Två år efter att man lyckades lokalisera Argo på 60 meters djup, drygt 50 sjömil från Mariehamn, är de inblandade personerna redo att berätta historien om hur det gick till. För vissa av dem bygger engagemanget på egna släktband till besättningsmännen på Argo.
Ville Lundqvist och Christian Husell är tekniska dykare och vrakletare på fritiden. 2005 var de med och grundande Ålands marinhistoriska sällskap, som lokaliserar och dokumenterar vrak och som nu dokumenterar vraket Argo.
Ville Lundqvists farfar Peter Lundqvist var förste styrman på ss Argo. Både Ville och hans far Börje Lundqvist, som var ett år när Argo förliste, har vuxit upp med berättelser om händelsen.
– Argo avgick fredagen den 13 juni klockan 13. Jag växte upp med att fredagen den 13 ska man vara lugn, säger Ville Lundqvist.
– Pappa brukade säga ”jag stiger inte upp ur stolen fredagen den 13”, säger Börje Lundqvist.
Gustaf Erikson ägare
Argo var Gustaf Eriksons fartyg och dokumentationen sker med stöd av Stiftelsen Hilda & Gustaf Erikson samt Gustaf Adolf Eriksons understödsfond. Johan Hjerling, som är med för att berätta om händelserna för Ålandstidningen, är ättling i rakt nedstigande led till Gustaf Erikson. Han säger att Gustaf och Hilda Eriksons yngsta son Gustaf Adolf Erikson, andre styrman på Argo, var en av de nio besättningsmän som inte överlevde sänkningen. Endast 21 år gammal dog han till sjöss.
– Det var på Hildas födelsedag också, säger Johan Hjerling.
Ville Lundqvist och Christian Husell började diskutera ss Argo redan 2005. Året därpå, 2006, bemannade Ålands marinhistoriska sällskap sin första expedition till platsen för förlisningen. Utgångspunkten för sökandet var den position som angetts i sjöförklaringen 1942. Eftersom den var formulerad på ett annat sätt än i dag, tog man hjälp av Navigationsskolan för att få fartygets position vid torpederingen inritad på ett sjökort.
Man kände dock inte med säkerhet till vilken rutt som hade planerats för Argo eller vilken fart fartyget höll. En knops skillnad i fart gör att sökområdet växer markant, säger Christian Husell.
– Så sedan 2006 har det blivit många expeditioner med många olika personer i besättningen, säger Ville Lundqvist om sökandet.
”Ett vrak!”
Den 25 juni 2019 gav de sig ut med den tidigare fiskebåten ”Silverpilen”. Då hade de flyttat sökrutan söderut och det visade sig vara rätt tänkt. Fartyget hittades ganska direkt, klockan 6 på morgonen.
– Vi hade tur. Många har nog tänkt att Argo inte skulle hittas eftersom det ligger så långt bort i norra Östersjön. Det är ett mycket väderkänsligt läge för att söka efter vrak. När vi hittade det var det en stor dag för oss allihop, säger Ville Lundqvist.
Fyndet gjordes med hjälp av sidoseende ekolodsutrustning. Bilden som uppenbarade sig visade något stort på botten. Det var inte en sten, utan något fyrkantigt som verkade vara gjort av människor.
– Då skrek alla ”ett vrak!”, säger Ville Lundqvist.
Det kunde förstås vara ett helt annat vrak, men när man mätte vrakets längd och bredd stämde det med Argos mått.
– Det gjorde det väldigt sannolikt att det var rätt vrak.
Samma dag som man hittade vraket gjordes de första dyken.
– Vi dök i omgångar, tog oss ner till vraket och började undersöka det. Men vi hade inte tillräcklig utrustning med oss för att stanna ute till havs och dyka i flera dagar, säger Ville Lundqvist.
Senare på sommaren återvände därför teamet till platsen och återupptog dykningarna.
– Sedan hade vi tillräckligt material för att sätta ihop en fyndrapport och kontakta familjen Erikson.
Dokumentärfilm
Sensommaren 2019 ägde det mötet rum. Johan Hjerling säger att hans mamma Gun Erikson-Hjerling, som gick bort i november 2020, väldigt gärna ville vara med på mötet trots att hon var sjuk.
– Hon var mycket intresserad av att lyssna på det här, säger han.
Flera andra personer deltog också i mötet, där man kom överens om ett samarbete för att dokumentera vraket och dess historia genom en film.
– Hjärtat i den är minnet av de sjömän som fick sätta livet till, säger Ville Lundqvist.
Filmen ska belysa hela händelsen, historiskt sett.
– Det är viktigt att den inte glöms bort.
Förra sommaren bemannades en ny expedition för att påbörja filmandet. Man var till havs i tre dagar och fick en bra start. Sedan satte coronapandemin käppar i hjulet, eftersom flera personer i dyksällskapet bor i Sverige.
Nu är målet inställt på att få filmen klar under 2021 eller, om det inte går, 2022. Bland annat vädret kommer att vara avgörande för hur det går.
– Vi siktar på att åka ut juli, för vi måste dit igen, säger Christian Husell.
”En fantastisk upplevelse”
Under tiden som man avvaktade med att berätta att man lokaliserat Argo visade det sig att ett annat projekt lyckats med samma sak.
– Det handlar om två skilda projekt som varit helt ovetande om varandra, säger Ville Lundqvist.
Han fick reda på att de inte skulle bli först med nyheten genom boken ”Ghost Ships – Östersjöns okända historia” av Jonas Dahm och Carl Douglas, som gavs ut i slutet av december 2020.
– När vi köpte boken visste vi inte att Argo skulle finnas med där, säger Ville Lundqvist.
Trots besvikelsen över att gå miste om avslöjandet offentligt rekommenderar han ”Ghost Ships” varmt till alla som är intresserade av undervattenshistoria.
– Det är kanske den mest otroliga vrakbok som någonsin publicerats, säger han.
Att kunna berätta för familjen Erikson att de funnit Argo var ändå en dröm som gick i uppfyllelse, säger Ville Lundqvist.
Han och Christian Husell ser historien om Argo som ett minne, under jubileumsåret Åland100, över de sjömän som gett sina liv för Åland.
– Och det var en fantastisk upplevelse att få vara på platsen där farfar en gång stod och drog i ångvisslan, säger Ville Lundqvist.
Ålands marinhistoriska sällskaps dokumentationsprojektet stöds även av Nils-Erik Eklund, vars far Gunnar Eklund var timmerman ombord på Argo. Han överlevde händelsen, vilket är bekant för många eftersom har senare var initiativtagare till att Viking Line grundades 1959.