STADSPARKEN Tullarns äng har alltid lockat människor att komma med omöjliga förslag om hur denna lilla gröna stadslunga skulle kunna "utnyttjas" till någonting mer. Som om det inte skulle räcka med att det är en park som alla har fri tillgång till och ett område med unikt växt- och djurliv.

Tullarns äng betecknas i den första stadsplanen från 1860 som "park med promenadvägar". I maj 1945 fick området status som naturpark, men något naturskyddsområde i legal mening blev inte området.

Under hela 1900-talet har det föreslagits olika projekt för Tullarns äng. I boken "Mariehamn 150 år" finns ett urval av projekt som hade kunnat ligga i parken. Som: kraftverk - förslogs enhälligt på 1930-talet av elverksberedningen - sjöfartsmuseum, lantrådsbostad, kolonilotter och plats för genomfartsled, det sistnämnda föreslogs 1964.

Idag förs det fram i debatten att stadens begravningsplats kunde förläggas hit och entreprenören Dennis Jansson vill ha en bana för frisbeegolf där.

FÖR EN VECKA sedan beslöt stadsfullmäktige med minsta möjliga marginal, 14 för och 13 mot, att Tullarns äng ska bli ett naturskyddsområde enligt natura 2000-programmet. Med detta beslut tog åtta år av velande slut, för så lång tid har förslaget om skydd för ett unikt område tagit inom stadsförvaltningen.

Vid omröstningen ser man att moderaterna i Mariehamnn var nästan enhälligt emot och fick stöd av två liberaler och två centerpartister plus en obunden. För förslaget röstade alla socialdemokrater, många liberaler samt en moderat ock Mariehamns framtid.

Moderata gruppledaren i Mariehamn, Tage Silander, sade efter beslutet att han och andra moderater tycker att staden borde få bestämma om hur området ska skyddas och skötas, utan inblandning av "annat organ".

FAST DEN SKÖTSELN som staden ansvarat för har haft sina brister. På 1990-talet använde man strandängen här som lagringsplats för jord och en del av den artrika floran tog skada. På senare år har staden - troligen för att spara på kostnaderna - använt betande får för att hålla efter gräset i Tullarns äng. Tidigare slogs gräset med traditionell slåttermetod och resultatet var ett helt annat.

Inget ont om betande får, de är förträffliga för att hålla landskapet öppet. Men får är finsmakare. Finns det rara lundväxter att tillgå så har fåren dessa växter som förstaval och ratar sly ock skräpväxter.

I fjol var det många som klagade över att vitsippsmattorna i Tullarns äng, en verklig skönhetsupplevelse, allvarligt naggats i kanten av fårbetningen.

Så det här med "bestämma själv" är kanske inte det bästa ändå. Man måste ha ordentlig kompetens för att veta vilka ingrepp ett område som Tullarns äng tål.

DET SKYDD OMRÅDET hittills har haft har inte varit fullgott om man vill bevara Tullarns äng som det artrika området det är. Visst har en del växter försvunnit och andra har decimerats kraftigt. Fågellivet är inte heller så rikt som det varit, men det kan bero på faktorer som är generella.

Med Natura 2000-skydd kan området bevaras på lång sikt. Klåfingriga politiker och tillfälliga opinionsvindar kommer inte åt området med ett stärkt skydd. I och med detta borde också planerna på frisbeegolf ha tagit slut. Man kan inte med bästa vilja i världen hävda att det är en aktivitet som hör hemma i ett naturskyddat område.

Den som vill genomföra ett sådant projekt bör göra det på egen mark eller i samarbete med organisationer som sysslar med utesport och friluftsliv. Gröna udden är ju till exempel betydligt mer lämpad för sådan aktivitet.

Fast på något sätt är det konsekvent, man kan lägga det förslaget till listan över oövertänkta förslag för Tullarns äng och dela ut listan till alla ledamöter av stadsfullmäktige.

En dos närhistoria gör absolut ingen skada.

Klarar EU den växande nationalismen och populismen? Riskerar EU att stupa på invandringen? Eller kommer majoriteten i de europeiska länderna att i ett skarpt läge inse att de globala utmaningarna, till exempel terrorism, klimathot, migration och en allt äldre befolkning, tacklas bäst tillsammans?

Att kommunreformen säkerställer en mer jämlik tillgång till service är välkänt. Men hur möjligheterna att finansiera en sådan kan förbättras har blivit hängande i luften.

Talar de stora globala trenderna vi just nu ser för eller emot en positiv ekonomisk utveckling för Åland? För vår viktigaste bransch sjöfarten är svaret i bästa fall tudelat.

Det finns de som tror att populistiska politiker kan neutraliseras om de får delta i beslutsfattandet. Man tänker att de inte är så farliga, att det de säger bara är en massa ord utan vikt.

Ekonomisk sett lönar det sig att födas som man. Denna gamla sanning bekräftas av Åsubs jämställdhetsbilaga, som publicerats i samband med landskapsregeringens budgetförslag.

Det är inte konjunkturen som är det stora problemet för Åland, utan den åländska ekonomins oförmåga att generera tillväxt oavsett om det råder goda eller dåliga tider.

En sak som man inte lägger tillräcklig vikt vid när man diskuterar jämställdhet är ekonomi. Att det är helt livsviktigt för flickor och kvinnor att ha en utbildning som gör att de kan försörja sig i livet.

Viking Lines agerande kring minnesmonumentet över grundarna Gunnar och Ellen Eklund väcker frågor. Oavsett vad som ligger bakom beslutet att dra in finansieringen framstår det utåt som att Viking Line anammar en allmän tradition av att marginalisera historiens kvinnor.

Kanske vi borde använda Alla helgons dag till att tänka på tidens obevekliga gång och på hur allt förändras.

Mellan 1970 och 2014 har bestånden av vilda ryggradsdjur minskat med i snitt 60 procent. Trenden pekar på att siffran om två år kan ha ökat till 70 procent.
Orsaken: Människans överkonsumerande levnadssätt.

Mariehamns stad har gått med på att stöda ett minnesmärke över Gunnar och Ellen Eklund i Esplanaden, men nu verkar plötsligt Ellen Eklund ha försvunnit från planerna.

I skuggan av turerna kring Fifax och öppna bråk mellan kommunpolitikerna har en rad satsningar på turism och företagande initierats av närings- och kulturnämnden i Eckerö samt föreningen Upplev Eckerö.

Finlandssvenskarna verkar börja ta sig ton mot att gång på gång bli överkörda av den finskspråkiga majoriteten. Det senaste exemplet är uppmaningen i Hufvudstadsbladet att bojkotta filmen om konstnären Helene Schjerfbecks liv. Orsaken är att alla i filmen talar finska.

Fler ledare