När Ulrika Kjeldens mormor Brita Korsbäck växte upp hade hon en ko som hette Duva. Det är just den kon, eller snarare den ko i svetsat stål som skulptören skapade för två år sedan, som är den första byggstenen i hennes nya utställning.

”Min mormors ko”, som verket heter, står vanligen placerad i mormoderns hemby Ämnäs i Finström, men har även visats för allmänheten tidigare. Sommaren 2020 var stålskulpturen en del av den temporära utställningen ”Form” i Mariehamn, och tidigare i år transporterades verket till Finlandsinstitutet i Stockholm, där Ulrika Kjeldsen hade en utställning tillsammans med konsthantverkaren Johan Karlsson.

Ulrika Kjeldsen tycker att det är spännande att den här gången se skulpturen i Jomala biblioteks utställningslokal. Belysningen ovanifrån ger verket ytterligare en dimension – kons former anas även i skuggan på golvet.

– Hon gör sig riktigt bra inomhus, med de ljusa väggarna syns hon tydligare och alla linjer kommer fram på ett annat sätt än när det är gräs, grus och bilvägar runt omkring.

Del av processen

I utställningen i Jomala har kon också fått sällskap av den kalv som Ulrika Kjeldsen arbetat med under våren.

– Min mormor berättade att Duva hade kalvar, och jag tänkte att det skulle vara fint att även min Duva skulle få en.

Skulpturerna är skapade av fyrkantsprofil och av rundstål av olika tjocklek från 6 till 12 millimeter. Alla rör är ihåliga, vilket gör att korna är lättare än de ser ut, även om de fortfarande ger en känsla av en stor massa.

Dessutom presenteras flera mindre ståltrådsmodeller i utställningen. Dessa är en viktig del av Ulrika Kjeldsens arbetsprocess. Hon brukar börja med att skissa upp korna på papper, och testar sig sedan fram med ståltråd innan hon övergår till att svetsa samman de större skulpturerna.

– I modellerna är det inte nödvändigtvis viktigt att proportionerna blir perfekta, utan det handlar om att utforska var linjerna behöver gå för att formerna ska funka, säger hon.

Dansar fram

Utrymmet i Jomala bibliotek har inspirerat Ulrika Kjeldsen att även jobba mer tvådimensionellt. På en vägg visas ”Kalvdans”, som utgörs av tre modeller i svetsat stål.

– Här har jag inte behövt bry mig om att gravitationen finns. Det har varit ett sätt att lekfullt utforska kons form och hur linjerna rör sig när kon gör det.

Även om Ulrika Kjeldsen genom åren har avbildat och inspirerats av olika slags djur vill hon helst undvika att placeras i ett ”djurfack” – för hon verkar inom flera genrer. Hon har bland annat skapat scenografin till ett antal teaterproduktioner, bland dem musikteatern ”Barnasinne” som har premiär på Stadshuset i november och hon har även gjort sig ett namn som medaljskapare.

För tillfället känner hon sig klar med just kor, åtminstone tänker hon ta en paus från dem ett litet tag.

– Jag har planer på att göra människor också, men jag tror inte att en människa skulle passa med just det formspråk jag har nu. Jag tycker verkligen om djurens linjer och former, säger Ulrika Kjeldsen.