Eftermiddagssolen ligger på den gulblekta villan när Ålandstidningen anländer till Philip Björkqvists renoveringsprojekt.

– Det var tusen gånger värre när vi inledde renoveringen, säger han.

Han har länge intresserat sig för byggnadsvård och att bevara det gamla.

– Jag har respekt för byggnadsvård, det intresserar mig mer än det estetiska, säger han.

Sedan Philip tog över mangårdsbyggnaden Nya Uppgårds i Lumpo har han fått omvärdera sin husdröm som funnits där så tydligt i tanken sedan barnsben.

– Jag fick börja lyssna på huset och hur det har renoverats. Det finns färglager och tapetlager som jag utgår från, säger han och fortsätter:

– Jag har gett upp tanken på att inreda mitt drömhus.

Även om han dras till det minimalistiska dras han lika mycket till det lite galna och vågade.

– Det blev tydligt med det här huset att ”more is more”. Det har tagit fram en lekfull sida i mig som jag mår bra av.

Tid en tillgång

Philip har ingen stress med renoveringen och har valt att göra det mesta själv. Vissa saker, som badrum och rör, har han fått hjälp med.

– Jag har haft en fantastisk hantverkare, Ole Wilhelms. Jag lägger ingen prestige i att slå in varenda spik själv.

Även om det är mycket jobb säger han att det är en del av resan. Det får ta den tid det tar, helt enkelt, något han ser som en motreaktion till sin uppväxt.

– Jag tänker på hur min generation har vuxit upp med robotdammsugare och halvfabrikat. Man skulle alltid spara tid, men till vad? Jag kollade bara på Netflix.

Nuförtiden vill han lägga sin tid på det han anser värdefullt, som matlagning och hemmafix.

– Saker får ta tid, det är den nya trenden.

Med respekt för det historiska

Renoveringen har hittills inte bara bestått av hårt kroppsarbete, den själsliga resan har varit minst lika närvarande.

– Man lär känna nya sidor av sig själv.

På Instagramkontot @nyauppgards liknar Philip renoveringen vid att vara i en relation med en partner.

– Det är ett givande och tagande, det handlar om kompromisser.

Han är noggrann med att bevara så mycket av det gamla som möjligt, samtidigt som han inte är rädd för förändring.

– Man måste respektera huset och de gamla ägarna. Det är otroligt viktigt att värna om det historiska.

Philip inspireras av konstnärer som Carl och Karin Larsson och anser att husets tidigare ägare har haft en fallenhet för det konstnärliga.

– Jag märker att de som har inrett har en konstnärlig ådra, det passar mig som handen i handsken.

Färger dominerar

Planen för inredningen börjar falla på plats. Färger och tapeter har valts ut och tanken är att varje rum ska ha ett eget färgtema.

– Mångas bild av sekelskiftet är att det var mycket vitt, men det är en bild vi har skapat. Jag har inte hittat vitt på ett enda ställe, det var otroligt mycket färg.

Husets sju kakelugnar bevaras och kommer i framtiden användas för att värma upp huset. Förutom en hållbar renovering strävar Philip efter en hållbar livsstil

– Jag behöver inte värma upp hela huset hela året. Mycket av byggnadsvård går hand i hand med dagens utmaningar som klimatförändringarna. Det är slöseri med resurser att gamla hus ska förfalla.

Längtan efter landet

Som operasångare tillbringar han mycket tid på resande fot.

– Jag måste alltid resa bort för att jobba, då kan jag lika gärna komma hem till Åland. Resvägen är lite längre men det är det värt.

Att flytta ut på landet till något större än ettan utanför Stockholm ser han som en följd av pandemin.

– Man tror att man är originell och speciell men så inser man att man bara är regeln, säger han och skrattar.