Christoffer Relander, född 1986 i Ekenäs, är en prisvinnande fotograf vars bilder presenterats både vid utställningar världen över och i tidskrifter som The Guardian, Wired och VICE.
När han för drygt ett år sedan flyttade till Åland med sin familj var kalendern fullbokad med jobb i ett år framåt.
– Sedan kom coronan och då fick jag plötsligt tid för det här egna projektet i stället.
Resultatet, bildserien ”Symbios”, visas i en utställning som öppnar på Nordens institut på Åland (Nipå) i kväll.
Experimenterade mycket
Christoffer Relander började intressera sig för fotografi under sin militärtjänstgöring vid Nylands brigad 2008. Med en kortkurs i grafisk design och visuell konst i bagaget placerades han på tidningen Fanbärarens redaktion. I uppgifterna ingick att fotografera, något han fick lära sig ”genom trial and error och google”. Det dröjde inte länge innan han kom in på det som blivit hans signum, multiexponering, det vill säga att kombinera flera olika bilder till en.
– Jag köpte min första kamera 2009, en Canon 50D. Året därpå sålde jag min bil, köpte en Nikon D700 som hade multiexponering och började experimentera väldigt kravlöst.
Christoffer Relander lärde sig hur algoritmen fungerade och hittade ett eget sätt att skapa surrealistiska och mer planerade bilder. När han lade ut några av dem på sin hemsida började telefonen ringa. Bollen var i rullning.
– En del av framgången berodde nog på att bilderna ser photoshoppade ut fast de inte är det, säger han.
Nya möjligheter
Utställningen på Nipå är Christoffer Relanders första på Åland. Det handlar om en serie på fjorton bilder, som tillsammans bildar den sjätte delen av ett större projekt vid namn ”We Are Nature”. Den här gången har han förändrat sin arbetsmetod något jämfört med tidigare.
– Det är den första serien där jag har inkluderat ett externt digitalt program för att exponera samman flera bilder i lager.
På det här sättet har han kunnat skapa kompositioner som är näst intill omöjliga att få till genom endast traditionell multiexponering direkt i kameran.
– I den här serien använder jag ibland fyra bilder i lager, i någon bild till och med sex. Det går också att göra i kameran men det är väldigt svårt.
Riktlinjen har dock varit att inte göra något som inte går att göra i ett mörkrum.
– Den här serien har multiexponeringseffekten men är också ett steg närmare perfektion. Jag ville ha mer kontroll, men inte för mycket – för då tappar jag intresset.
Återkommande teman
Överexponering är en viktig del av hans arbetsprocess. Genom att använda sig av högre exponering får han till de utbrända ytorna i bakgrunden av trädkronor och buskar. Porträtten fotograferas mot en ljus bakgrund.
I hans bilder interagerar människan och naturen så till den grad att det är svårt att säga var den ena börjar och den andra slutar. Ofta fotograferar han människorna först, men i den här serien började han med naturbilderna – fotograferade fjärilar mot en mörk bakgrund, frostbitna löv och så vidare. Personernas ansiktsdrag går bara att ana. Han vill inte servera betraktaren en färdig berättelse.
– Anonymiteten och det tidlösa är komponenter som varit med mig sedan starten.
Analyserar senare
Medan Christoffer Relander skapar funderar han inte så mycket på vad bilderna ska förmedla.
– Det är mer känsla än tanke när jag arbetar. Känslan kommer alltid först. Först senare kommer tanken på hur jag ska förklara det jag skapat för någon annan.
Han jobbar just nu på en fotobok och i början av 2023 är han inbokad för en utställning på Ålands konstmuseum. Att söka sig utanför de stigar han redan trampat fortsätter han med.
– Jag vill att problemlösningen ska finnas med. Det ska inte vara för lätt när man skapar. Ett misslyckande kan vara hela inspirationen till en lyckad idé.