Tre tikar och tre hanar av rasen basset fauve de bretagne har sett dagens ljus. Uppfödaren Minna-Lotta Kivinen var säker på att det skulle bli fem så när den sjätte valpen kom blev hon glatt överraskad.
– Jag tyckte att Eiras mage var lite konstig men tänkte att det kunde vara efterbörden. Men sedan kom det en valp till och det var tur att allt gick bra, säger hon.
På fredag eftermiddag den 29 maj började förvärkarna för Eira men allt gick lugnt till.
– Jag hann lägga mig och sova ett tag innan det började på allvar vid två-tre tiden på natten. Den första valpen kom klockan halv sju och sedan föddes ytterligare fyra valpar under de kommande två och en halv timmarna.
Eira klarade av födseln alldeles själv. Men Minna-Lotta fanns där för att hjälpa till om det skulle behövas.
– Sedan hade vi också katten med oss. Hon är alltid lika intresserad av att vara med då det är valpfödsel. Hon gör ingenting utan sitter och följer med vad som händer, säger Minna-Lotta och skrattar.
Efter att de fem valparna fötts så lugnade allt ner sig och Minna-Lotta trodde allt var över.
– Men sedan, några timmar senare började hon flämta igen och klockan 15.05 föddes den sjätte valpen.
Är det vanligt att det kan ta så långt tid innan nästa valp kommer?
– Nej, det är inte så vanligt men jag har varit med om det en gång tidigare. Det finns en viss risk ju längre tid det tar innan valpen kommer ut. Vet man dessutom inte hur många valpar tiken har i magen kan det bli riktigt tokigt.
Alla växer och mår bra
Vid födseln var samtliga ungefär lika stora och vägde lite över 300 gram. Förutom den första som var lite större än de andra. Han är fortfarande den största i valpskaran.
– Han väger nu över ett kilo medan de andra väger runt 900 gram.
Har de fått några namn ännu?
– Jag har ett tema för kullen, de ska få namn efter superhjältar och den hane som är störst just nu ska få namnet Micke Björklund. Mickes agerande i Robinson gjorde stort intryck på mig. Vilken ambassadör för vänlighet och snällhet. Och hans beslut att ge en del av prissumman till Matbanken var helt fantastiskt fint, säger Minna-Lotta.
Bassetar är som ras väldigt lugna, snälla och trevliga hundar, de ”vaknar till liv” när det riktigt gäller i skogen. 
– De är oftast också matintresserade lite utöver det vanliga. Lite som Micke Björklund, tänker jag, säger Minna-Lotta.
Alla valpar är redan bokade och mamma Eira ser till att de får ordentligt med mat och blir väl omskötta.
De har just öppnat ögon och öron och börjat ta sina första stapplande steg.
– Just nu ser jag till att mamma Eira har det så bra som möjligt, resten sköter hon bra själv.
Socialisering om någon vecka
När valparna är ungefär fyra veckor får de flytta ner till de andra hundarna i flocken.
– Då börjar de också kunna springa runt mer. De andra hundarna har ännu inte fått träffa valparna. Det är viktigt att de får vara ifred för de äldre tikarna kan ibland tycka att det inte är så trevligt med valpar. Man ska vara lite försiktig i början.
Sakta men säkert kommer de också att få upptäcka annat. De kommer att få gå ut, lära sig att åka bil och gå i skogen.
– De kommer att få lära sig olika ljud som finns i ett hem som diskmaskinen, dammsugaren och annat. De kommer också att få träffa familjerna som de sedan ska flytta till. Det är väldigt viktigt med socialisering.
Vid ungefär fem veckors ålder kommer de också att chippas och ungefär en vecka innan de ska flytta till nya hem ska de veterinärbesiktas.
– Sedan får de komma till nya hem. Tre av dessa valpar kommer att stanna på Åland. Det ska bli roligt att följa dem framöver.
Namnen på valparna har superhjältetema:
Fatous Intensive Donna Troy (Wonderwoman)
Fatous Intensive Selina Kyle (Catwoman)
Fatous Intensive Kathy Kane (Batwoman)
Fatous Intensive Bruce Wayne (Batman)
Fatous Intensive Clark Kent (Superman)
Fatous Intensive Micke Björklund (Superålänning)
Detta är tredje delen i serien i ”Mitt liv som hund från parning till nytt hem”. I serien följde vi hunden Maires väg till att bli mamma. Men parningen misslyckades och i stället blev det ett nytt försök med hunden Eira i stället. Den första delen publicerades den 30 januari och den andra den 3 mars. Det tredje reportaget publicerades i tidningen den 4 april och det fjärde den 13 maj, det femte den 29 maj.

Nina Eriksson