I morgon avslutas Rockoff och med det, säger cynikerna, Ålands turistsäsong. Trots all kritik om störande ljud, trängsel, fylleri och kulturell urvattning så kvarstår det faktum att en betydande del av de åländska turistintäkterna flödar in under denna vecka.
Allt tack vare en mans vision. Dennis Janssons insatser för den åländska besöksnäringen är svåra att överskatta. Det är inte bara hans egna företag som har sin viktigaste period i slutet av juli, utan även för en mängd andra tjänsteleverantörer är den här tiden avgörande för hela årets resultat.
Huruvida helikoptern sedan förde för mycket oväsen är en helt och hållet personlig fråga och inte något Ålandstidningens ledarsida har skäl att ta ställning till. Det samma gäller det eventuellt kulturella värdet av Rockoff.
Däremot kan det vara värt att reflektera över den åländska ekonomins beroende av turismen.
Det låter ibland som om det är ett givet faktum att turismen ska vara en av Ålands huvudsakliga näringsgrenar. Eftersom vi bor på en naturskön och smått exotisk ö är det en självklarhet att det bästa vi kan göra är att erbjuda tjänster till nöjesresenärer.
Så är det givetvis inte. Det finns exempel på öar som har gjort annorlunda.
Malta har lyckats navigera EU:s lagstiftning på ett sätt som gör att de kan erbjuda marginellt mer fördelaktiga villkor för vissa typer av företag än andra länder. Det är deras uttryckliga strategi. När de inte längre har en unik fördel vad gäller spel på internet så övergår de till en annan bransch, som det nu verkar eventuellt inom kryptovalutor.
Isle of Man är en av Storbritanniens tre kronbesittningar. Skatterna där är låga och man attraherar företag inom finanssektorn, försäkringar, informationsteknologi och internetspel. Turism som inkomstkälla finns knappt på kartan.
Exempel finns alltså, men de är sällsynta. De som lyckats frigöra sig från sitt turismberoende har gjort det genom att de erbjudit speciellt goda företagsvillkor.
Åland är en liten marknad, vanligtvis för liten för att kunna fungera som en fullvärdig testmarknad för nya affärsidéer. Det är därför inte logiskt för en entreprenör med höga ambitioner att placera sitt företag här. I stället flyttar man ut till sin tilltänkta marknad eller enligt var branschkunskapen finns.
Åland kan i de flesta fall inte konkurrera med varken sitt läge eller tillgången till kunskap. Något annat måste till.
Med längre gången självstyrelse skulle Åland kunna erbjuda mer fördelaktiga villkor för affärsverksamhet än vad som gäller i åtminstone närområdet.
Genom att förbättra villkoren för företag skulle Åland få ytterligare ett ben att stå på som komplement till turismen.
Inte med det sagt att turismen måste se ut som den gör i dag. Även på det området pågår det experiment runtom i världen.
I ett reportage i Svenska Dagbladet i veckan har staden Amsterdam tröttnat på de stora turistgrupperna som dricker på gatorna, röker cannabis och besöker bordeller. I stället görs det försök med vad som påstås vara socialt ansvarstagande turism, där besökare får delta i aktiviteter som gör nytta för samhället på något sätt.
Begreppet ”hemester” har gjort sina rundor på sociala medier i sommar, där folk redovisar sina semesterupptåg på hemmaplan. Något överflödigt kan tyckas, eftersom semester inte implicerar resor utomlands.
Alla anpassar sig inte till turisternas intressen. I Singapore är det belagt med böter att spotta tuggummi på gatan vem du än är. I Thailand döms även turister till mångåriga fängelsestraff för narkotikabrott.
Att vara en turistort behöver alltså inte nödvändigtvis innebära en utslätning av den egna kulturen. Det finns många vägar att gå.
Huvudsaken är att försöka. Då och då kommer en bra idé att ha genomslag, och en person med tillräcklig dådkraft kommer att driva igenom den.
Den senaste idén ledde till högljudda folksamlingar mitt i Mariehamn. Vad månne nästa idé för med sig?

Henrik Herlin