Anna, som egentligen heter någonting annat, bor i en kommun på den åländska landsbygden. Hon kontaktar Ålandstidningen med sin berättelse eftersom hon vill uppmärksamma andra på svårigheterna med att utverka besöksförbud, när den som förbudet riktar sig mot aktivt håller sig undan delgivning.
– Jag har blivit hotad till livet flera gånger om, av tre olika män, och är nu så rädd att jag knappt vågar gå utanför dörren. Men jag kan inte förbjuda en av männen att besöka mig, eftersom tingsrätten inte lyckas delge honom.Många grova hotAnna vill inte gå närmare in på bakgrunden till att hon hotas av de tre männen, som hon är bekant med från olika sammanhang. Men hon berättar att situationen successivt har förvärrats under det senaste året.– Hoten började bli allvarliga i oktober i fjol, när jag fick veta att ”det kunde gå illa för mig” om jag inte gjorde som de sade åt mig.Hon berättar att de många hoten sedan dess sällan har framförts direkt till henne.– Männen har framför allt messat hoten till en nära vän till mig. Han har försökt lugna mig, men när han under sanningsförsäkran vittnade i tingsrätten, kom alla hemskheter som de har sagt om mig fram.– ”Anna är så sjuk att vi ska skjuta borta henne”, hade en av männen sagt. Och en annan hade sagt att han skulle sätta mig i bur, och bita näsan av mig.Anna väntade länge med att polisanmäla de många hoten– Det är så jag är, snäll och dum. Men till slut, när jag fruktade för mitt liv, gick jag till polisen. De förstod direkt hur allvarlig situationen var, och berättade att jag kunde förbjuda männen att besöka mig.Lyckas hålla sig undanI augusti utfärdade Ålands tingsrätt besöksförbud för den ena av de två på Åland bosatta männen. Men mellan Anna och den andra mannen gäller inget sådant – eftersom han har lyckats hålla sig undan delgivning av hennes ansökan.– Det gör mig ännu mer rädd. Jag är helt säker på att han vet att jag har ansökt om besöksförbud, och att han är arg över det, men han är ändå inte förbjuden att söka upp mig, säger Anna.Hon berättar att hon har blivit uppmanad att ringa 112 om hon ser mannen med besöksförbud till exempel i närheten av hennes bostad.– Men det kan jag inte göra om den andra mannen, som jag är än mer rädd för, närmar sig mig.Förstår inte varför svårtAnna berättar att hon upplever tingsrättens delgivningsresurser som tandlösa och oproportionerliga.– Domstolen säkerställer att vittnen inställer sig genom hot om höga viten, men vem som helst verkar kunna hålla sig undan delgivning.– Alla som vill kan enkelt ta reda på var den här mannen bor och jobbar, säger Anna.Hon hoppas att hennes berättelse, svårigheterna med besöksförbuden som hon upplever till trots, ska få fler misshandlade och hotade personer att våga kontakta polisen.– Det sorgligaste är att det är så många fler än mig som är rädda för de här männen, varav en är dömd för mycket grova våldsbrott.– Jag har bestämt mig för att situationen måste få ett slut, och att jag nu ska stå på mig för att de ska dömas till de hårda straff som de förtjänar. Men att jag inte får något besöksförbud för den ena mannen gör situation än mer obehaglig än jag kunde ana.
Robert Vickström