Svenska Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor får skämmas just nu efter att ha misslyckats med att ange författarna till tre av Sveriges mest kända böcker. Hon fick frågan efter att ha presenterat ett förslag om att det borde inrättas en litterär kanon – en förteckning av speciellt viktiga svenska böcker – som alla skolelever borde få komma i kontakt med. I den direktsända tv-intervjun om detta fick hon frågan vilka som skrivit ”Gösta Berlings saga”, ”Giftas” och ”Gentlemen”. Hon lyckades inte komma på varken Selma Lagerlöf, August Strindberg eller Klas Östergren.
Vem som helst kan ju bli ställd i en direktsänd tv-intervju, speciellt när det handlar om kunskapsfrågor och inte bara om att uttrycka åsikter. Men för en person som leder ett parti och helst vill bli statsminister borde det tillhöra allmänbildningen. Om inte annat för att kunna konversera med bordsgrannen på Nobelfesten.

Humanistiska kunskaper har av någon konstig anledning lägre status än naturvetenskapliga och tekniska här i Norden. Undersökningar visar med jämna mellanrum att det är en av anledningarna till många begåvningar har svårt att få internationella toppjobb. Det må vara specialister på sitt område men saknar den allmänbildningsbredd som krävs för att fungera socialt i toppskikten.
Att försöka nätverka i de sammanhangen bland kontinentalt skolade fransmän och engelsmän och inte kunna sin Molière eller Shakespeare, är lika illa som att svära omotiverat eller prata med mat i munnen.
Alla situationer har sina regler och ritualer som underlättar umgänget. Och det är först när man kan reglerna som man kan välja att medvetet bryta mot dem.

Idén om en litterär kanon är inte så dum. De invändningar som brukar resas är att verksförteckningarna uteslutande tar upp böcker av vita västerländska män. Naturligtvis mycket beroende på att de satts ihop av just vita västerländska män. Men det går ju att komma runt med lite uppmärksamhet kring frågan. Dessutom håller könsfördelningen inom akademin på att justeras åt ett mer jämställt håll.
Litteraturlistor ska inte användas politiskt för att fostra skolelever i ”goda värderingar” som Kristdemokraterna uttryckte saken. Men det fina med den stora litteraturen –den som platsar i en litterär kanon –är att den liksom all bra konst, inte låter sig begagnas så snävt.
En gemensam referensram ger en trygghet i mötet med andra kulturer. Om man vet vem man är och var man kommer i från behöver man inte bli rädd att lösas upp och gå under i mötet med andra kulturer.

Petter Lobråten