Regeringen har beslutat att dels tillåta slutförvaret för använt kärnbränsle i urberget i Forsmark i Östhammars kommun, dels den inkapslingsanläggning i Oskarshamn som behövs för att hantera det använda kärnbränslet.
– Beslutet grundar sig på 40 år av forskning och elva år av beredning, säger klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S).
Hon presenterade regeringens beslut vid en digital presskonferens sent på torsdagseftermiddagen. Ministern säger att beslutet ger långsiktiga förutsättningar för svensk elförsörjning och svenska jobb.
– Vi och Finland är först i världen med att ta ansvar för kärnavfallet. Det här blir ett säkert slutförvar som ger trygghet för både miljö och människa.
Finns villkor
Sveriges regering gör bedömningen att Svensk kärnbränslehanterings (SKB) ansökan uppfyller kraven i miljöbalken och i kärntekniklagen och ger därför grönt ljus till att man går vidare till nästa steg i prövningsprocessen. Beslutet är också villkorat med att Strålsäkerhetsmyndigheten ska göra en fortsatt stegvis prövning och att hänsyn måste tas både till framtida forskning och teknikutveckling.
– Alla kan känna sig trygga med att processen fortsätter via Mark- och miljödomstolen och den stegvisa prövningen under Strålsäkerhetsmyndighetens ansvar, säger Annika Strandhäll.
Flera barriärer
Metoden KBS-3 bygger på tre barriärer som ska skydda från skadlig strålning: Kopparkapslar, betonitlera runt dessa och så själva urberget. Kapslarna placeras i ett tunnelsystem på 500 meters djup.
Enligt SKB innebär slutförvarsprojektet investeringar i storleken 19 miljarder kronor, och finansieringen säkras genom redan fonderade medel ur kärnavfallsfonden.
Ärendet går nu vidare till Mark- och miljödomstolen, som i sin tur ska fastställa tillstånd för anläggningarna. Först när alla tillstånd är på plats kan byggprojekten börja förverkligas och SKB skriver på sin hemsida att byggtiden beräknas till tio år.
Flera utlåtanden
Ålands utvecklingsminister Alfons Röblom (HI) tog del av beslutet under gårdagen.
– När det handlar om så kritiska saker som vad man ska göra med uttjänt kärnbränsle måste man verkligen iaktta försiktighetsprincipen. Därför känns det inte riktigt bekvämt att det finns tongivande forskare som varnar för den här tekniken. Extra känslig för sånt är man förstås som ålänning eftersom Åland befinner sig så nära den aktuella platsen.
Han finner dock en viss trygghet i att processen ska förverkligas i flera steg.
– Det är inte bara att tuta och köra utan det här ska följas upp väldigt noggrant och analyseras efterhand. Vi har gjort klart i utlåtanden genom åren att landskapsregeringen utgår från att alla åtgärder vidtas för att säkra att det inte finns några risker med slutförvaret.
I ett utlåtande från 2016, undertecknat av dåvarande vice lantrådet Camilla Gunell (S), lyfts just oron kring de forskningsrön som ifrågasätter KBS3-metodernas säkerhet på lång sikt. I utlåtandet framförs också att LR inom sin förvaltning inte har tillräcklig expertis för att vetenskapligt kunna bedöma den förvaringslösning som föreslagits.
Finns farhågor
Alfons Röblom har noterat att kärnkraften, kanske som en följd av klimathotet, åter seglat upp som ett alternativ. Vad är 40 års forskning satt i relation till att kapslarna ska hålla kärnavfallet i tryggt förvar i 100.000 år, frågar han sig.
– Det är såna krafter och såna tidshorisonter som ingen levande människa kan greppa. I min värld är kärnkraften inte en långsiktigt hållbar teknik som den ser ut i dag. Vi måste i stället komma in på helt förnybara energikällor som inte lämnar efter sig sånt som måste gömmas 500 meter ner i jorden.