Titeln säger det mesta. Familjen Bra har det faktiskt bra – inte nödvändigtvis för att medlemmarna har dragit större vinstlotter än grannarna, utan för att de envist vägrar att se några problem i tillvaron.
Sådana personer väcker förstås känslor starkare än avundsjuka; kanske av inspiration, men mer troligt av löje.
– Det här är en pjäs med många lager, i synnerhet i den långa och snabba dialogen, säger regissören Johan Karrento när han förbereder lördagseftermiddagens repetition på stadshusscenen.
– Man kanske kan säga så här: Den som är en glad skit kan ha behållning av pjäsen som en glad komedi. Men den mer analytiskt lagde ser nog en samhällssatir.
Familjen Bra är den prisade filmarens teaterdebut.
Vilken är den största utmaningen?
– Att inte kunna lägga pussel med klippningar och närbilder på det sätt man gör i arbetet med en film. Här måste helheten vara rätt, så att vi förmedlar pjäsens känsla till publiken.
Johan Karrento säger att han inte har gjort särskilt mycket för att anpassa pjäsen – som ursprungligen skrevs för Teater Sputnik 1986 – till nutid och lokala förhållanden.
– Internet och Facebook har egentligen inte ändrat särskilt mycket på det här området, och pjäsen passar på Åland eftersom vi har det ganska bra här.
Serietidningsestetik
Bo Söderlund står bakom scenografin, som drar nytta av flera av hans animationer.
– Jag försöker emulera den Pirinenska tusch- och serietidningsestetiken, säger han.
Förlagan till pjäsen var Joakim Pirinens seriealbum ”Familjen Bra och andra relationer”.
– Serietidningskänslan åstadkommer vi bland annat genom att sätta upp en ram runt scenen, säger Bo Söderlund.
– Den monokroma, svartvita färgskalan passar eftersom familjen har det bra svart på vitt.
Alla utom Ehn erfarna
Såväl Eva Ekström-Andersen, som spelar mamma Eva, som Erik Lönngren och Pernilla Hägglund, som gestaltar sonen Jan respektive dottern Lena, har stor scenvana.
– Men jag stod på scenen senast i högstadiet och har hållit mig i kulisserna sedan dess, säger Johan Ehn som gör pappa Lars.
Han, Eva Ekström-Andersen och Pernilla Hägglund är överens om att de har stor draghjälp av Erik Lönngren, som under nästa år ses i bland annat fjärde säsongen av SVT:s serie ”Bron”.
– Fyra personer i ensemblen är väl ganska få med åländska mått mätt. Vi som står på scenen har kommit varandra väldigt nära under repetitionerna sedan den 14 september, säger Erik Lönngren.
Ingen svart komedi
Johan Ehn säger att han emellanåt känner igen sig själv i handlingen.
– Dialogen är lite tillspetsad, men det är klart att de flesta tycker om att berätta om när det går bra.
– Att många vill visa upp en fin tillvaro är vanligt, pjäsens överdrifter är välplacerade, säger Eva Ekström-Andersen.
Ensemblen är enig om det är en rolig pjäs de repeterar.
En svart komedi?
– Nej. Det finns inslag av satir, men hur man uppfattar familjen är upp till betraktaren, säger Pernilla Hägglund.
När repetitionen inleds hittar skådespelarna inne i rollerna snabbt många glädjeämnen. Det börjar med Jans gymnastikbetyg, fortsätter med Lars senaste affärskontrakt, övergår så småningom i Lenas sexliv, och avrundas vid middagsbordet med Evas utmärkta framgång med slottssteken.
Kul för dem.
Robert Vickström