Claes Hammar har redan installerat sig i sitt tjänsterum på generalkonsulatet på Norragatan, trots att han och hans hustru Katharine Hammar anlände så sent som för en vecka sedan och började ta hand om sitt flyttlass. Han beklagar att vi kanske kommer att störas av att it-avdelningen på utrikesdepartementet (UD) kanske ringer för att hjälpa till med en krånglande dator.
I väntan på samtalet visar han upp rummet. En hel bokhylla med böcker om Åland, en hylla om Finland, en om Sverige, en om EU och en med de ”att läsa”-böcker han tagit med i flytten. Rummet dekoreras också av färggranna tavlor från flera av de länder han arbetat i. Sydafrika, Haiti, Jamaica, Brasilien – listan kan göras lång.
Fanns i generna
Claes Hammar har inlett sitt sista uppdrag för UD genom att efterträda Olof Ehrenkrona som generalkonsul på Åland. Resan dit inleddes redan i unga år, man kan till och med säga att längtan efter världen finns i generna.
– Min morfars far var sjunde barnet i familjen, en bondefamilj i närheten av orten Hammar i Närke. Som seden var tog äldste sonen över gården, döttrarna gifte sig, några åkte till USA. Men prästen sade att morfars far hade läshuvud. Så han skickades till Göteborg där han tog skepparexamen och sedan seglade världen över.
Det var också i Göteborg namnet Hammar kom till.
– När han skulle få sitt första fartyg tyckte redaren att Alfred Pettersson inte var ett bra namn. Han frågade varifrån Alfred kom. ”Hammar”, svarade Alfred. ”Då tar vi det”, sa redaren.
Själv tog Claes Hammar tidigt sikte på diplomatyrket. 
– Jag visste det väldigt tidigt, och hade ett starkt politiskt intresse. Det var 1968, jag engagerade mig mot Vietnamkriget, blev berörd av händelserna det året i först Paris och sedan Prag. 
Studerade i USA
Studierna tog honom till ett utbytesår i Ohio, USA, i början av 1970-talet. En annorlunda värld för en ung svensk.
– Det är ju en helt annan sak att bo ett helt år i ett annat land, hos en familj, än att bara vara turist. Det vidgade vyerna. Då förstod man att folk tänker annorlunda på andra ställen. Jag tyckte ju att Vietnamkriget var fel, och bilden av president Nixon i Sverige var inte så positiv. Och så kom jag till ett konservativt samhälle i Ohio där alla tyckte Nixon var bäst i världen och Vietnamkriget hade de en helt annan bild av.
Efter året i USA blev det studier i Frankrike, i Aix-en-Provence (”man måste kunna franska om man ville bli diplomat på den tiden”), och där träffade han amerikanska Katharine Lewis, som varit utbytesstudent i Sverige och talade svenska.
– Två år senare gifte vi oss. Då bodde vi tre år i USA. Jag lovade henne ett år, men så tyckte jag att det var ganska trevligt. Jag jobbade på en bank och tog en universitetsexamen. Och så sökte jag in på UD bara för att se hur det var, det var 1978.
Annorlunda land
Claes Hammar kom in på första försöket och fick flytta till Stockholm i september det året. Själv tror han att han hade fördel av att ha bott, studerat och jobbat mycket utomlands. Den första stationeringen blev Kuwait.
– Arabisktspråkigt, muslimskt rikt oljeland. Det var väldigt annorlunda än Stockholm. Jag har alltid velat lära mig språket i det land jag kommer till, men jag misslyckades i Kuwait.
Därefter tog karriären Claes Hammar till Genève och därpå sex år ”hemma” på utrikesdepartementet.
Uppdraget som följde därpå blev på många sätt ett äventyr. Han placerades på ambassaden i Pretoria i Sydafrika, just när landet stod inför apartheidregimens fall och demokratins införande.
– Jag var där i brytningstiden mellan de Klerk-regimens sista två år, och Mandelas första två år.
Det måste varit en otroligt spännande tid?
– Fantastiskt, men nästan lite för spännande. Det är det enda ställe där man försökt döda mig. Det var nära ett par gånger.
– Jag var vit och det kom en svart man springande mot mig med ett järnrör. Jag såg en man bli mördad utanför ambassaden. De åren var väldigt våldsamma. Det var också en kamp mellan svarta grupper och mellan svarta och vita. Det fanns ju kriminella element som använde den politiska kampen som en ursäkt för att råna dig.
Fantastiskt människa
Men det var inte bara våld. Sverige var ett av de länder i världen som tydligast tog avstånd från apartheid och stödde Nelson Mandela och ANC.
