Ålands radio och tv vill diskutera sin finansiering med landskapsregeringen. I klartext innebär det att företaget vill ha mer pengar. Sedan den nuvarande tv-avgiften infördes har kostnaderna ökat med 16 procent utan att finansieringen har justerats.
I en intervju i Ålandstidningen säger Ålands radios vd Emil Eriksson att man har ”effektiviserat och trollat” och att man ”haft ett överskott” som man nu ”håller på att äta upp”. Han efterlyser långsiktighet i finansieringsmodellen och önskar att övergången till den nya medieavgiften, som träder i kraft i och med beskattningsåret 2021, inte skulle ske så abrupt som nu är planerat.
Enligt radions egna uträkningar kommer införandet av medieavgiften innebära ett inkomstbortfall om 100.000 till 150.000 euro per år. Detta är en minskning på fem till sju procent i en årsbudget på drygt två miljoner euro.
Om Ålands radio har försökt spara pengar de senaste åren har det skett i marginalerna. Den största kostnadsposten, personalkostnader, ökade enligt bokslutet för 2019 med nästan 90.000 euro jämfört med året innan (bokslutet är inte antaget av bolagsstämman eftersom en sådan undantagsvis inte kunnat hållas än). Det är inte bara frågan om avtalsenliga ökningar, utan personalstyrkan steg från 24 till 25 heltidstjänster. Det var ingen engångshändelse. De senaste fem åren har Ålands radio och tv:s personal ökat med fyra personer.
En ökande del av det journalistiska värvet på Ålands radio består av publicering på webben. Det motiveras med att man behöver vara där nyhetskonsumenterna är. Ungdomars medievanor, med fokus på sociala medier, nämns också som motivering.
Det är förstås en korrekt iakttagelse att många konsumerar nyheter på annat sätt i dag än för bara några år sedan. Det är dock inte glasklart att ett public service-bolag med uppdraget att ”bedriva och främja allmännyttig rundradioverksamhet” borde anpassa sin verksamhet till den grad man har gjort.
Tvärtom innebär konsumenternas förändrade preferenser och de allt lägre kostnaderna för att idka journalistik på internet att dörren är vidöppen för kommersiella aktörer, nya eller befintliga, att blogga, podda och sända video på webben. Att en offentligt finansierad aktör gör allt detta fungerar dock som en rejäl bromskloss för kommersiella initiativ.
I sitt utlåtande till landskapsregeringens mediepolitiska program från 2018 motiverar Ålands radio och tv sin allt bredare verksamhet. Det är ”dagens enorma informationsflöde med fejkade nyheter” som gjort att man blivit tvungna att göra mer än tidigare. Därför behöver det, enligt remissvaret, finnas ett ”starkt och ekonomiskt oberoende public serviceföretag som kan stå emot det som ibland kallas för klickokratin”.
Det är ett häpnadsväckande uttalande, av flera orsaker. För det första: Var finns alla dessa fejkade nyheter som Ålands radio måste kämpa emot? I de två kommersiella dagstidningarna? I en kommersiell åländsk radiokanal? Radions uppdrag är Ålandsbevakning, inte att avslöja internationella trollfabriker utan koppling till landskapet.
För det andra kan ett public service-bolag aldrig bli ”ekonomiskt oberoende”. Vilken finansieringsmodell politikerna än väljer att använda är det frågan om en överföring vars storlek och utförande har beslutats av politiker och kan ändras av politiker.
För det tredje talar man om ”klickokratin”, alltså sensationalistiska rubriker på exempelvis en tidnings webbsida som lockar till klick och därmed annonsintäkter. Än en gång frågar man sig vilka åländska medier Ålands radio anser missbrukar denna finansieringsmodell så till den grad att public service-bolaget känner sig tvunget att till synes storsatsa på webbpublicering.
Det kan vara värt att påpeka att alla journalister på Åland, oberoende om de lyfter offentligt eller privat finansierad lön, verkar under samma journalistregler, där den första punkten slår fast att journalister i första hand är ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare.
Att Ålands radios kostnader ökar är ingen naturkraft som nödvändigtvis måste hanteras genom ökade anslag. Tvärtom borde man främst överväga nedskärningar. Om inte annat så bör det tydligt klargöras vad radions grundläggande uppdrag respektive den ytterligare verksamhet man ägnar sig åt kostar, så att finansiärerna, det vill säga skatte- eller avgiftsbetalarna – vet vad deras pengar går till.
Om den diskussion om finansieringen som radions vd efterlyser blir av måste alltså radions uppdrag vara den drivande faktorn i ekvationen, och inte att nödvändigtvis bibehålla dagens finansieringsnivå.

Henrik Herlin