Bredbandsutbyggnaden på Åland hör till de tätaste i världen, priserna är förhållandevis låga och tjänsteutbudet ligger långt framme.
Detta trots ett litet marknadsunderlag och dyr utrustning utslaget per abonnent.
Det visar Ålandstidningens granskning.
I FOKUS Det åländska bredbandet slår de flesta på fingrarna. Globalt sett hamnar Åland på en femteplats enligt sajten Speedtest.net när det gäller snitthastigheten på bredbandsuppkopplingarna. Sverige kommer på sjunde plats. Finland finns inte ens med på topplistan.
I Sverige är ett av de vanligaste klagomålen på bredbandsbolagen att det tar så lång tid att skaffa ett nytt bredbandsabonnemang. Väntetider på mer än en månad är vanligt, det förekommer väntetider på mer än tre månader, även om branschen arbetat för att få ned tiderna.
På Åland tar det maximalt ett par dagar - något importerade svenskar brukar yvas över när de bosätter sig här.
Prisbilden är lite annorlunda i Sverige, något som sägs bero på en avsevärt större konkurrens. Det finns 190 operatörer i Sverige, från små bostadsrättsorganisationer till jättar som Telia.
Liten konkurrens
På Åland finns det nästan ingen konkurrens alls. Här finns två operatörer; Sonera och Ålcom. Sonera håller samma priser som i Finland. Ålcom kan sätta sina priser som de vill, och ligger ett par euro under Sonera.
Vill man bara ha trådlöst internet finns också två alternativ, ÅMT och återigen Sonera. ÅMT har en nedladdningsgräns på 6 GB per månad, Sonera har ingen gräns alls. Passerar man ÅMT:s nedladdningsgräns går det plötsligt långsammare, bara 128 Kbit/s.
Sonera utökade sitt trådlösa datanät med 20 nya basstationer under vintern.
- Samtidigt uppgraderade vi basstationerna så att de klarar hastigheten 7,2 Mbit/s. Men vi får också mycket bättre täckning tack vare nybyggena, berättar Harry Hellström, områdesansvarig för Sonera på Åland.
Basstationerna placeras numera uppe i masterna. Det ger mindre störningar och lägre signalförlust i kablarna.
- Nu drar vi fiberkablar upp i masterna.
Lägre frekvens, längre räckvidd
En regel i radiosammanhang är att ju högre frekvens, desto kortare räckvidd vid samma effekt.
- Därför kör vi på 900 MHz-bandet. Det ger mycket större räckvidd och gör att vi inte behöver lika många master för samma täckningsområde.
Även ÅMT satsar på utbyggnad.
- Nu i år bygger vi ut ett antal basstationer. Vi har ju ett heltäckande 2G-nät, och nu har vi i stort sett byggt ut HSPA till samtliga basstationer. Det är det vi satsar på helt och hållet nu, säger Anders Johnsson, vd för Mariehamns telefon och styrelsemedlem i ÅMT, Ålands Mobiltelefoni.
HSPA i det här fallet innebär en maxhastighet uppströms på 1,44 Mbit/s och 14,4 Mbit/s nedströms, förklarar han. Att Sonera också bygger ut ser han som något helt naturligt.
- Det är bra med konkurrens. Nu vet jag att de har byggt ut en hel del i år. Jag vet att vi har haft bättre täckning än dem tidigare, men det börjar säkert närma sig.
De har ingen nedladdningsgräns på sina abonnemang. Men det har ni. Varför?
- Vi har två abonnemang, Data Medium som är långsammare och saknar gräns, på vårt Data Max-abonnemang finns det en gräns på 6 GB. Det menar vi att vi måste ha helt enkelt. Mobildatabonnemang är det inte meningen att man ska ha för att tanka ner filmer och sådana saker. Det går inte i längden. I Sverige och Finland börjar man också införa sådana gränser.
Kommer ni att satsa på framtida tekniker, LTE till exempel?
- Det kan jag inte riktig säga när det kommer, men nog är det ett antal år dit, antagligen efter att vi har släckt 2G-nätet. Vi kommer inte att ha tre olika nät igång samtidigt.
Mobilt växer
Att tillväxten på mobila internetabonnemang ökar märks tydligt.
- Absolut. Det började ta fart under förra året. Jag tror helt klart att det kommer att fortsätta växa, så det är väldigt viktigt.
I dag har Ålcom dubbla anslutningar till Internet, både via Sverige och Finland. Dubbelt dubbla, för att vara exakt. Varje fiberkabel är dubbel. Skulle något hända med den ena kabeln ska en finnas i reserv.
Den totala kapaciteten till internets stamnät är 100 Gbit/s - 100.000 Mbit/s. Men den kan mångdubblas när som helst om behovet skulle uppstå.
Men så har det förstås inte alltid varit. I den åländska internetuppkopplingens barndom bestod infrastrukturen av ett antal modem på en hylla och en total kapacitet till internet på 64 kbit/s. Dagens kapacitet är 1.562.500 gånger större.
