– Vi ägde ännu mer tidigare, men jag tror att en del såldes innan skandalen avslöjades. Men visst är det en stor värdeförlust vi drabbats av. Tanken har ändå varit att kursfallet har varit en överreaktion i förhållande till de bötesbelopp banken rimligtvis kan drabbas av. Våra förvaltare menar att det inte längre lönar sig att gå ur eftersom aktien redan fallit så mycket, så vi väntar och ser. Sedan går det förstås att fråga sig om fonden över huvud taget ska äga aktier i en bank som sysslat med den här typen av verksamhet, säger Johan Budd.
Även flera av de andra stora aktieinnehaven har elva tuffa månader bakom sig. Pensionsfondens största aktieinnehav, i Nordea, har till exempel fallit med nästan 23 procent sedan årsskiftet, en värdeminskning på drygt 650.000 euro.
Aktivt förvaltade fonder
Vid det senaste årsskiftet var 39,9 procent av fondens tillgångar placerade på aktiemarknaden, men majoriteten av de här tillgångarna var alltså placerade i aktiefonder. Ålandstidningens granskning visar att förvaltarna satsat på ett ganska stort antal olika fonder, med en klar övervikt mot så kallade aktivt förvaltade fonder.
Kännetecknande för de aktivt förvaltade fonderna är att förvaltare, enkelt förklarat, försöker välja ut bolag de tror kommer att utvecklas bättre än genomsnittet och på så sätt skapa en högre avkastning än index. Indexfonder syftar i sin tur bara till att följa ett index, inte slå det.
Den aktiefond som pensionsfonden investerat tyngst i är Skagen Kon-Tiki, an aktivt förvaltad fond som är baserad i Norge och som riktar in sig på tillväxtmarknader. Pensionsfonden äger även relativt stora andelar i några av Nordeas och Evlis aktivt förvaltade fonder som riktar in sig på USA och Europa.
Pensionsfonden äger även andelar i index- och börshandlade fonder, som i Blackrocks iShares eller Deutsche Banks X-Trackers, börshandlade fonder som följer olika index och som har mycket låga förvaltningsavgifter. Rent allmänt finns en övervikt mot europeiska aktier och aktiefonder, som står för mer än hälften av pensionsfondernas totala aktieplaceringar. Det här har varit en svaghet för fonden 2018 eftersom europeiska aktier utvecklats mycket svagare än amerikanska och asiatiska. 
Positiv till aktiv förvaltning
Den allmänna trenden i dag är att mer och mer kapital placeras i olika typer av fonder som passivt följer ett index. Det här beror på att det, åtminstone enligt vissa, visat sig mycket svårt för aktivt förvaltade fonder att slå index över tid. Olika index- och börshandlade fonder har därmed en minst lika bra eller i många fall bättre avkastning till en betydligt lägre kostnad.
– Det här är en diskussion som pågår som bäst. Pensionsfonden har inte haft så mycket passiva fonder tidigare, men trenden är att förvaltarna börjar ta in sådana produkter, både indexfonder och ETF:er (börshandlade fonder, reds anm). Det är något som är på kommande och är hittills inte något som vi har velat förhindra, men det är som sagt en diskussion som pågår.
Vad är din personliga åsikt i frågan aktiv- mot passiv förvaltning?
– Jag är positiv till aktiv förvaltning. Jag hoppas fortfarande marknaden är sådan att det finns duktiga spelare som vet vad de gör och kan skapa ett mervärde, men inte är det fel att ha både och i en portfölj. Jag tror dessutom våra förvaltare använder andelar i ETF:er när de snabbt behöver flytta kapital mellan olika tillgångsslag eftersom de är så likvida.
Vore det inte bättre och billigare att lägga all aktieplacering i en billig indexfond med viss hävstång?
– Som upplägget är nu försöker vi dra nytta av en riskspridning i olika instrument och en aktiv förvaltning, det vill säga att vissa har mer kunskap om marknaden än vad indexet ger. Om du lägger allt i en indexfond blir det väldigt instrumentspecifikt, men det går säkert att hitta akademiska studier som visar att det är värt att göra så.
Färre statsobligationer
Vid det senaste årsskiftet var drygt 47 procent av fondens tillgångar placerade i olika ränteinstrument, det vill säga främst olika räntefonder och obligationer.
– Traditionellt har statsobligationer varit grundstenen i alla pensionsportföljer, men det har kommit på skam i och med finans- och eurokrisen. Det har varit en längre process där förvaltarna lämnat statsobligationerna, där en del förvaltare nu helt står på noll. Tidigare hade vi krav på en miniplacering i statspapper, men numera är det okej för våra förvaltare att gå ner till noll, säger Johan Budd och fortsätter:
– Vi har ju länge legat kring en nollränta och de första värdepapper som tar stryk när räntan börjar ticka uppåt är långa statspapper, då vill man inte ligga kvar tungt i dem. Då blir ju frågan vart pengarna ska läggas i stället, och rent allmänt har företagsobligationerna ökat, även om inte de heller haft någon höjdaravkastning de senaste åren.
Fonden har trots detta fortfarande flera stora placeringar i statsobligationer, som ses som en säker placering när det blåser på finansmarknaderna.
Bättre avkastning i AP7
Hur går det då för landskapets pensionsfond? Avkastningen de senaste åren har varit jämnt, mellan 7,2 och 6,1 procent per år. Fonden avkastade i fjol 7,1 procent inklusive förvaltningsarvoden. Ränteportföljen avkastade 3,2 procent och aktieportföljen, som alltså till största del består av olika fonder, avkastade 11,3 procent.
Eftersom aktiemarknaden haft en svag utveckling i år lär pensionsfondens avkastning, om inget dramatiskt händer årets sista månad, blir den sämsta på flera år. Senast fonden hade en negativ avkastning var 2011 då den backade med 5,2 procent, till stor del på grund av eurokrisen.
– Sedan finanskrisen har det varit flera goda år, men 2018 har hittills varit dåligt. Nu har jag inte helt uppdaterade siffror, men efter fallet i oktober och november ligger vi på en negativ avkastning för det här året.
Hur vet ni själva att den avkastning ni får är tillräckligt bra och hur ska vanliga medborgare veta det?
– Det bästa är att jämföra med liknande institutioner som har en liknande portfölj. Jag träffar ibland folk på gatan som säger att en avkastning på 7 procent inte är så bra när deras portfölj avkastat 30 procent, men sett till hur portföljen är uppbyggd kanske det inte är den bästa jämförelsen. 
– Vår egen jämförelse visar att det går helt bra. Sedan brukar vi också jämföra med sådana fonder vi kanske inte borde jämföra oss med, som den svenska Sjunde AP-fonden. Den har en mycket högre avkastning än vi, men den har också en större viktning mot aktier och använder en hävstång.
Sjunde AP-fondens aktiefond (AP7 Aktie) avkastade i fjol 17,7 procent jämfört med landskapets pensionsfonds aktieplaceringar som avkastade 11,3 procent. AP7 Aktie har hittills i år avkastat 4,4 procent. 

Fredrik Rosenqvist