Om en fotgängare blir påkörd av en bil som kör 30 är chansen att överleva 90 procent.
Kör bilen 50 är dödsrisken 70 procent.
Därför envisas tekniska verken med fartbegränsningar, bumpers och refuger i staden.

TRAFIK Få myndigheter är så kritiserade som tekniska verken. Insändarna och messen till tidningarna de senaste åren talar sitt tydliga språk. Alla har åsikter om trafiken i Mariehamn.
Handlar det inte om de nya hastighetsskyltarna, klagas det på gropar i gatorna, bumpers, refuger, vägmärken som stör sikten, parkeringsmöjligheter?
-Trafikfrågor berör. Många rör sig i trafiken och alla är sakkunniga på sitt eget och har åsikter, säger tekniske chefen Kai Söderlund.
Tillsammans med gatubyggmästare Bo Hoffman är han den som ansvarar för och jobbar med trafikplaneringen i Mariehamn.
-Vi har planer som vi följer, övergripande riktlinjer som är tagna i något politiskt organ ovanför oss, säger Söderlund.
-Vårt uppdrag är att hitta balans mellan olika aktörers behov.
En i varje klass dödas
Globalt sett dör väldigt många människor i trafikolyckor. Samtidigt blåses krig och enstaka flygolyckor upp stort i medierna.
-Man tappar perspektivet, säger Bo Hoffman.
Kai Söderlund tillägger att flyget aldrig skulle överleva med samma potentiella risk som det finns att dödas i trafiken. Därför är målet att den som begår ett misstag i trafiken inte ska dö av det.
-Men människan upplever inte den risk som finns, tillägger Söderlund.
Så visst kan det bli lite problem med framkomligheten för bilisterna när staden ska bli trafiksäker. Men om olyckorna ska minskas (se faktaruta) är inte huvudsaken att bilister snabbt ska kunna ta sig från punkt A till B.
Kai Söderlund medger att vissa lösningar är "onödigt krångliga" men att det måste finnas tolerans.
-Jag har respekt och förståelse för att bilister har svårt att förstå och acceptera de här åtgärderna. Samtidigt måste man jobba för alla i trafiken.
Bumpers effektivast
Statistik visar att risken att som fotgängare dö i en krock med en bil som kör 30 är tio procent. Kör bilen 50 är risken att dö 70 procent.
Om man ska uppnå de politiskt satta målen om färre skador och dödsolyckor måste hastigheten därför ned.
Så varför har ni inte 30 i hela stan?
-Det är inte acceptabelt så länge bilisterna inte är motiverade att hålla 30. De punkter där vi har korsningar med den lätta trafiken måste vi få ner hastigheten, säger Kai Söderlund.
Det vore billigt och enkelt att sätta upp en rad 30-skyltar i Mariehamn, säger Bo Hoffman, men det skulle kräva en intensiv övervakning.
-Men vi på tekniska verken har ju inte de instrumenten. De möjligheter vi har är de fysiska hindren, påpekar han.
Bumpers, eller farthinder, används därför flitigt.
Är bumpers det ultimata?
-I vissa fall är rondeller det ultimata, i vissa fall sidoförskjutningar om det finns rum. Upphöjda övergångsställen och bumpers är kostnadseffektiva. Billiga att göra och bra effekt, säger Kai Söderlund.
Risken minimeras
Undersökningar visar att farthinder ger resultat. Ta till exempel den olycksdrabbade korsningen Kaptensgatan-Styrmansgatan, där bilar kolliderade titt som tätt. Efter att man införde upphöjda övergångsställen är olyckorna borta.
Visst kan det förekomma olyckor på ett ställe där man vidtagit åtgärder, men risken minimeras, menar Kai Söderlund.
Har de kritiserade farthindren vid Skillnadsgatan-Ålandsvägen gett resultat?
-Man gjorde mätningar före och efter och hastigheten har sänkts, men den har stigit igen efter att man gjorde farthindren mindre branta.
Söderlund säger att tekniska verken hade velat ha kvar de branta farthindren, men politikerna gav efter för den starka opinionen.
Ger falsk trygghet
När det gäller trafikljus säger Kai Söderlund att de ger cyklister och fotgängare falsk trygghet. Vid trafikljusen vid S:t Görans kyrka, där många skolbarn passerar, har mätningar visat att endast hälften av de som korsar Storagatan trycker på knappen för grön gubbe på morgonen. På eftermiddagen är det 75 procent som inte trycker.
I storstäder är trafikljus däremot bra när man vill styra trafikflödet, säger han.
Varför har inte övergångsställen bättre belysning, som man har till exempel vid Pingstkyrkan?
-Man kan få bättre sikt kvällstid, men det gör inte att bilisterna saktar in.
Orsaken till att man installerade en starkare belysning vid Pingstkyrkan var att det är en huvudled för barnen som ska från Ytternäs till Övernäs skolor.
Det är dock inte aktuellt med liknande belysning till flera korsningar eftersom den är så dyr.
Mer uppmärksamma
För ett tag sedan skrapade tekniska verken bort en rad övergångsställen i Mariehamn.
-Det har visat sig att det är på obevakade övergångsställen som olyckor inträffar, säger Bo Hoffman.
Detta eftersom fotgängarna, med full rätt, går rakt ut i gatan, och bilisterna inte visar hänsyn.
Enligt vägtrafiklagen måste man använda övergångsställen om sådana finns. Om övergångsstället däremot tas bort är spelreglerna klara: fotgängaren bär ansvaret och blir mer uppmärksam på trafiken. Resultat blir att olyckorna minskar.
Förvirrande skyltar
De nya hastighetsbegränsningarna i Mariehamn är den senaste källan till kritik. På vissa vägar får man köra 50, på andra 40 och på en del gator råder 30. Förvirrande, kan tyckas.
-Det förstår jag fullständigt, säger Kai Söderlund.
På basen av ett konsultförslag skulle staden indelas i stora 30-zoner. Men efter att förslaget manglats i flera politiska organ drog tjänstemännen slutsatsen att det var för radikalt.
-Rätt eller fel, säger Söderlund.
Man anpassade hastigheten efter gatornas karaktär och stadsbussens turer.
-Och vi kan inte ha 40 överallt för det är för hög hastighet eftersom vi ska ha ner den till 30.
Var det lyckat?
-Kompromisser är inte alltid lyckade, säger Bo Hoffman men tillägger att när det gått en tid kanske acceptansen är större.
Statistiken en morot
Bo Hoffman beskriver trafiksäkerhetsarbetet som "never ending"; det dyker upp nya ställen som är olycksdrabbade hela tiden.
-Nollvisionen är en vision, något man strävar mot men inte uppnår. Men har man inga mål kommer man ingenstans heller.
-Varje gång vi får siffror på att olyckorna minskat får vi vår morot och belöning.

Sandra Widing