"Passa på nu"
- 1994 höll jag en presentation för landskapsregeringen. Jag pratade om att vi borde marknadsföra oss nu medan internet fortfarande får uppmärksamhet. Vi borde bygga interaktiva Ålandskartor, och låta posten sköta e-posten. Lite sånt. Redan då pratade folk om att man kunde sköta en reklambyrå från Brändö och jobba mot Stockholm. Det var sådant man skröt om på den tiden, berättar Hasse Holmström, åländskt internetorakel med den lite luddiga titeln affärsutvecklare på Ålcom.
På den tiden gick all internettrafik till Stockholm via en radiolänk med den totala kapaciteten 64 kbit/s - en hastighet man på sin höjd fnissar lite förläget över i dag.
- Internet var en sådan liten och obskyr företeelse då. Telekommarknaden har precis blivit avreglerad i Sverige och Finland, och internet togs inte på allvar av telejättarna då. De få kablar som gick under havet var inte ens att tänka på att hyra in sig på. De var svindyra. Men nu kan man ju se att det var en välsignelse.
Hade de insett potentialen då hade det kanske inte funnits speciellt många fristående internetoperatörer i dag, menar han. Telejättarna hade med sin massa kunnat satsa hur mycket som helst.
En handfull kunder
Året efter fanns det färre än hundra internetabonnenter på Åland.
- Tillväxten följde samma kurva som i resten av Norden. Vi var tidigt ute. Några företag var tidigt uppe med webbsidor. Paf var hyfsat tidiga, liksom Posten som hade en webbshop med frimärken.
I slutet av 1996 gick de två små internetoperatörerna på Åland ihop och bildade Ålcom. Det var tvunget. För att kunna fortsätta växa behövdes en riktig hyrd undervattenskabel.
- Vi lyckades hyra en 512 kbit/s-anslutning. Det låter lite i dag, men då behövdes inte så hög kapacitet. Allt var ändå så långsamt på nätet.
Fyra år senare gick man in i ett samarbete med svenska operatörer i Roslagen.
- Tillsammans delade vi på en fiber från Åland, genom Roslagen och vidare till Stockholm. Det var svartfiber, så vi fick själva köpa den utrustning som behövdes. Jag har för mig att anslutningen var på 850 mbit/s.
Planer för bredbandsnät
Bara året innan hade man fått telefonbolagen som delägare, och med det beslutet att bygga ut ett bredbandsnät på Åland.
- Den första ADSL-utrustningen hade kommit ut på marknaden. Andelslagen drog ut fiber till telestationerna, och vi ställde ut ADSL-burkar och switchar.
Redan den första generationen skulle stödja "multicast", en teknik för att skicka ut video till flera IP-adresser samtidigt. Tanken med IP-TV var född. Men utrustningen, som man köpte från Ericsson, klarade aldrig av det. Uppdateringen som skulle hantera utsändningarna kom aldrig.
-2003 kastade vi ut Ericsson-utrustningen, och blev de första i Europa att satsa på ADSL2 i stället. Vi började samarbeta med SF Anytime. Då var vi lite heta ett tag, skrattar Hasse.
Två år senare kom nästa generationskifte. ADSL hade mognat som teknik, och nästa version, ADSL2+, började rullas ut.
Gillar inte långa avstånd
På landsbygden har ADSL aldrig varit en populär teknik. Avstånden till telestationerna är för långa, och då går inte tekniken att använda. Men på Åland har i princip alla hushåll möjlighet att skaffa ett bredbandsabonnemang via ADSL.
- Hemligheten heter "lokal bredbandscentral", och sådana finns bara på Åland. Det är utflyttade skåp som står ute på landet med fiber indraget. Genom att ställa dem så nära bykärnorna som möjligt kan alla anslutas. Samtidigt får man fördelen att fibernätet förtätas.
Här kan man skaffa ett fungerande abonnemang på en eller två dagar. I Sverige kan det ta månader. Hur kommer det sig att det går så snabbt här?
- Här är det litet och överskådligt, och vi är befriade från olika hänsynstaganden till andra bolag. Telia i Sverige (som kontrollerar kopparnätet, red anm) är ett så otroligt trögt och stort bolag där ingen vet vad andra avdelningar gör. Här, där vi servar få människor, fungerar inte det. I praktiken är det ju heller inte något omfattande jobb. Det handlar om att koppla om en kabel, och så ska ändringen föras in i ett administrativt system.
Hur ser du på konkurrensen från mobilt bredband? I grannländerna står de i dag för 60 procent av marknaden.
-3 har kört en jäkla framgångsrik kampanj i Sverige. Mobilt bredband har många fördelar, där det funkar är det jäkligt bekvämt. Men jag har inte tålamod att använda det när jag sitter och jobbar. Och man ska komma ihåg att vi levererar inte uppkopplingstekniker och utrustning, vi levererar tjänsten att komma åt internet. Hur vi gör det är egentligen ointressant. Nästa stora trådlösa nät är det kanske vi som håller i.
När kan man som vanlig privatperson beställa en bredbandsanslutning på 1 Gbit/s?
- När folk frågar efter det. Kapacitetsmässigt är det inget större problem. Men det är som att sälja Formel 1-bilar till vanliga bilförare. Ett botnet på en dator med en 1 Gbit/s-anslutning är ingen rolig upplevelse.

Fredrik Granlund