Den svenska familj som ville köpa tidigare lantrådets och lagtingets nuvarande vice talman Viveka Erikssons fastighet Bartsgårda gård i Finström fick i går avslag på sin jordförvärvsansökan. Köpet var villkorat med att köparna beviljades jordförvärvstillstånd, vilket i regel sker då ansökan till exempel gäller för fast boende och fastigheten inte överstiger 4.000 kvadratmeter eller gränsar till vatten. Fastigheten Bartsgårda gård har en totalyta om 7.930 kvadratmeter. Enligt ansökan skulle ena halvan av fastigheten, 3.965 kvadratmeter, förvärvas nu och den resterande halvan överlåtas inom fem år för en summa om en euro. Men enligt LR förefaller detta vara ett sätt att kringgå begränsningarna i jordförvärvslagstiftningen genom att minska markområdets storlek så att det understiger maxgränsen på 4.000 kvadratmeter. Det noteras även i beslutet att en euro måste anses vara ett pris klart under marknadsvärdet för en fastighet om 3.965 kvadratmeter och att det verkar som att köparna redan betalat för hela fastigheten, det vill säga även för den del de har rätt att förvärva först efter att ha bott i landskapet i fem år. Trots att samtliga fyra villkor (i lagen om jordförvärvstillstånd) för ett beviljande mer eller mindre uppfylls avslås alltså ansökan. Köparna är bosatta på Åland sedan några månader och har inte hembygdsrätt. Nu uppmanas de att inom sex månader överlåta sin andel av fastigheten till någon som har rätt att äga den.
Naturligtvis tråkigt
Viveka Eriksson säger att avslaget naturligtvis är tråkigt. – Men om man har beslutat att det gått fel till får jag respektera det. Anser du att en euro är ett skäligt pris för 3.965 kvadratmeter tomt? – Nej, och det är ju en av delarna man från landskapets håll såg som mindre bra. Det är bara att konstatera. Men har inte du som lagtingspolitiker ett större ansvar att känna till, samt följa jordförvärvslagen? – Självklart känner jag till lagen, men vid tillämpningen är det svårt då det inte är jag själv som upprättat avtalen. Mäklaren förväntas känna till och tillämpa rätt reglemente. Är detta ett försök att kringgå reglerna? – Det har aldrig varit min avsikt, det finns som jag förstått det system för att göra om och göra det på ett korrekt sätt. Är det planen? – Ja, nu får vi diskutera med mäklaren och avgöra hur vi går vidare. Det torde finnas möjligheter att korrigera detta. De diskussionerna får jag föra med landskapet.
Mäklarna får bära hundhuvudet
Kansliminister Nina Fellman (S) säger att beslutet togs genom att följa praxis. – Vi behöver fundera på att få mäklarna att prata med landskapsregeringen innan man föreslår den här typen av arrangemang. Jag uppfattar ingen vilja att bryta mot lagen, hade man bara hört sig för hade man fått beskedet redan i förväg. Förorsakade säljarens identitet någon extra känslighet i ärendet? – Nej, det är en viktig princip att lagen är lika för alla, oavsett vem man är. Det är dock förståeligt att det kan vara mer intressant för allmänheten i vissa fall. Hur säkra är ni på att ni tagit rätt beslut? – Starkt säkra. Sedan kan man resonera att man vill ändra på lagstiftningen, men vi följer praxis. Det är av oerhörd vikt att lagen är lika för alla, vi kan inte vara elastiska i våra bedömningar. Ser du någon bedräglighet i att försöka upprätta sådana här affärer? – Nej, inte bedräglighet. Det är ju inget som har skett i lönndom. Allt är ju offentligt, annars hade du inte vetat om det heller.
Ytterligare avslag
Landskapsregeringen avslog samtidigt en annan liknande affär, i det fallet rörde det sig om 3.995 kvadratmeter obrutet område (se separat artikel). I det fallet skulle området överlåtas efter en femårsperiod till en köpeskilling om noll euro. Motiveringen från landskapet löd också här att syftet med konstruktionen i köpebrevet förefaller att vara ett kringgående av jordförvärvslagen. Nina Fellman påpekar likheterna i fallen men säger att ärendena inte i övrigt har något samband med varandra.
Peter Pussinen