I torsdag firades romernas dag till minne av den första romska kongressen i London 1971. I dag bor ungefär 10.000 romer i Finland. Romerna är en diaspora vilket betyder att de är ett splittrat folk utan sitt egna land. De första romerna kom till Norden på 1500-talet och omnämns första gången i Sverige i en notis i Stockholms stads tänkebok 1512.

Ida Jansson är doktorand i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet. 2015 skrev hon sin masteruppsats om Åland och ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. 

Enligt Ida Jansson finns det lite information om romerna på Åland, men man kan anta att det liksom runtom Åland finns ättlingar till romer som har befunnit sig i Norden i flera hundra år, samt romer som kommit efter Rumäniens och Bulgariens inträde i EU.

En viktig anledning till att romerna lämnar Rumänien och Bulgarien är den strukturella diskrimineringen. 

– Deras livssituation är väldigt svår i hemländerna, de är diskriminerade och utsatta på alla sätt och vis. I och med den fria rörligheten inom EU och Schengensamarbetet söker sig många nu när möjligheten finns till andra länder, säger Ida Jansson.

Minoriteter inom minoriteten

Ida Jansson anser att Åland är ett speciellt fall när det kommer till minoriteter i och med att de svensktalande är en minoritet i Finland. 

– Självstyrelsen skapades för att skydda den svenskspråkiga befolkningens kultur och språk. Det blir en speciell situation när de svenskspråkiga på Åland är en minoritet i Finland. Övriga folk blir minoriteter inom minoriteten, säger Ida Jansson och fortsätter:

– Alla frågor om minoriteters rättigheter blir extra känsliga på Åland eftersom man har svenska språkets ställning att tänka på.

Debatten mellan individuella mänskliga rättigheter och kollektiva minoritetsrättigheter är gammal. När Ålandsfrågan löstes i Nationernas Förbund 1921 låg fokus på minoriteters rättigheter. Efter andra världskrigets slut flyttades fokus till individuella mänskliga rättigheter för alla.

– Mänskliga rättigheter kan vara grunden, men speciella insatser för vissa grupper behövs, säger Ida Jansson.

I Finland har insatser gjorts för romernas rättigheter genom programmet för romsk politik med hjälp av EU-stöd som följs upp av EU-kommissionen. Enligt Social- och hälsovårdsministeriet har Finland gått från negativa krav på assimilation till ”ett integrations- och inklusionstänk som värdesätter mångfald och mångkultur” när det kommer till romerna. 

Kommunikation och kontakt nyckeln

Den finskspråkiga befolkningen har alltid varit närvarande på Åland, om än i liten andel mellan 3,5 och 5 procent de senaste hundra åren. Sedan 90-talet noterar Ida Jansson en märkbar skillnad i andra språkgruppers närvaro på Åland.

– Man kan konstatera att det är en jättestor förändring som skett de senaste 30 åren. Under väldigt lång tid var det bara svenska och en grupp finskspråkiga på Åland, säger hon. 

I den senaste statistiken från ÅSUB om olika språkgrupper på Åland från 2019 framkommer det att rumänska, lettiska och estniska är de största språken på Åland efter svenska och finska. Sammanlagt bor inflyttade från runt 100 olika länder på Åland.

Ida Jansson noterar att en skillnad kan göras mellan historiska minoriteter, alltså grupper som bott någonstans i hundratals år, och nyligen invandrade minoriteter. Inom gruppen historiska minoriteter kan man också skilja mellan territoriellt koncentrerade minoriteter – som de svenskspråkiga ålänningarna – och territoriellt utspridda minoriteter, som de romer som funnits i Norden sedan 1500-talet. 

Integration kan betyda olika saker för de olika grupperna. Fullständig assimilering med majoriteten är sällan målet. Invandrade minoriteter förväntar sig sällan att kunna behålla sitt språk och sin kultur i generationer framöver, medan historiska minoriteter ofta vill göra just det. 

När det kommer till historiskt exkluderade minoriteter måste gruppernas egna åsikter höras. 

– Det måste delvis vara upp till vad gruppen själv vill. I vilken mån vill man bevara sin egen kultur och sitt eget språk, och i vilken mån vill man delta i majoritetssamhällets språk och kultur. Samtidigt har majoritetssamhället ett ansvar för att inte individer inom gruppen far illa, säger hon.

Positiv integration på Åland

I sin masteruppsats från 2015 skriver Ida Jansson att inget av de då behandlade åländska partierna gav uttryck för invandringskritiska åsikter.

– Min uppfattning om varför man har kunnat vara så stolt över integrationen på Åland är att den hittills har fungerat utgående från de krav det åländska samhället ställer. De som flyttar till Åland försöker lära sig svenska och blir en aktiv del av samhället. Då är det lätt att vara stolt eftersom det inte är ett problem, säger Ida Jansson. 

Jämfört med andra länder i Europa har Finland tagit emot ett litet antal flyktingar. 

– Det som hänt i andra länder i Europa är att stora flyktinggrupper har hamnat utanför samhället. Utgångssituationen är annorlunda på Åland än i Sverige,  säger Ida Jansson. 

Kan flyktingvågen gå hand i hand med lyckad integration?

– Det får andra svara på. Om man får drömma fritt skulle jag önska att världens länder tog ett större gemensamt ansvar för de som befinner sig på flykt, säger Ida Jansson.