Ellen Boman föddes i somras in i en stor familj med mamma Marie-Louise Jansson, pappa Johan Boman, elvaåriga tvillingsystrar och bröder som är 14 och 15 år gamla.

– Ellen är en rejäl sladdis. Syskonen tycker så mycket sin lillasyster och alla vill vara nära henne, säger Marie-Louise Jansson.

För en månad sedan fick ett av syskonen feber och en besvärlig hosta. Ellen, som då var fyra månader, fick också symtom.

– Det började som en förkylning, andningen rosslade lite och hon småhostade, säger Marie-Louise Jansson.

Sen gick det fort. Dagen därpå hade Ellen 38,5 graders feber och en djupare hosta. Marie-Louise Jansson misstänkte RS-virus och ringde till infektionsmottagningen för att be om råd. På deras inrådan åkte de till sjukhuset och prover bekräftade att det var RS, men eftersom Ellens syresättning såg bra ut kunde de åka hem igen.

Men Ellen blev inte bättre. Luftvägsinfektionen ledde till slemhosta och andningen blev allt tyngre. Sjukdag fyra blev hon akut sämre.

– Man såg på magen att det var tungt att andas. Hon var slö och orkade inte vara vaken mer än en halvtimme. Jag ammade henne men allt kom upp, hon fick kväljningar för att hon kräktes och hostade. Då kände jag: ”nu räcker det”. Jag ringde akuten som sade: ”kom in direkt”, säger Marie-Louise Jansson.

Professionellt bemötande

På sjukhuset togs beslutet att Ellen skulle bli inlagd på barnavdelningen över natten.

– Det var en stor lättnad. Hon hade så tungt med andningen och hela allmäntillståndet var dåligt, säger Marie-Louise Jansson.

Första natten fick Ellen inhalera koksalt som hjälpte till att lösa upp slemmet i luftvägarna. Men något som bekymrade vårdpersonalen var att hon inte fick i sig mat och började tappa vikt.

– De valde att sätta en sond på henne så att hon skulle få i sig näring.

Det togs flera prover dagligen, Ellen var inkopplad på en syresättningsmätare och personalen hade henne under ständig uppsikt. Syresättningen var inte tillräckligt bra och Ellen fick därför syrgas genom en näsgrimma.

– När de satte sonden och syrgasen, då var det tungt. Man känner sig så hjälplös, jag hade gjort vad som helst för att ta Ellens plats och vara sjuk i stället. Det var hemskt att se sitt barn må så dåligt, ett helvete rent ut sagt, säger Marie-Louise Jansson.

Hur var bemötandet på sjukhuset?

– Helt suveränt, både på akuten och barnavdelningen. De var varma och tillmötesgående.

Marie-Louise Jansson säger att det var märkbart att avdelningen var överfull och att personalen hade väldigt mycket att göra.

– Trots det tog de sig tid för Ellen varje gång de var inne på rummet och ansträngde sig för att göra henne glad. Ellen smilade alltid upp sig och blev kallad för solstråle.

Ett virus att ta på allvar

Efter att ha varit inlagd fyra dygn kom vändpunkten.

– Ellen blev feberfri och mycket piggare. Vi prövade ge lite päronpuré, hennes favorit, och hon smakade.

Alla tester såg bra ut, men amningen kom inte i gång. Tillsammans med personalen på barnavdelningen bestämdes det att Ellen skulle få åka hem med sonden kvar.

– Efter att ha varit isolerad i rummet var det skönt att komma hem till sambon och familjen. Det som var så fantastiskt var att när vi kom hem provade jag att amma – då tog hon bröstet direkt. Det var som att hon kände på sig att hon hade kommit hem och kunde slappna av. Men det var en trygghet att ha med sig sonden, då visste jag att hon skulle få i sig näring om det krisade.

Ellen repade sig snabbt, en vecka senare var hon helt återställd.

– Vi har haft kontakt med barnavdelningen sedan vi kom hem och har varit där tre gånger, det ska vara ännu en kontroll i januari för att kolla hennes vikt. De är väldigt noggranna.

Nu en månad senare, hur ser du tillbaka på upplevelsen?

– Det var mentalt jobbigt. Man var på helspänn och sov inte alls. Stressen sitter kvar i mig ännu, när Ellen sover måste jag gå och titta efter att hon andas. Men det blir bättre och bättre. En fin sak var det enorma stöd vi fick från vänner och bekanta. Jag uppdaterade på Facebook om läget från barnavdelningen och fick många uppmuntrande kommentarer som betydde mycket där och då.

Det håller på att utvecklas ett vaccin för RS, mammor ska kunna ta det och på så vis blir bebisarna passivt immuniserade via antikroppar.

– Före det här hade jag inte en tanke på RS-viruset, man har varit så uppe i coronapandemin. Om det hade funnits ett vaccin hade jag tagit det, det här är ett virus att ta på allvar och inget man vill att ens barn ska vara med om, säger Marie-Louise Jansson.