Runt om i världen blossar konflikter upp både på det stora och lilla planet. På EU-nivå har pandemin visat på stora brister i EU:s uppbyggnad, där länder frångått samarbete för att hitta egna nationella lösningar. I en stund då behovet av samarbete är som störst har samarbete fallerat. Det måste EU:s medlemsstater ta lärdom av och arbeta för mer gemensamma framtida lösningar.
Europas länder klarar inte av att isolera sig – Europa klarar inte av att vara splittrat. Vi är alla del av en större enhet och det måste vi ta i beaktande. Det går inte att gå tillbaka till en tid där varje land skötte sig självt. Vi är helt enkelt för sammankopplade med varandra – på gott och på ont.
Samtidigt som EU har sina interna problem har situationen i Belarus och konflikten mellan Turkiet och Grekland en stor inverkan på samtliga länder i Europa. Länderna tvingas ta ställning i en värld som allt mer skiljs i svart eller vitt och där länder som Ryssland och Kina gör allt för att rubba den demokratiska världsordningen. Saken blir dessutom inte bättre av att USA under ledning av Donald Trump låter sig smickras och manipuleras av mörka krafter.

Tar vi ner frågan på en mer jordnära nivå ser vi att Sverige brottas med stora bekymmer med sensommarens mord i Stockholmsområdet, de kriminella gängens maktdemonstrationer i Göteborg och upploppen i Malmö. Där poliser nu vädjar om hjälp från övriga samhället att sluta upp bakom polisen. Utvecklingen skapar oro och rädsla.

Den demokratiska värld vi lever i är inget vi kan ta för givet. Varje generation måste vinna demokratin. I det samhälle vi lever i är det lätt att tro att de mörka krafterna har majoriteten och att de står över våra gemensamma grundvärderingar. Det är en tro vi måste slå undan.
Den stora majoriteten av befolkningen vill ha ett demokratiskt samhälle. Ett system där var och en får välja sitt sätt att leva och ge uttryck för sina åsikter på det sättet man själv väljer. Men för att upprätthålla det krävs att den tysta majoriteten sluter samman och höjer sina röster. I dag är den stora majoriteten lite för tyst och låter sig dessutom ibland lockas med i den enkla indelningen av samhället i svart och vitt. Vi måste komma bort från det och stå upp för vad som är rätt och fel. Inte bara i det offentliga samtalet utan även i mötet mellan individer. Visa en större förståelse för varandra och samtidigt markera tydligt där de demokratiska värderingarna ifrågasätts.
Det är lätt att låta sig nedslås av utvecklingen i världen och därför är det viktigt att påminna oss om vad Hans Rosling, den bortgångne professorn i internationell hälsa, försökte lära världen: vi gör mycket rätt och världen blir lite bättre varje dag. Nio av tio av alla barn har vid ett års ålder vaccinerats. Trettioåriga kvinnor har gått i skola i genomsnitt nio år. Medellivslängden i världen är sjuttiotvå år – jämfört med trettio år på 1800-talet. På mycket kort historisk sikt har vi mycket att glädja oss åt. Människor är inte dömda till armod utan fattigdomen minskar. Med det finns det hopp, men låt oss inte stanna där utan låt oss fortsätta resan och slå undan krafter som på olika sätt försöker påverka vårt samhälle i negativ riktning för att uppnå egna maktpositioner. Oavsett om det är gängkriminalitet i storstäder eller diktatorers strävan efter enväldig makt kan vi ta ställning för de positiva krafterna och visa vårt stöd.

Daniel Dahlén