Ålands lärarförening slår larm om att grundskolorna har för lite resurser för att ge stöd åt alla elever som är i behov av det, något Ålandstidningen berättade den 23 september.
För fem år sedan fick skolorna ett nytt system som innebär att alla elever har rätt till det stöd de behöver på individnivå. Det betyder i praktiken att lärarna måste lägga mer tid på att hjälpa elever med stödbehov.
– Idén i sig är bra men så som det ser ut nu är det ohållbart i längden. För att systemet ska fungera behövs fler assistenter och lärare i klassrummen, sade ordförande för Finlands svenska lärarförbund, Inger Damlin, när hon nyligen besökte Åland.
Hon fick medhåll av Åland lärarförenings ordförande Karsten Steiner.
– Det leder till att vi måste sänka nivån på utbildningen för alla elever.
Ålandstidningen åkte till Godby högstadieskola, GHS, för att prata med skolpersonal om hur de upplever situationen i klassrummen.
Tidskrävande dokumentation
Specialläraren Monika Mattsson har över trettio års yrkeserfarenhet och undervisar elever i behov av specialpedagogiskt stöd.
– Jag älskar mitt jobb och trivs på skolan, säger hon.
Det stora problemet enligt Monika Mattson är att stödsystemet ställer stora krav på skriftlig dokumentation, något som stjäl tid från andra arbetsuppgifter.
– Systemet i sig är inte dåligt, men det kräver att allt ska dokumenteras. Det går väldigt mycket kraft till dokumentation, som man kunde ha lagt på eleverna i stället, säger hon.
Hur stor del av din tid tar dokumentationen?
– Jag har 24 undervisningstimmar i veckan, andra timmar sitter jag och skriver papper. Åtminstone tio timmar i veckan tar pappersskrivningen. Det är inte riktigt det man har tänkt när man blir speciallärare, att man ska sitta vid skrivbordet och skriva dokument.
Hennes uppfattning är att man på GHS har kommit ganska långt i användandet av stödsystemet, men det har tagit tid och energi att komma dit.
– Skulle man titta på de olika grundskolorna tror jag det ser väldigt annorlunda ut hur man gör. Varje skola har själv fått uppfinna hur man ska gå till väga, säger hon.
Kunskapsluckor
Martin Persson började jobba som elevassistent på GHS 2018. Då var de fyra-fem stycken, i dag är han skolans ende elevassistent.
I stället finns nu studion, ett mindre klassrum där elever som har behov av undervisning i mindre grupp går delar av sin skoldag. Martin Persson jobbar i specialklassen där elever i behov av mångprofessionellt stöd går, men då och då hoppar han också in och assisterar den allmänna undervisningen.
Han delar bilden av att den generella kunskapsnivån håller på att sjunka.
– Man märker att det finns elever som, även om de inte har rätt till stöd eller åtgärdsprogram, har kunskapsluckor. Många är i ett mellanläge, de hänger med men skulle behöva extra hjälp. Det finns behov som inte tillgodoses, säger han.
Rädsla för repressalier
Det här året implementeras den nya skollagen, med den följer ytterligare moment som kräver pappersarbete. Nu behöver det finnas skriftliga beslut på alla elever som ska ha specialundervisning.
– Det läggs på ny arbetsbörda men inget försvinner. Lärarna har väldigt många uppgifter, en del är små, men tillsammans blir det mycket, säger Martin Persson.
Det finns också fördelar med att elevernas skolgång dokumenteras noggrant, som att man får en klar överblick.
– Man kan visa precis alla steg man har gjort. Men det tar enormt mycket tid, kraft och energi, säger Monika Mattsson.
Svenska lärarundersökningar visar att lärare känner en press att överdokumentera på grund av risken att bli ifrågasatta av föräldrar. Det känner lärarna på Åland igen sig i, säger Monika Mattsson.
– Många lärare i dag har en rädsla för repressalier. Man är rädd att föräldrar ska vara missnöjda och välja att dra ett ärende vidare och att man ska behöva stå till svars. Så känner jag, man vill ha på fötterna och kunna visa att ”det här, det här och det här har gjorts”.
– Risken är att det blir viktigare vad som står i dokumenten än vad som hänt i verkligheten, säger Martin Persson.
Samarbete hela vägen
Har antalet elever med stödbehov ökat?
– Både ja och nej, jag tror man upptäcker dem på ett annat sätt i dag. Om jag tänker tillbaka på min egen skolgång fanns det elever där också som säkert var i behov av stöd. Men det kan ha ökat också, säger Monika Mattsson.
Båda tror att eleverna skulle gynnas av ett ökat samarbete mellan daghemmen, låg- och högstadieskolorna.
– Ju tidigare man sätter in stöd desto bättre. När jag gick lärarhögskolan på åttiotalet var filosofin ”vi väntar och ser”. Men det är det värsta man kan göra. Vad ska vi vänta på, att eleven misslyckas? säger Monika Mattsson.
Känner skolpersonalen att man får gehör från högre ort?
– Nja. Vi har en rektor (Sofi Ekholm reds. anm.) som försöker göra det lättare för oss, säger Monika Mattsson.
– Det är lätt för politiker att ha en massa åsikter om hur det borde gå till. Hur det blir i verkligheten kan vara avlägset, säger Martin Persson.
