I budgeten för 2019 lyfter landskapsregeringen fram vikten av att försvara svenskans ställning. Svenskan är inte ett minoritetsspråk på nationell nivå, utan det ena av Finlands två likvärdiga nationalspråk. Det är grunden för det åländska självstyret.
Landskapsregeringen avser därför att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda språkpolitiken och den språkliga praxisen speciellt med hänsyn till lagstiftningen kring näringsrätt och jordförvärvsreglerna.
Svenskan i Finland är under attack och behöver skyddas med alla medel. Men om man höjer blicken utanför landets gränser är läget utsatt för alla småspråk. Härom veckan gjorde finska språknämnden ett oroat uttalande om nationalspråkens alltmer trängda ställning. Engelskan tar mer och mer plats inom näringslivet och den akademiska världen.
Språknämnden upprepade sitt förslag från 2009 om att regeringen borde formulera ett övergripande språkpolitiskt program med syfte att stärka nationalspråkens ställning gentemot främst engelskan.
Det som oroar språknämnden är att nationalspråkens kräftgång i förlängningen går ut över samhällets möjligheter att fungera fullt ut.
Nämnden slår fast att det är extra viktigt att nationalspråken fungerar som vetenskapliga språk och används i undervisningen på alla olika nivåer.
Språknämnden pekar även på att engelskan håller på att ta över som servicespråk, i synnerhet inom den digitala världen men också till exempel på restauranger. Från politiskt håll har förts fram förslag om att engelskan ska bli ett officiellt servicespråk i Finland.
Det är naturligtvis bra att man initialt kan klara sig som inflyttad utan att kunna det inhemska språket. Men i förlängningen riskerar det leda till att integrationen försenas eller till och med hindras.
Att lära sig det inhemska språket på den plats man bor och arbetar på är och förblir nyckeln till att komma in i och bli en del av samhället. Våra språk med dess olika unika uttryck bär på kulturernas individuella kvaliteter.
Naturligtvis behöver vi gemensamma språk för att kunna kommunicera med varandra över jordklotet. Att förstå och kunna erbjuda service på världsspråken är samtidigt en viktig konkurrensfördel i kampen om inflyttare.
Men det handlar inte om ett antingen eller. Vi kan både värna våra nationella språk och lära oss gemensamma. På riksplanet bör språknämndens larm fungera som en nyttig påminnelse om att det inte är svenskan som är det stora hotet mot finskan, utan engelskan.

Petter Lobråten