Året är 1967 och åländske kapten Rönner ligger och väntar på att dö. Han minns sitt liv och de många fartyg han arbetat på.

– Han började sin bana på ett segelfartyg och fick vara med om hur den moderna sjöfarten utvecklades fram till de stora passagerarfärjorna där han avslutar sin karriär. Det grämer honom att han inte kommer att få se hur framtidens fartyg och sjöfartens ser ut, säger Sebastian Johans som med den nya romanen ”Kerstin och döden” följer upp sin succéartade debut med emigranteposet ”Broarna”.

Kapten Rönner är en fiktiv figur, men Sebastian Johans har haft stor glädje av sin farfars historia, berättar han.

– Rönner jobbar i stort sett på samma fartyg som farfar gjorde. Även om berättelsen är påhittad så har jag förankrat den i verkligheten. Jag har till exempel tagit med den dramatiska olyckan 1930 där fartygen Arcturus och Oberon kolliderade.

Trängde sig på

Romanen utspelar till sjöss, i Mariehamn och i Uppsala. Berättelsens andra huvudperson är den svenska sommargästen Kerstin som när berättelsen börjar är mitt uppe i förberedelserna för att resa till Åland på semester.

– Kerstin var bara en bifigur från början. Men hon trängde sig på och tog över alltmer. Det var bara att acceptera för som författare har man begränsad makt över sina figurer.

Kerstin bor för övrigt i Svartbäcken i Uppsala, rätt nära Sebastian Johans eget hem, avslöjar han.

Skrivprocessen har varit lustfylld.

– Researchen var enormt rolig. Jag har läst massor av sjöfartshistoria, gamla dagböcker och tidningar. Det är så roligt att få researcha på egna premisser utan att nödvändigtvis veta exakt vad man letar efter, i motsats till när man researchar för en artikel eller en recension.

Han beskriver det som en ganska humoristisk berättelse.

– 1960-talet var ju faktiskt buskis rakt av. Sextiotalets vuxna betedde sig som barn, kanske för att deras egentliga barndom försvann i krigsåren. Just 1967 är ett symboliskt år då moderniteten stod på sin höjdpunkt. Sedan brast illusionen med 1968-rörelsen och flower power och sådant.

Egentligen tredje boken

Hans förra roman, debuten ”Broarna”, hyllades av recensenterna och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. I författarkretsar är den svåra ”andra-romanen” ett stressande begrepp, i synnerhet om man gjort succé med debutboken. Men det var inte något som bekymrade Sebastian Johans.

– Nej, det var faktiskt inga problem. Jag betraktar inte ”Broarna” som min första bok. Jag har ett äldre outgivet romanmanus som jag till slut gav upp på. Så ”Broarna” var min andra bok.

– Det är skönt att debutera i mogen ålder för då har man redan samlat på sig gott om idéer. Jag har lätt att få tag på saker att skriva om. Vartenda litet liv innehåller massor av dramatik. Man är som en arkeolog som plockar olika fynd och putsar upp dem.

Nästa helg deltar Sebastian Johans på den åländska bokmässan där han kommer att berätta om sin bok som ännu inte är riktigt tryckklar.

– Förhoppningsvis hinner den komma ut till julhandeln. Annars kommer den efter nyår.