Den person som vid olika tillfällen år 2015 och 2016 sökt en tjänst i Saltviks församling har stämt församlingen och kyrkorådet på över 300.000 euro. Kravet gäller förlorad inkomst på grund av att andra sökande som inte varit behöriga eller som av församlingen bedömts vara mera lämpliga har fått tjänsten.

Församlingen har hävdat att preskriptionstiden i fallet gått ut, samt att skadeståndskravet ska riktas mot församlingen som samfund, inte mot tjänstemännen och de förtroendevalda.

Tingsrätten konstaterar att Helsingfors förvaltningsdomstol i två avgöranden gällande kyrkobesvär över församlingens anställningsbeslut 2015 fastställt att det varit fråga om förbjuden diskriminering på grund av kön och ålder. Det har således varit fråga om brott mot tjänsteplikten, trots att dessa bedömts som ringa eller att åtalseftergift beviljats.

Målsägandens rätt att väcka åtal för ett brott trots att åklagaren har valt att inte väcka åtal har således inte tidsmässigt begränsats. Så länge åtal kan väckas preskriberas inte en skuld som baserar sig på brott. Då preskriptionstiden vid tjänstebrott är minst fem år preskriberas eventuella brott, samt rätten att yrka skadestånd, tidigast 18 maj respektive 14 oktober 2020. Käromålet hade lämnats in den 14 april 2020.

Församlingens argument att preskriptionstiden är tre år från det att käranden fick kännedom om förundersökningen eller förvaltningsdomstolens domar förkastas. Tingsrätten ger också den kärande rätt att rikta sina skadeståndskrav mot såväl församlingen som tjänstemän och förtroendevalda.

Tingsdomare Emma Knutar skriver i motiven att det utan att pröva huvudsaken inte är möjligt att bedöma huruvida tjänstemännen och de förtroendevalda har förorsakat käranden en skadeståndsgrundande skada.

Ärendets handläggning återgår därför till muntlig förberedelse.