– Mandela var en helt fantastisk människa. Jag träffade honom bara tre gånger, men det var något så speciellt med den mannen som man bara kände. Han måste ha en stark inre styrka för att orka sitta i 27 år i fängelse och sedan gammal och lite sjuk komma ut och leda landet. Och leda det till en sann demokrati och till försoning.
Efter Sydafrika gick färden över Atlanten till Brasilien och en tjänst som ambassadråd och andreman på ambassaden. Handelsfrågor blev den huvudsakliga arbetsuppgiften.
– Jag var mest i Sâo Paulo, det är där alla företagen finns. Det finns nu över 200 svenska företag i staden. Vi brukar skoja om att Sâo Paulo är Sveriges nästa största industristad efter Göteborg, om man ser till hur många människor som arbetar i svenska företag.
Den mest utmärkande affärsuppgörelsen inleddes också under Claes Hammars tid i Brasilien – landets köp av JAS Gripen från Sverige.
– Jag tillsammans med min ambassadör började att främja att de skulle köpa Gripen, och det gjorde de ju 20 år senare.
Ambassadör i Karibien
Efter det har resan gått via Washington till Stockholm. Från den svenska huvudstaden tjänstgjorde Claes Hammar som ambassadör för 15 självständiga nationer i Karibien.
– Det blev nio–tio resor dit om året. Vi försökte bland annat att locka dem till en omställning mot ett fossilfritt samhälle. Tillsammans med den svenska Energimyndigheten är det fyra öar som arbetar med det nu.
Just miljöfrågor är något Claes Hammar gärna jobbar med också under sina år på Åland. Han har ett märke på sitt kavajslag som är en symbol för FN:s miljöarbete.
– Det är ”Global Goals”, FN har satt upp 17 mål för en bättre värld som ska uppfyllas till 2030. Jag tror att det skulle vara en stor fördel turistmässigt för ett samhälle som Åland att satsa på ett fossilfritt samhälle. Det är många som har dåligt samvete över att flyga, och då skulle kanske de välja en ”green island” i stället.
Trippel helix
En annan fråga han gärna arbetar med är det som kallas ”trippel helix”, samarbete mellan universitet, staten och näringslivet. 
– Det är något jag hoppas kunna undersöka här, om den potentialen finns här på Åland. Men kanske då i konstellationen Sverige–Åland. Jag har ju förstått att många ålänningar studerar i Sverige, och ni har ett aktivt näringsliv och en aktiv landskapsregering. De här tre, och svenska företag, kanske kunde få igång olika innovationsprojekt.
Precis som det var i Sydafrika, Brasilien och Karibien – det sistnämnda där han var en nyckelperson för att samla röster för Sverige inför valet av medlemmar i FN:s säkerhetsråd – så landar Claes Hammar på Åland just som en avgörande stund står för dörren. Under hans tid som generalkonsul bör en ny självstyrelselag bli till.
– Jag försöker lära mig allt om självstyrelsen. Det finns ett stort intresse i Sverige för Åland, och när lagen blir klar kommer jag att skriva en rapport och utreda hur det påverkar förhållandet mellan Åland och Sverige.
Viktigt med insyn
I övrigt ser han sin nya roll som mångfacetterad, men en viktig del är att sprida kunskap om Åland till Sverige.
– Det är viktigt att se till att svenska politiker har information och insyn om Åland.
Intervjun närmar sig sitt slut. It-avdelningen på UD har ännu inte ringt, men Claes Hammar har redan möten inbokade. 
Sveriges nya generalkonsul har rivstartat på sitt nya jobb.
Jonas Bladh
jonas.bladh@alandstidningen.ax
tel: 26 638
 
Foto: Robert Jansson
 
 
 
Fakta
Claes Hammar
Ålder: 64 år.
Familj: Hustru Katharine Hammar, född amerikansk medborgare, svensk medborgare sedan tio år. Tre vuxna bar, fem barnbarn.
Yrke: Diplomat, ny generalkonsul på Åland.
Stationeringar: 1980–83 Andre ambassadsekreterare i Kuwait. 1983-86: Förste ambassadsekreterare i Genève, Schweiz. 1986-89: Departementssekreterare, UD. 1992–96 Legationsråd, sedan ambassadråd, Pretoria, Sydafrika. 1996-99: Ambassadråd och andreman på ambassaden i Brasilia, Brasilien. 1999-2002: Bemanningschef på personalenheten, UD. 2002–2005: Biträdande chef för enheten för internationell handel, UD. 2005–2010: Minister på ambassaden i Washington, USA. 2010–2016: Stockholmsbaserat sändebud för 15 karibiska länder. 2017–2018: Ambassadör, ansvarig för Brasilien, Ecuador och Mercosur på Amerikaenheten, UD. 2018– Generalkonsul på Åland.

Jonas Bladh